måndag 3 mars 2014

Kärringen mot August

Igår träffades min bokcirkel för att tala om den bok som många tydligen läser just nu och som fick senaste Augustpriset för bästa svenska roman: Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Det är en välskriven och intressant bok om en (kärleks-?)relation som det onekligen finns mycket att säga om. Däremot tyckte jag inte att den gav någon vidare läsupplevelse.

Jag köper absolut att jag inte tycker om huvudpersonerna alls och att de är synnerligen irriterande båda två, om än på olika sätt. Till exempel att Hugo är svag och feg och att Ester går vilse i sina filosofiska analyser. Så får det vara i en bok. Jag har dock svårare att köpa att Lena Anderssons berättare hela tiden bryter in i romantexten med förnumstiga kommentarer, som med kvalificerat akademiskt skitsnack skriver läsaren på näsan vad denne anser att det handlar om.

Så jag blev kärringen mot strömmen - igen.