I år känns det som om jag inte läst så många böcker, men en närmare koll på listan visar att min känsla leder helt fel. Det blev ungefär tjugo böcker som vanligt under juni-augusti, men jag läste inte så många romaner i år.
Jag började med att läsa om ett gäng DECKARE (7 st) av olika författare i bokhyllan, företrädesvis sådana som jag inte läst på ett tag. Det var trevligt. Jag är fortfarande inte övertygad om att jag är särskilt förtjust i Jan Mårtenssons antikhandlarhjälte Johan Homan, trots att jag genom åren bevisligen har införskaffat ett drygt dussin av böckerna. Bo Baldersons sjövilda statsråd är något tröttande, liksom hans prudentliga svåger, men böckerna är festliga och inte dumma alls. Dessutom har jag fått lust att läsa P D James böcker med kriminalkommissarie Adam Dalgliesh i kronologisk ordning, för att lära känna honom lite bättre. Dem har jag mest läst slumpvis hittills.
Sedan har jag blandat några enstaka ROMANER (5 st) med tidskriftsläsning samt essäer av olika slag. Nionde boken i Guillous 1900-talsserie verkade lämpligt att plöja innan den sista och tionde kommer ut nu i höst. Karin Smirnoff har ju blivit högt prisad, så jag har läst de två första böckerna i hennes triologi – intressanta, men med världens största cliffhanger på slutet i den andra. (Det räcker bra med två, även om jag önskar huvudpersonen allt gott. Våld och maktdemonstrationer skadar verkligen människor och relationer intill tredje och fjärde led.) Det var också intressant att få läsa om en riktigt gammal huvudperson i Sofia Lundberg Den röda adressboken och om alla funderingar kring organdonationer som kan tänkas dyka upp i Helena von Zweigbergks Alla delar av dig - även om huvudpersonen i den senare är mer eller mindre förryckt av sorg.
Till det jag kallar ESSÄER (7 st) räknar jag sådant som jag uppfattat mer som filosofiska diskussion än som berättelse. Till detta hör i sommar en bok av Theodor Kallifatides (alltid läsvärt, men ofta ganska förvirrat), Svartvita bilder och andra noveller av Bodil Malmsten (som kändes ungefär som hennes vanliga, ganska underbara, småpratande om livets ditt och datt), Tomas Sjödins Eftervärme, betraktelser av Niklas Rådström, den bokcirkelbok som jag vi ska prata om nästa söndag, Nina Burtons Det som muser viskar (hon fick ju Övralidspriset i år, så det var roligt att läsa) samt Joel Halldorfs Gud: återkomsten (bl a om vad frihet egentligen är i en modern stat; med en klar och koncis argumentation som är en fröjd att läsa).
Dessutom har jag njutit lite av Alf Henrikssons Stora gestalter i litet format, till exempel den här:
Oscar den förste
var väl inte den störste
av alla tiders personager,
men han hade så söta mustascher.
