tag:blogger.com,1999:blog-87686831400234190982024-02-19T23:33:00.198+01:00FORMULERAT- om böcker och lite annatLisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.comBlogger434125tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-646974887021251202024-01-04T21:14:00.001+01:002024-01-04T21:14:46.229+01:00Det här var trevligt!<p>Tredje söndagen i advent träffades bokcirkeln för att prata
om Sara Löwestams <i>Tillbaka till henne</i>, en nästan sexhundrasidig roman
från 2021. Jag började i god tid, för säkerhets skull, men det var inte
nödvändigt. Inledningsvis tyckte jag föralldel att boken var lite…tungfotad,
bland annat för att jag hade vissa svårigheter att engagera mig i den ena huvudpersonen
Hanna, men mycket snart blev jag fullständigt uppslukad av de två parallella
berättelserna och romanen blev kvickt utläst.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-UIxDvHLZ1KtP3PjXaHN-_ulBqxwfhXTWuatZ85gydE31hd9vv2wcUIKHkti0kLvFDSUwy8J-zlxe5b7AOJ9-NWDVfism3-mvFbHa4J-wzid7onhdyTNx0vNiEDYGVJAtabfSaRal_xgI4RTIqVtYMrw-vu7Yxi6HKJmci637OD-_mWnOkl73DVa-bO6Q/s324/tillbaka-till-henne.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="324" data-original-width="200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-UIxDvHLZ1KtP3PjXaHN-_ulBqxwfhXTWuatZ85gydE31hd9vv2wcUIKHkti0kLvFDSUwy8J-zlxe5b7AOJ9-NWDVfism3-mvFbHa4J-wzid7onhdyTNx0vNiEDYGVJAtabfSaRal_xgI4RTIqVtYMrw-vu7Yxi6HKJmci637OD-_mWnOkl73DVa-bO6Q/s320/tillbaka-till-henne.jpg" width="198" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal">Det här var trevligt! Det var längesedan jag försjönk så i
en tidigare oläst bok. De andra i klubben verkar ha haft ungefär samma
upplevelse som jag, så vi var nöjda med valet.</p>
<p class="MsoNormal">Berättelsen utspelar sig dels i Tierp i början av 1900-talet
(och handlar då om den unga folkskolelärarinnan Signe, hennes kvinnliga
kärlekar och den pågående rösträttskampen), dels i nutid i Stockholm med diverse
Sverige-utflykter (och handlar då om den unga arbetsförmedlaren Hanna, hennes
försök att förstå sitt instängda liv och sin rädsla för kärleken samt hennes
jakt på historien om Signe).</p>
<p class="MsoNormal">Berättelserna är egentligen ganska fristående från varandra –
de lever var för sig, vilket inte är det vanligaste – samtidigt som de fyra
ting som kommer i Hannas ägo (osannolikt slumpartat, om än inte helt orimligt)
en gång har tillhört Signe. Det senare får läsaren bekräftat, medan Hanna bara
anar det.</p>
<p class="MsoNormal">I den här boken finns också, precis som i Lövestams
underbara <i>Ett hjärta av jazz</i>, en äldre herre som klurigt både utmanar
och utvecklar den yngre kvinnan. Med respekt och glädje och ibland frustration möts
generationerna och lär av varandra.</p>
<p class="MsoNormal">Nästan alla karaktärer utvecklas och allt är inte
förutsägbart. Härligt! Dessutom är språket fantastiskt. Väl fungerande, både i
nutid och dåtid, hos yngre och äldre och invandrade. Skickligt! <o:p></o:p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-59207257760337116602023-11-01T20:27:00.008+01:002023-11-01T20:30:40.416+01:00Vad ska man säga?<p> Till härom söndagen hade vi läst Damon Galguts roman ”Löftet”.
Den utspelar sig i Sydafrika, från apartheidregimens sluttamp 1986 och sisådär
trettio år framåt i tiden, och berättelsen kretsar kring familjen Swartz. De
300 sidorna är uppdelade i fyra kapitel: Ma, Pa, Astrid och Anton - ett för var
och en av personerna i familjen utom den yngsta dottern, Amor. Den senare är
väl det närmaste en huvudperson man kan komma, särskilt med tanke på att det är
hon som småningom infriar löftet som hon tyckte sig förstå att modern avkrävde fadern
på sin dödsbädd: att skänka den svarta tjänaren Salome det hus/skjul hon bodde
i.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0GbJ1YPVqdgOIt_Hrz6OK5ekJmtVPq9sg33kH9brwVN1v33wBw7ear7UzFyebIvi59TC9zy3nTOV9APVFdkvMOwWCdJFiSMupnuZuhPwX1NRA0znO_hyphenhyphenY9NdCalKi1adKVNQlKQICxZcUzfJkKVIfNTIYxSo9X2_X7JgBdQlozUf32L2uAB3snKM7NJDI/s311/loftet.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="311" data-original-width="200" height="311" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0GbJ1YPVqdgOIt_Hrz6OK5ekJmtVPq9sg33kH9brwVN1v33wBw7ear7UzFyebIvi59TC9zy3nTOV9APVFdkvMOwWCdJFiSMupnuZuhPwX1NRA0znO_hyphenhyphenY9NdCalKi1adKVNQlKQICxZcUzfJkKVIfNTIYxSo9X2_X7JgBdQlozUf32L2uAB3snKM7NJDI/s1600/loftet.jpg" width="200" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal">Att det skulle bli begravning i varje kapitel fattade jag
inte förrän i det tredje. Och de två pastorerna bär sig direkt upprörande åt!</p>
<p class="MsoNormal">De långa kapitlen har inga styckeindelningar – i alla fall inga
blankrader – utan flyter på oberoende av ämne och perspektiv. Personerna,
djuren och tingen som tänker/talar/diskuterar/diskuteras blandas huller om
buller i texten. ”Sömlöst”, som det stod i någon recension. Faktum är att jag
tänkte på James Joyce och hans flödande prosa och inre monologer som också
blandar både högt och lågt.</p>
<p class="MsoNormal">Möjligen är meningen att understryka hur svårt det är att
avgöra vad som är meningsfullt i livet just nu medan man lever mitt i det, men
det blir till slut ganska tröttsamt med berättarens till synes slumpmässiga
utvikningar och tilltal (du, ni, jag, vi, de, hon, han).</p>
<p class="MsoNormal">Hela boken känns fladdrig, splittrad och full av meningslösheter.
Tycker jag. Samtidigt finns här också fångande berättelser om ensamma människor
i ett skadat och våldsutsatt samhälle. Resten av bokcirkeln var försiktigt
positiva till boken - och jag är ju inte odelat negativ, som ni märker. Men jag blir lite irriterad när det är så välskrivet och samtidigt så meningslöst, liksom.</p>
<p class="MsoNormal">Vad ska man säga då?<o:p></o:p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-50282623780688711582023-09-29T21:01:00.004+02:002023-09-29T21:02:23.557+02:00Minnet av det kollektiva minnet i ett individuellt minne<p> Nu är det närmare fyra veckor sedan bokcirkeln träffades för
att prata om den senaste nobelpristagaren Annie Ernauxs självbiografiska <i>Åren</i>.
Den kan sägas handla om hur det var att leva 1941-2006. Den ska jag berätta lite om här, men sommarens läsning - som var ganska torftig i år - får bloggen klara sig utan. Jag är alldeles för trött.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzFytVu1Oc4CWEbiZ_Cvgw1M9j2ORG8Z28t70EPHbqwSn2ig39rI99XJcN6PktrtGVIyKOsVt8cQiSmxboYBYouVfNZN2vrvDBp9onv43j9Br2wZxU_Uog9lbzfveuaD3BN73cQpLWHs9YZZqIET4t85mqkfkpyAgMKMQkGqjBtSkkBiitmIRas1hWaZbk/s324/Ernaux%20aren.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="324" data-original-width="200" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzFytVu1Oc4CWEbiZ_Cvgw1M9j2ORG8Z28t70EPHbqwSn2ig39rI99XJcN6PktrtGVIyKOsVt8cQiSmxboYBYouVfNZN2vrvDBp9onv43j9Br2wZxU_Uog9lbzfveuaD3BN73cQpLWHs9YZZqIET4t85mqkfkpyAgMKMQkGqjBtSkkBiitmIRas1hWaZbk/w124-h200/Ernaux%20aren.jpg" width="124" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal">Boken börjar med meningen ”Alla minnen kommer att försvinna.” Och
sedan radar hon upp minnen i 280 sidor, utan kapitel eller rubriker eller ens
särskilt många blankrader. Meningarna är ofta långa och ganska snåriga. Boken
slutar med att berättaren (författaren?) talar om den bok hon vill skriva, vad
hon vill göra, rädda. Hon ska ”genom att återupptäcka minnet av det kollektiva
minnet i ett individuellt minne, återge den upplevda dimensionen av Historien.”
(s. 276)</p>
<p class="MsoNormal">Författaren använder pronomen som man, hon, du och vi för
att understryka att upplevelserna och tankarna är kollektiva. De har dock ett tydligt
franskt perspektiv, som gjorde att jag inte kände mig så involverad. Jag är ju
dessutom fel generation. Boken har dock ett intressant upplägg med utgångspunkt i
visuella minnen/bilder och återkommande berättelser om familjemiddagar – med
övergångar till historiska, politiska och existentiella reflektioner. Ett strömmande
medvetandeflöde, som i alla fall ibland blänker till.</p>
<p class="MsoNormal">Här är det som fångade mig. (Läs ett citat i taget och låt
det få ta lite tid.)</p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><p class="MsoNormal">”Man hade tid att längta efter saker. (…) Att äga dem innebar
ingen besvikelse.” (s. 45)</p></blockquote><p> </p><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><p class="MsoNormal">”…inköpslistan, kontrollen av tvätten, vad ska du laga för
mat ikväll, detta oupphörliga förutseende inför den omedelbara framtiden…” (s.110)</p></blockquote><p> </p><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><p class="MsoNormal">”Ingenting på jorden fick vara oss främmande (…) vi tog
ställning i alla strider. (s. 121, kring 1968)</p></blockquote><p> </p><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><p class="MsoNormal">”Idealen från maj-68 omvandlades till föremål och
förströelse. (…) Man skulle inte åldras.” (s. 133, om 70-talet)</p></blockquote><p> </p><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><p class="MsoNormal">”Bara de händelser som visades på tv fick tillträde till
verkligheten.” (s. 150)</p></blockquote><p> </p><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><p class="MsoNormal">”I brist på hopp ordinerades det att man skulle släppa sitt
hjärta fritt med åsiktsknappar, marscher, konserter och skivor mot svälten,
rasismen, fattigdomen, för världsfreden, solidaritet, Restos du Coeur,
frigivningen av Mandela och Jean-Paul Kaufmann.” (s. 168, om 80-talet)</p></blockquote><p> </p><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><p class="MsoNormal">”Identiteten, som dittills inte hade betytt något annat än
ett kort med foto i plånboken, höll på att bli ett överhängande bekymmer. Ingen
visste exakt vari den bestod. I vilket fall som helst var det någonting man
måste ha, återfå, erövra, bejaka, uttrycka.” (s. 173-174)</p></blockquote><p> </p><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><p class="MsoNormal">”Förhoppningen, förväntan förflyttades från saker till bevarandet
av kroppen, en oföränderlig ungdom. Hälsa var en rättighet, sjukdom en
orättvisa som skulle rättas till så snabbt som möjligt.” (s. 174-175)</p></blockquote>
<p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal">Små glimtar i en väldig textmassa.<br />Sedan tröttnade jag tydligen, vilket hade drabbat flera än
mig i bokcirkeln.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-43914257707193670462023-06-24T18:21:00.002+02:002023-06-24T18:21:22.687+02:00Färskt vatten till blommorna<p> <span style="font-size: 13pt;">Nu för tiden använder
bokcirkeln följande princip för val av böcker: Den som vi ska vara hos nästa
gång föreslår vad vi ska läsa – och tar beslutet. Vårens
datum för våra träffar sattes ganska tidigt och det var nog i mars vi fick veta
att vi till sistamaj-träffen skulle läsa Valerie Perrins roman </span><i style="font-size: 13pt;">Färskt vatten
till blommorna</i><span style="font-size: 13pt;"> (2022). Då hade jag inte hört talas om den alls. När jag väl
började läsa den verkade det däremot som om väldigt många fler i min omgivning gjorde
det – många med förtjusning.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiu8G6Lirm29bBgBUtni-c2dNbfLg7_JNapDSjfCLfgciyrsuqFx8vg9bHaXxZyccT681KpX7p-DzSl_ndzdI2Ol0GSOhYyOOtPpopQyl9JJa_OomRwRmhTgTYbhmVBKKKac2pLa48FQy6VuU66TLgzImyjDcFVCpqfNEZ4KIDvQjlk1cdc6iWegG0voiCf/s601/farskt-vatten-till-blommorna.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="601" data-original-width="383" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiu8G6Lirm29bBgBUtni-c2dNbfLg7_JNapDSjfCLfgciyrsuqFx8vg9bHaXxZyccT681KpX7p-DzSl_ndzdI2Ol0GSOhYyOOtPpopQyl9JJa_OomRwRmhTgTYbhmVBKKKac2pLa48FQy6VuU66TLgzImyjDcFVCpqfNEZ4KIDvQjlk1cdc6iWegG0voiCf/s320/farskt-vatten-till-blommorna.jpg" width="204" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Boken ifråga är en 475 sidor
tjock roman, uppdelad i 94 kapitel, om Violette Toussaint (vars efternamn
tydligen också är namnet på Allhelgonahelgen). Den hoppar vådligt fram och
tillbaka i tiden. Det är rörigt, men det fungerar hyfsat om läsaren har tålamod.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Varje kapitel har en
underrubrik, några ord eller en mening som kan vara tänkvärda…men som liksom
aldrig riktigt har med innehållet att göra. I alla fall inte så att jag, eller
de andra i bokcirkeln, begriper. Det är rejält irriterande, men till slut
slutade jag att läsa dem och bestämde mig för att det antagligen handlar om någon
slags kulturella referenser </span><span style="font-size: 17.3333px;">som är okända för mig.</span><span style="font-size: 13pt;"> Till exempel till alla de franska vissångare som
radas upp på slutet. (För </span><i style="font-size: 13pt;">någon</i><span style="font-size: 13pt;"> mening
hoppas jag att det är med dem.)</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">I drygt 130 sidor berättar
Violette om sitt liv, det nutida och det tidigare om vart annat. Hon berättar
om ett då, när hon levde som banväktare (Varför är det inte översatt till
banvakt?) tillsammans med sin rastlöse, late och notoriskt otrogne make Philippe
Toussaint samt sin älskade dotter Leonine. Och om ett nu, när hon lever ensam
som kyrkogårdsväktare – om än under socialt småprat med katter och hundar och
trädgård och dödgrävare, präst och begravningsentreprenör. (Det är antagligen
det senare som kallas för fransk charm på baksidan?)</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Till detta nu kommer poliskommissarie
Julien Seul, med sin undran över varför hans mor vill att hennes aska placeras
på en okänd mans grav. Han blir mer eller mindre förtrollad av denna
kyrkogårdsväkterska, som lever här som i ett slags mellanrum. </span><span style="font-size: 13pt;">Och så börjar
kärlekshistorien om Irene Fayolle och Gabriel Prudent berättas i tredje person,
interfolierad med Violettes berättelser från nu och då.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Det är segt och väldigt mycket
prat. Personerna är märkligt ointressanta, språket fungerande men inte så
mycket mer. Här hade det behövts en sträng förlagsredaktör som går fram med sekatör.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Successivt närmar sig Violettes
berättelser varandra i tiden och läsaren får lära känna hennes stora sorg: att
dottern dog vid nio års ålder, blev innebränd tillsammans med tre rumskamrater
på ett läger under lite underliga omständigheter.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Och så plötsligt, på sidan
250 när man nästan somnat för att allt är så sött, börjar fler människor att berätta.
Först en av lägerledarna (mycket förvirrande i jag-form, precis som
huvudpersonen), sedan Philippe Toussaint (som just kört ihjäl sig med sin
motorcykel) i tredje person. Boken börjar kretsa mer kring dotterns död, vad
som egentligen hände och hade hänt. Hela tiden blandat med de tre tidigare
berättelsespåren. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13pt;">Det som börjar bli lite
intressant är dock ganska osorterat, även om man som läsare är tacksam för de
pusselbitar man får. </span><span style="font-size: 13pt;">Det visar sig att Philippe
sökt länge efter svaret och när han hittade det var det så smärtsamt att
han valde att helt fly ifrån sitt tidigare liv. Violette får del av detta svar på
s. 287, men läsaren får vänta 180 sidor till. Detta innebär att det poetiska
slutet känns ganska abrupt. Men kyrkogårdsväkterskan har tydligen fått tid att inse att det
är dags att börja delta i livet igen, inte bara stå bredvid och betrakta. Och
det är ju fint.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Romanen är alltså…vildvuxen…men
ändå rätt okej. Om man har tålamod. Jag är ganska övertygad om att den kommer
att bli (betydligt bättre som) film.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Två avslutande frågor:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Hur kommer det sig att romanen har blivit på populär? Är det för att den handlar om död och saknad på ett
ganska avdramatiserat sätt (kyrkogårdens vardagsliv, som för de flesta inte är
vardag) samtidigt som den innehåller stor dramatik på andra sätt (innebrända
barn och en man som kör ihjäl sig av sorg som han inte kan hantera)?</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Varför heter boken som den
heter? </span><span style="font-size: 13pt;">Ordsammansättningen i titeln förekommer en enda gång i boken, men jag kan inte minnas att det på något sätt var en viktig vändpunkt eller liknande. </span><span style="font-size: 13pt;">Både titel och omslag är läckra och säkert säljande, men det måste ju
vara någon mening med det. Tycker jag. </span><span style="font-size: 13pt;"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 13.0pt;">Med en välvillig tolkning är
det kanske just det som är vitsen? Att</span> <span style="font-size: 13.0pt;">vardagen
och livet alltid går vidare – utan att göra något stort väsen av sig – och att
vi måste hantera det vare sig vi vill det eller inte.</span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-64713456115706426782023-04-24T19:41:00.000+02:002023-04-24T19:41:31.802+02:00Läsvärd väv om barn som blir vuxna<p> Igår var det bokcirkel igen och vi talade om Ann-Helén Laestadius roman <i>Straff </i>(2023), som handlar om fem samiska barn som tvingas gå i nomadskolan i början av femtiotalet. De heter Else-Maj, Jon-Ante, Marge, Anne-Risten och Nilsa. Där försvenskas deras namn, de förbjuds tala "sitt hjärtas språk" både med varann och på lektionerna fast de inte kan svenska alls och de misshandlas om de gråter eller jojkar eller bryr sig om varann eller opponerar sig.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhepYmCpovqgl0hzdl_wgwOUEEhjvQCKj4tcHsCm2TvZVthWqijFbe97GZEuq9ieJVs_5IiA617v8v2XbLMQoVdyObCDmo3V9T952qMsG44YHERSxeeKYQAjCH0g94F5PdZkuUQpH3o1w2PxVUd-T1XHvNwZOsrZqB6jYPI2PyoOAp8uxGy5CcBpXZjog/s318/Straff.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="318" data-original-width="200" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhepYmCpovqgl0hzdl_wgwOUEEhjvQCKj4tcHsCm2TvZVthWqijFbe97GZEuq9ieJVs_5IiA617v8v2XbLMQoVdyObCDmo3V9T952qMsG44YHERSxeeKYQAjCH0g94F5PdZkuUQpH3o1w2PxVUd-T1XHvNwZOsrZqB6jYPI2PyoOAp8uxGy5CcBpXZjog/s1600/Straff.jpg" width="200" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Jag var lite rädd att det skulle vara en sådan där "vanlig" svartvit skildring av en internatskolas helvete, litet kryddad med den skam välfärdssamhället bör känna (definitivt, det är det ingen tvekan om) för hur vi behandlade och behandlar samerna. </p><p>Glädjande nog begränsas inte romanen till det. Istället vävs en intrikat och mycket läsvärd berättelse, som handlar om hur människor på olika sätt försöker hantera sitt liv och de svårigheter man möter. En berättelse som är allmängiltig samtidigt som den behandlar en mycket speciell historia. Oerhört välskrivet!</p><p>Det är ganska tung läsning, med förtryck både från statens sida och från en rent förfärlig husmor på nomadskolan ifråga - men också mellan de samiska barnen som på vilken skola som helst. Alla svenskar är inte onda och alla samer goda, utan de allra flesta karaktärer har djup och är på så sätt mänskligt sannolika. (Med undantag för husmor, som får betraktas som djävul. Hon är bara obeskrivligt elak.)</p><p>Berättelserna från skolbarnens 50-tal varvas med berättelser från de vuxnas 80-tal, lite huller om buller. Det är ganska förvirrande ibland, men samtidigt drivs berättelsen framåt på ett sätt som gör att den aldrig tappar sin nerv och heller aldrig blir outhärdlig. Fem barn blir fem vuxna, som förhåller sig på olika sätt till livet, kulturen, språket, traditionen och minnena. Alla är de skadade av vad de tvingats uppleva, men när de småningom får/tvingas formulera det så verkar också en läkningsprocess kunna börja. Kanske, eventuellt, till och med för Nilsa.</p><p>Läsaren ställs inför brännande frågor kring identitet och styrka/svaghet, men också:</p><blockquote style="border: none; margin: 0 0 0 40px; padding: 0px;"><p style="text-align: left;">- Hur hanterar man som förälder sin skam över att skicka iväg sitt barn till ett ställe där de far illa och som barn sin ilska över att föräldern utsätter en för något sådant? Även om man inte tycktes ha något val.</p></blockquote><blockquote style="border: none; margin: 0 0 0 40px; padding: 0px;"><p style="text-align: left;">- Hur mycket skuld ska man känna över att ha varit del av en orättvis situation utan att ha gjort tillräcklig mycket åt den? Finns det en gräns för det?</p></blockquote><blockquote style="border: none; margin: 0 0 0 40px; padding: 0px;"><p style="text-align: left;">- Är hämnden ljuv och kan den någonsin vara berättigad?</p></blockquote><p>Detta är en fristående, andra del i en triologi. Den första delen hette <i>Stöld </i>(2021). Undra vad den tredje ska heta - Skam? Stolthet? Hämnd?</p><p>Oberoende av vilket, så läs!</p><p><br /></p><p><br /></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-86747302697160977622023-03-31T12:28:00.002+02:002023-03-31T12:29:35.294+02:00Vinternoveller<p>Till senaste bokcirkeln läste vi en liten trevlig novell-samling av norska Ingvild H Rishøj. Som namnet anger spelar årstiden en viss roll i texterna. De handlar alla om människor som försöker hantera sina liv ur underläge: En ensam ung mamma, en nyss frigiven pappa och en sjuttonårig storasyster, som rymmer med sina småsyskon för att få fortsätta ta hand om dem.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbxFPD0ZL5AxW9BBBop7pcUyB3Ksd3toJEr97bauVsWB1BpZFkNVfdaTzKbIEck7BbF5NTrobZu8C1VLIPM8F96MBkJA2ssghbqDoHdiEMY6T1gZJf5ORo2Sy8HJBo_or98ouOiDttNTjx_z57kuagdRUt7mWMgX45cRjrw5esjD9NHEjh9kw-wcKd7g/s288/vinternoveller.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="288" data-original-width="200" height="288" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbxFPD0ZL5AxW9BBBop7pcUyB3Ksd3toJEr97bauVsWB1BpZFkNVfdaTzKbIEck7BbF5NTrobZu8C1VLIPM8F96MBkJA2ssghbqDoHdiEMY6T1gZJf5ORo2Sy8HJBo_or98ouOiDttNTjx_z57kuagdRUt7mWMgX45cRjrw5esjD9NHEjh9kw-wcKd7g/s1600/vinternoveller.jpg" width="200" /></a></div><br /><p>Läsaren är inne i huvudet på huvudpersonerna, en i taget. Det är obekvämt och hopplöst och hjärtskärande, så att man knappt står ut med att läsa. Samtidigt är språket både direkt och poetiskt - och alla texter slutar i en liten möjlighet till hopp, trots allt. </p><p>Eller som det står på baksidan om författarens skrivande: Hon skriver "med stor klassmedvetenhet och en viss dos nåd".</p><p>Budskapen kan tänkas vara flera. Det jag ber är: Låt mig få göra skillnad i en annan människas liv. </p><p>Det här är både vackert och läsvärt!</p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-55236815566205999082023-01-31T21:04:00.002+01:002023-01-31T21:04:33.859+01:00Jag måste läsa om den.<p>Härom söndagen hade vi bokcirkel här hemma. Vi talade om en bok som jag valt, nämligen Jonna Bornemarks Horisonten finns alltid kvar. Om det bortglömda omdömet. (Volante 2020). Det är en filosofisk tankebok, som jag tyvärr tvingades skumma igenom alldeles för fort nu i januari.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTA5_MAcbSuVIzp32CFe8FiOpWI5FEebzPEnPIHpITKOzYfMe-BzNXKUvYdy7F0Az7W-LuwTzzr_1-IvLBAOpiB15mHnktfAjNfrxMCowIEqu0oBECBhlMjQBJcp20aZDhi9xWmJcrbKxx8koQZO9HLyjIlmVQ3uBYGiusivxfyGEneEspg3r3MD2Q-g/s4000/Bornemark.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTA5_MAcbSuVIzp32CFe8FiOpWI5FEebzPEnPIHpITKOzYfMe-BzNXKUvYdy7F0Az7W-LuwTzzr_1-IvLBAOpiB15mHnktfAjNfrxMCowIEqu0oBECBhlMjQBJcp20aZDhi9xWmJcrbKxx8koQZO9HLyjIlmVQ3uBYGiusivxfyGEneEspg3r3MD2Q-g/s320/Bornemark.jpg" width="240" /></a></div><p>Så här står det på baksidan:</p><p>"Vid varje ny ö väntar en ny horisont. För varje ny upptäckt, för varje nytt hinder, inser hur mycket vi fortfarande inte känner till. Så hur ska vi leva med att vi, trots vetenskapens odiskutabla framsteg, aldrig kan veta allt och ändå måste handla?" Bornemarks svar är att vi ska använda och utveckla vårt omdöme, både privat och professionellt. </p><p>Hon visar i boken hur samhällets jakt på kontroll och mätbarhet kväver det professionella omdömet och istället skapar en misstroendekultur, där vi inte uppmuntras att ta ansvar för verksamheten utan bara för pappersarbetet.</p><p>Hon ger exempel efter exempel från många olika yrken (huvudsakligen vad vi kallar "mellanmänskliga", dvs lärare, vård- och omsorgsyrken, präst etc) på hur vi ska göra saker effektivt snarare än bra, på hur vi ska granska och granskas snarare än utveckla. Och på hur syftet med verksamheten sakta har förskjutits från verksamhetens verklighet till att uppfylla generella mål utanför den situation där samtal/omvårdnad/lärande sker.</p><p>Det är ruskigt, men mitt i prick. Jag säger "Precis så!" och "Just det!" för mig själv hela tiden och många frustrerande minnen - bland annat från min tid som lärare - dyker upp. Samma sak hos de andra i gruppen.</p><p>Men Bornemark visar också vad det är i dessa filosofier som saknas, vad det är som tappats bort. Vi får hjälp att formulera problemen, sätta ord på och konkretisera dem, och vi får råd om hur vi kan hjälpas åt att utveckla vårt omdöme. Tillsammans. I tillit.</p><p>Det är underbart!</p><p>Jag måste läsa om den. Snart.</p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-33298483349559502592022-12-30T19:21:00.003+01:002022-12-30T19:21:40.968+01:00Förbryllande femtiotal<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt;">När nu året strax är slut så
ska jag också se till att få skrivet en text om årets sista bokcirkelbok. Vi
talade om den för flera veckor sedan, men texten har inte pockat på att bli
skriven. (Det gör den inte nu heller, men jag ska försöka ändå.)<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpp7vosoi2u5wCNiiB1oT0Vu7QRcxseU6tDjmyrfL76p69cnr3NyiYmlFMtmv71VA6QmN9ffc2N5_3mIEAswPAjkPrjy57Fq0WxSzdEnZ-UzuZKOVUJJlL2NTk4X18q8bqAllHPinXSGQUFin1bkfJu2sj3C-ay8RjBDYr9wBBj88jMNwz_ikrJ9uKpg/s200/Glaskupan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="124" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpp7vosoi2u5wCNiiB1oT0Vu7QRcxseU6tDjmyrfL76p69cnr3NyiYmlFMtmv71VA6QmN9ffc2N5_3mIEAswPAjkPrjy57Fq0WxSzdEnZ-UzuZKOVUJJlL2NTk4X18q8bqAllHPinXSGQUFin1bkfJu2sj3C-ay8RjBDYr9wBBj88jMNwz_ikrJ9uKpg/s1600/Glaskupan.jpg" width="124" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-size: 12.0pt;">Glaskupan</span></i><span style="font-size: 12.0pt;"> av Sylvia Plath skrevs 1974 och i mina dimmiga/dammiga
minnen från universitetsstudierna i litteraturvetenskap så är den att betrakta
som något av en feministklassiker. Detta gjorde mig ganska förvirrad under
läsningen. Språket gjorde mig dock glad! Det är enkelt och friskt, med fräscha
bilder och metaforer som inte görs något väsen av, men som lyfter texten. Och
inledningsmeningen antar jag kvalar in på Top 10-listan över kända första
meningar:</span></p>
<blockquote style="border: none; margin: 0 0 0 40px; padding: 0px;"><p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span style="font-size: 12.0pt;">”Det var en besynnerlig, kvav
sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och
jag visste inte vad jag gjorde i New York.”</span></p></blockquote>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt;">Det förstår inte vi som
läsare heller. Första halvan av boken utspelar sig alltså i New York i början
av 50-talet, där Ester Greenwood tillbringar en månad ihop med en massa andra
flickor som också vunnit i en skrivtävling. Men trots det så handlar romanen
mest om deras festande och inte särskilt mycket om deras skrivande. Om Esters
distanserade känslor inför potentiella pojkvänner och minst sagt märkliga
uppförande emellanåt.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt;">När hon sedan åker hem till
Boston ägnar hon sig åt en massa funderande kring hur hon ska ta livet av sig, med
tydliga beskrivningar, och sedan försöker hon också göra det. Sedan får läsaren
följa med på elchockbehandlingar och terapier av olika slag och på olika
ställen, även om det mesta är ganska vagt beskrivet. På slutet verkar det som
om hon blir utskriven från mentalsjukhuset, men jag upplever inte att hon egentligen
har förändrats eller förbättrats i någon större utsträckning.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt;">Kanske kan man se Esters liv
som en reaktion på hur kvinnors möjligheter att välja sitt eget liv kringskärs
av samhällets förväntningar? Det skulle kunna förklara den märkliga första
halvan av boken - att hon blir galen av att inte ses som människa utan som skyltdocka. Senare i boken nämns också, närmast som i förbigående, att hon blir remitterad
till gynekolog för att få fertilitetsskydd. Som ett led i att hon ska känna att
hon själv kan kontrollera sitt liv, typ.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt;">Läsandet var med andra ord lite
förbryllande och ganska tröttsamt, den här gången. Dessutom blev det emellanåt direkt
jobbigt att läsa när man har närstående som lider av psykisk ohälsa. Men, som
alltid, är det (i alla fall i efterhand) roligt att ha en egen och bättre bild
av romanen. Och bokpratet efter läsningen vidgar vyerna.</span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-39803021858582237342022-11-01T20:49:00.005+01:002022-11-01T20:50:34.904+01:00Vadå "vi"?<p>Jag läste under oktober ut Maj-Gull Axelssons <i>Inställd resa
till Sarbarmati</i>, som vi också har pratat om på senaste bokcirkeln. Det är en
lite märklig bok, även om den inte är alls lika konstig som den jag läste i
somras. (Läs mer <a href="https://formulerat.blogspot.com/2022/09/sommarlasning-2022.html" target="_blank">här.</a>)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYKw3dH7nI8S-r6GoDYmGBacgb34Cj3NmwWXikuuyLKKPMXOPo8rMzdAjz6ZtzNBoLlQ3gTrDW89vO4-uZ-Q8uPsVifW9Vn5SOvE8-FTS83YWFUNiJtTL4WVk_xUuocIKYlX9XgvRV75cYO_qPOXnSYG3Kp8mQKqeHPiT98OEGXNYzto8BfaTizOGNMw/s324/installd-resa-till-sabarmati.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="324" data-original-width="200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYKw3dH7nI8S-r6GoDYmGBacgb34Cj3NmwWXikuuyLKKPMXOPo8rMzdAjz6ZtzNBoLlQ3gTrDW89vO4-uZ-Q8uPsVifW9Vn5SOvE8-FTS83YWFUNiJtTL4WVk_xUuocIKYlX9XgvRV75cYO_qPOXnSYG3Kp8mQKqeHPiT98OEGXNYzto8BfaTizOGNMw/s320/installd-resa-till-sabarmati.jpg" width="198" /></a></div>
<p class="MsoNormal">Jag försökte beskriva vad romanen handlar om för att få grepp om den:</p>
<blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px;"><p class="MsoNormal" style="text-align: left;">Berättelsen handlar om Lykke, 58-årig SO-lärare med skinn på
näsan som stundtals varit fostermor till sin nu döda kusins adopterade dotter
Fatima. Hon råkar ut för både ett överfall och ett saftigt olaga hot, vilket
till slut får konsekvensen att i alla fall en liten del av det rasistiska
drägget i Nässjö – med Rose-Maries hjälp - får sina rättvisa domar.</p></blockquote><p class="MsoNormal">Nja, inte riktigt bra...</p>
<blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px;"><p class="MsoNormal" style="text-align: left;">Berättelsen handlar om Fatima/Meera, som mest av allt önskar
sig trygghet och frihet att vara den hon är. Hon upplever dock att allt och
alla i Nässjö står i vägen – adoptivfar och försupne avkragade prästen Henrik,
minnet av den döda adotivmodern Magdalena, mer eller mindre rasisitiska
klasskamrater och till slut även den enda som tar sig an och försvarar henne,
dvs Lykke. Så hon byter namn och ger sig av. Och hittar sin plats på jorden.</p></blockquote>
<p class="MsoNormal">Båda beskrivningarna är sanna, men täcker inte på långa
vägar vad boken innehåller. Vi får på något sätt veta alldeles för lite om både
Lykke och Fatima för att man ska kunna påstå att det är dem boken handlar om.
Dessutom finns det långa och till synes omotiverade berättelser ur Samuels
(taxichaufför), Martins (neurolog), Henriks (se ovan) och Rose-Maries (rullstolsburen
NO-lärare) perspektiv. De driver inte berättelsen om Lykke/Fatima framåt mer än
i undantagsfall.</p>
<p class="MsoNormal">(Det stör mig också att vissa frågor väcks och kittlar läsaren, men sedan får rinna
ut i sanden. Som vem som beställde Lykkes resa till Bombay. Det
visade sig så småningom vara hon själv. Jaha. Så snopet, när författaren tidigare har använt
det som ett sätt att öka den upplevda hotbilden.)</p>
<p class="MsoNormal">Det är något som är skumt här! Axelsson skriver ju
fantastiskt bra och man läser gärna texten, så det måste finnas en förklaring. Kanske
boken snarare ska beskrivas så här?</p>
<blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px;"><p class="MsoNormal" style="text-align: left;">Det stora dilemmat i den här berättelsen är rasismen i stort
och smått – och vad den gör med oss människor.</p></blockquote>
<p class="MsoNormal">Då får de andra personernas berättelser också någon slags
mening, tycker jag. Temat återkommer nämligen hela tiden, men förträngs liksom.
Man vill inte låtsas om den, för att det inte får vara på riktigt, för att det
i så fall är så obehagligt. Och då växer den till.</p>
<p class="MsoNormal">Usch ja. Plötsligt blev det väldigt aktuellt.</p>
<p class="MsoNormal">För övrigt är berättarperspektivet också lite ”annars”. Berättaren i boken (inte någon av
personerna som den handlar om, alltså) ägnar sig med jämna mellanrum åt att
kalla sig själv och läsaren för ”vi”. Som om vi tittade på tillsammans utifrån.
Som om vi var du och bror med varann. Som om vi båda vet en massa saker som därför
aldrig behöver förklaras.</p>
<blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><p class="MsoNormal">”Vi låter honom springa. Snart ser vi honom inte mer.”</p><p class="MsoNormal">”Det där vill vi helst slippa se, alltså…”</p><p class="MsoNormal">”Vi följer inte efter.” (sista meningen i boken)</p></blockquote>
<p class="MsoNormal">Någon i bokcirkeln sammanfattade det hela med att konstatera
att boken inte känns riktigt färdig, mer som ett utkast. Och att det inte är
första gången som det känns som om etablerade författares nyskrivna böcker
ibland verkar kunna slinka igenom tryckpressarna lite väl enkelt.</p><p class="MsoNormal">Jag kan inte annat än hålla med.</p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-17535225606190593042022-09-10T20:11:00.000+02:002022-09-10T20:11:01.807+02:00Måndagarna med Fanny<p> Per-Gunnar Evanders roman från 1974 var
skittrist att läsa. (Tyckte jag. De andra i bokcirkeln var inte lika
kategoriska. Själv fick jag dock belöna mig med en stunds läsning ur annan bok för varje kapitel
för att orka.) </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH7jbdq7rpR4gvQF69rpCFD32u-IGMkDgOTGRe1ZMz27I_TWVLfSUEKnFrvbrXTFwaw9XF5_lBkG22D42J0ollzCKkvoDVt0P5VdKdg09bvkM-laSUGJ0LECOgaWujjEGGfPS1gLta_eGpQkTRUpJ1wIbcgDXYQks6BaFNOu22g9ZPqWHRthHHmdpLhw/s287/Evander.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="287" data-original-width="176" height="287" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH7jbdq7rpR4gvQF69rpCFD32u-IGMkDgOTGRe1ZMz27I_TWVLfSUEKnFrvbrXTFwaw9XF5_lBkG22D42J0ollzCKkvoDVt0P5VdKdg09bvkM-laSUGJ0LECOgaWujjEGGfPS1gLta_eGpQkTRUpJ1wIbcgDXYQks6BaFNOu22g9ZPqWHRthHHmdpLhw/s1600/Evander.jpg" width="176" /></a></div><p>Romanen handlar om en emotionellt outvecklad och
alkoholiserad karl som inleder en relation med en yngre kvinna, medan hans fru
tror att han besöker sin döende far (vilket han förall del <i>också</i> gör,
trots en uppenbarligen bottenfrusen far-sonrelation). Så småningom - efter att de älskat med varandra framför öppna brasor - kommer Fanny på att han har lurat henne och säger
upp bekantskapen. Då till att super han till, demolerar brasan och dess omgivningar samt gråter faktiskt till slut ut i hustruns knä.</p>
<p class="MsoNormal">Och det är först mot slutet av boken som den börjar bli
något litet intressant, då när lagerarbetare Robert Erikson (42) börjar komma i
någon slags kontakt med sina känslor. Men det mest intressant är väl kanske
egentligen att alls få läsa om en sådan oformulerad människa. Män utan ord förekommer
inte så ofta som sant komplicerade huvudpersoner i litteraturen, om man säger
så. Så på sätt och vis är jag glad att ha läst den här boken.</p>
<p class="MsoNormal">Vår värdinna citerade ur Göran Häggs roliga bok <i>Tjugoen
moderna klassiker </i>(1995). Här finns ett kapitel om Evander där det står att
läsa följande: ”Problemet med Evander var emellertid att han skrev samma bok
gång på gång – om manlig kontaktlöshet i Gästrikland, sjukhus och
själsrubbning. Han förblev sig lik. I och för sig en sympatisk svaghet i vårt
opportunistiska kulturklimat. Och boken var oftast rätt bra. Men med tiden
tröttnade både han och publiken. Publiken först.” <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p>Så det finns tydligen fler </o:p>böcker på liknande tema. <br />Jag tror
faktiskt inte att jag orkar läsa dem.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-80817486169875249302022-09-10T19:27:00.001+02:002022-09-10T19:27:17.694+02:00Sommarläsning 2022<p> Juni, juli och augusti blev lite splittrade vad gäller
läsning i år. Några av årets lästa sommarböcker ser du i alla fall på bilden
här – och alla utom Halldorf (som jag har lånat av biblioteket i S:t Hans
kyrka) ger jag gärna vidare från min överfulla bokhylla. Några korta kommentarer får du också med dig på vägen.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgznJfEzElzJFq6j8WFQA79IrER-BS8y6K3naK9BCaeWoHOYA6EsQzp4-eCgjYu4IW_pMXJvU803Qi-p8Guk7xuAdI5xNZOvxtv0DMdQVyqv50jqtIWMRbBiTqKoibXdzn52s2yvBUkxFKUeAYGkPG0kC2vzqVWFKIhvTwmwJcUm604xWqvQ1KfPBtZQg/s4120/Sommarl%C3%A4sning%202022.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3080" data-original-width="4120" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgznJfEzElzJFq6j8WFQA79IrER-BS8y6K3naK9BCaeWoHOYA6EsQzp4-eCgjYu4IW_pMXJvU803Qi-p8Guk7xuAdI5xNZOvxtv0DMdQVyqv50jqtIWMRbBiTqKoibXdzn52s2yvBUkxFKUeAYGkPG0kC2vzqVWFKIhvTwmwJcUm604xWqvQ1KfPBtZQg/s320/Sommarl%C3%A4sning%202022.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal"><b>Marit Kapla: <i>Osebol</i></b><br />Landsbygdsintervjuer i diktform. En fascinerande upplevelse,
som gjorde att jag i princip sträckläste.</p>
<p class="MsoNormal"><b>Jonas Gardell: <i>Till minne av en villkorslös kärlek</i></b><br />En intressant bok om hans mamma, som ibland (när det
handlade mer om Jonas än om mamma) tappade lite fart. Även om
berättarperspektivet är minst sagt skumt, så finns här mycket att relatera till
som människa. Särskilt när man är uppvuxen i samma Sverige under 1970- och
80-tal.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><b>Joel Halldorf: <i>Kvällstidningsteologi 2010-2020. Från populism till pandemi</i>.<br /></b>Texterna gjorde mig ofta direkt lycklig! Resonemangen är skarpa, tankelinjerna tydliga, samhällskritiken intressant och ställningstagandet för människan och den lilla gemenskapen genomgående.</p>
<p class="MsoNormal"><b>Majgull Axelsson: <i>Den jag aldrig var</i><br /></b>Den här romanen var också lite skum, men onekligen
fängslande. Den handlar om MaryMarie och hennes parallella liv. Vilket av dem
hon levde är oklart.</p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal">Vad har du läst i sommar?</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-17422978971680987732022-06-13T19:44:00.002+02:002022-06-13T19:44:30.469+02:00Makten och härligheten<p> Till den senaste bokcirkeln läste vi en roman från 1940, ”Makten
och härligheten” av Graham Greene. Jag tycker att den var tröttsam och tråkig att
läsa. Det tog 120 sidor innan jag ens kunde uppbåda ett milt intresse, kanske
för att huvudpersonen (en präst i Mexico, på ständig flykt eftersom allt
kristet tydligen var förbjudet) först då börjar bli en person, börjar
filosofera?</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif58qoiyM9qFP-akwSA1X5IhZJ7lhiKMUFFkX8px8TOCofn-jwHleS69RjO3X9Q4yDnqzntzHsGUsm_K6u0LfvQ1jgFiJjITfHOx6QH04DhknvfhNu4F9MPubt1Abvkr1DchAWY-_1YY6-1CPZ-a7pJoq3ivLLsjx-uBaAuabwp0j97NjM7eeT6dCAKA/s198/Makten%20och%20h%C3%A4rligheten.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="198" data-original-width="128" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif58qoiyM9qFP-akwSA1X5IhZJ7lhiKMUFFkX8px8TOCofn-jwHleS69RjO3X9Q4yDnqzntzHsGUsm_K6u0LfvQ1jgFiJjITfHOx6QH04DhknvfhNu4F9MPubt1Abvkr1DchAWY-_1YY6-1CPZ-a7pJoq3ivLLsjx-uBaAuabwp0j97NjM7eeT6dCAKA/s1600/Makten%20och%20h%C3%A4rligheten.jpg" width="128" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal">Jag vet inte. Allt är svettigt, hopplöst, eländigt och
smutsigt. Boken börjar och slutar helt omotiverat med en tandläkare Trench, som
inte har något alls med saken att göra. Helgonberättelser läses i smyg och när
den ene prästen blir skjuten, så kommer det strax en ny.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p>Enligt översättaren Erik Lindegren (bara det!) så är detta
ett mästerverk och dessutom ett huvudverk av Greene. Enligt förlaget (1973) är
översättningen mästerlig och romanen ”numera klassisk”. Wikipedia berättar att
tidskriften Time år 2010 utsåg denna bok till en av de hundra bästa
engelskspråkiga romanerna. Jaha.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p>Jag längtade efter att få höra mina bokcirkelvänner förklara
storheten för mig! Men hur gick det?</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p>När jag tyckte det var mest pratigt och ovidkommande, talade
flera om målande och levandegörande detaljer. Där jag talade om brist på
egentlig berättelse, talade de om hur intressant det är att få veta att allt
katolskt var förbjudet under en (kommunistisk) period i delar av Mexico. Det
berättades också om den fantastiska dialogen och om den speciella stämningen i
boken, men jag trivs tydligen inte särdeles i detta berömda Greene-land. Du får helt enkelt läsa själv och ta reda på om du gör det.</p>
<p class="MsoNormal">Mest intressant var nog att vända och vrida på titeln: Varför har
författaren valt att ha just denna raden ur bönen Fader Vår som titel – och vad
vill han ha sagt med det?<o:p></o:p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-4239514794392498752022-03-30T18:47:00.000+02:002022-03-30T18:47:01.645+02:00Inte särskilt paradisiskt<p>För flera veckor sedan talade bokcirkeln om 2021 års nobelpristagare Abdulrazak Gurnahs <i>Paradiset</i>. De flesta av oss verkade överens om att boken har en del longörer, men de andra hade också blivit nyfikna på att fortsätta läsa boken om än kanske inte mer av författaren. Jag kände mig inte särskilt intresserad av vare sig det ena eller det andra, så texten nedan tydligt är färgad av det.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAZ_TCciEGYtmuhwo81QA7fU0UeX3RT_7uKEf_RVx-T1fAgym2Y1Ri7PJtgu-OnvHlYKMkzWtuJrQxb3Go_4HIRs6IKlzJS1g4YovegTtEm4amVTaVr4FW_1aYt_vahuSvKToqVCbiAftPJOxfUvW52DQkh9CNEgeGWqTU24YkxrPDX6bR8d6acMMG9A/s308/paradiset.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="308" data-original-width="201" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAZ_TCciEGYtmuhwo81QA7fU0UeX3RT_7uKEf_RVx-T1fAgym2Y1Ri7PJtgu-OnvHlYKMkzWtuJrQxb3Go_4HIRs6IKlzJS1g4YovegTtEm4amVTaVr4FW_1aYt_vahuSvKToqVCbiAftPJOxfUvW52DQkh9CNEgeGWqTU24YkxrPDX6bR8d6acMMG9A/w131-h200/paradiset.jpg" width="131" /></a></div><p>Boken handlar om barnet Yusuf, som blir skuldslav hos sin fars fodringsägare: en rik handelsman. Han finner sig på något sätt ganska väl tillrätta i sin nya tillvaro - även om han gråter på nätterna och kallas för drömmare - och får efter ett antal år följa med på en handelsexpedition. Iallafall en bit, för sedan blir han lämnad i en stad vid berget tills "farbror Aziz" kommer tillbaka på nästa resa eller nå´t några år senare. (Han hinner lära sig läsa Koranen under tiden.) Den resan fortsätter in i "vildarnas land" och håller på att ta en ände med förskräckelse. Och det är mycket våldsamt. Men de tar sig hem igen.</p><p>Yusuf återvänder till att ta hand om butiken, men också den hemlighetsfulla muromgärdade trädgården. Där blir han inkallad till den sjuka frun en massa gånger - och han går, trots att handelsmannen inte är hemma, för att han vill träffa kammarjungfrun (som också visar sig vara andra hustru). Det slutar naturligtvis inte bra. Yusuf flyr från frun som gör närmanden, hon anklagar honom (med hans sönderrivna skjorta i handen) för att själv ha gjort närmanden mot henne och alltihop slutar med att Yusuf sticker. Varför? Det är oklart. Till vad? Det är oklart.</p><p>Vad bibel-/Koran-referensen (Josef, en drömmare, och Potifars hustru) tjänar till vet jag inte riktigt. Slutet förstår jag inte. Berättandet är märkligt distanserat och känslokallt (om än genom Yusufs ögon) och alltihop är rätt tråkigt. Tycker jag.</p><p>Och paradiset då? Tja. Han tycker att han är som i paradiset när de kommer till en vacker plats vid berg och vatten på någon av handelsresorna. Han tycker att han ser in i det och det är en massa eld, vill jag minnas. Men det gav mig ingen känsla av vad det hade med saken att göra. Är det en Koran-referens som jag inte förstår kanske?</p><p>Det mest intressanta var nog den fascinerande blandningen av människor, språk och religioner som bor och lever tillsammans i denna del av Afrika. Snacka om smältdegel!</p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-28608822663955006802022-01-24T20:54:00.005+01:002022-01-24T20:55:57.412+01:00Pärlor som spränger sina skal<p> <span style="font-size: 14pt;">Den senaste bokcirkelboken
hade jag gärna velat diskutera med mitt trevliga läsargäng, men tyvärr kunde
jag inte vara med. Följaktligen känner jag mig inte alls färdigtänkt, utan
läsaren av den här texten får nöja sig med något som bara är idisslat till
hälften.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">(Det är ju det som är det
fina i kråksången med en bokcirkel: att när man pratar om boken få pröva sina
tankar och upplevelser, få höra andra formulera sina och kanske omvärdera de egna.
Att skriva om boken hjälper också till en del.)</span></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhNzIBSf9lukk3sqV3d-4v1Kejdi7kD8dEA5wtNeDx9sWGsdLT5jRZfLyxev4chY2Sqft-OrZGcy7-V4jJ3tA8OXCxs_akV3MvncVfMrTMRzT9csUfqMCkoSz1zl_gIJrrfzfxp0EJ9YMadQilUHxUDE8T9jikyOy6FV-zWEre9qz8WvkKhyQ1ju9V8Yw=s250" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="228" data-original-width="250" height="228" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhNzIBSf9lukk3sqV3d-4v1Kejdi7kD8dEA5wtNeDx9sWGsdLT5jRZfLyxev4chY2Sqft-OrZGcy7-V4jJ3tA8OXCxs_akV3MvncVfMrTMRzT9csUfqMCkoSz1zl_gIJrrfzfxp0EJ9YMadQilUHxUDE8T9jikyOy6FV-zWEre9qz8WvkKhyQ1ju9V8Yw" width="250" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Romanen ifråga är Nadia
Hashimis <i>Pärlan som sprängde sitt skal</i>. Den berättar om kvinnoliv i
Afghanistan, nu i modern tid men också vid 1900-talets början. Skillnaden
verkar i grunden inte vara särskilt stor mellan tiderna, i alla fall inte ute i
byarna. Möjligen har steningen som straff bytts ut mot misshandel eller ”olyckor”.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Bokens huvudperson är i nutid
mellandottern Rahima, en av fem systrar, som får bli ”bacha posh” (fungera som
pojke) för att familjen ska fungera. Hon trivs med den relativa frihet som
detta innebär, men blir plötsligt utan längre förvarning bortgift (kanske
snarare såld) som 13-åring till en våldsam och betydligt äldre man. Hon blir fjärde
hustrun, längst ner i hushållshierarkin och svårt hunsad och påpassad av
svärmodern. Enda lättnaden är när hennes handikappade moster kommer på besök
och berättar om mormors farmor Shekiba. </span><span style="font-size: 14pt;">Denna berättelse, som återkommer
med jämna mellanrum boken igenom, stärker henne i tanken att hon inte är ensam
om att vilja ha ett annat liv.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Jag upplevde romanen som lättläst,
möjligen lite långrandig någonstans i mitten, men framför allt djupt obehaglig.
Det är mycket möjligt att min läsupplevelse inte kan skiljas från den starka filmupplevelse
jag hade för många år sedan och som följde med mig in i den här texten.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Filmen ifråga är den tysta
och vackra, kinesiska ”Den röda lyktan”. En ung flicka blir fjärde hustru till
en mycket äldre man när fadern dör. En röd lykta utanför dörren till ditt hus
betyder att du är utvald för natten – och det ger dig också all makt i
hushållet det dygnet. Intrigerna och underströmmarna är spända och starka,
straffen omedelbara och skoningslösa. Ja, parallellerna är uppenbara, men d</span><span style="font-size: 14pt;">et finns en skillnad.
Filmen slutar i död och galenskap, medan boken – efter att ha visat oss och
Rashima att kvinnors inflytande i parlamentet inte är annat än spel för
gallerierna – ändå slutar i en möjlighet till ett annat liv. Hur det kommer att
se ut får vi dock inte veta något om.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Det leder mig till Tara
Westovers självbiografi <i>Allt jag fått lära mig</i>, som jag just läst ut. Den
visar med förkrossande tydlighet att våld, maktmissbruk och förtryck av kvinnor
förekommer inte bara i den muslimska världen utan också i den kristna. I det
här fallet i en mormonfamilj, som styrs av en labil och fanatisk far som tror
att samhället är Satan och att man följaktligen ska undvika allt vad läkare,
skolor, försäkringar, registreringar etc heter.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Det som jag tycker är mest
intressant – och som blir som en fortsättning på den andra boken - är att få läsa om
vad som händer sedan när Tara väl vågar börja fly. Hur hon envist och nyfiket
slukar nya kunskaper och gör en enastående akademisk karriär (från att på sin
höjd har kunnat läsa hjälpligt), samtidigt som hon tvivlar både på sig själv, sitt
förstånd och att hon gör rätt. Vilken makt familj, relationer och uppväxttankar
har över oss, även om vi rent logiskt förstår att de är skadliga och felaktiga.
Och hur svårt det är att bryta med det skadliga, när man också måste bryta med
de människor som betyder något för en.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Jag kommer att tänka på unga
kriminella avhoppare. Och på de många människor som funnit sina sammanhang, sin
sociala bubbla, på ställen som genomsyras av desinformation och hat.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Så blir böckerna ännu mer
imponerande – och ännu mer skrämmande.<o:p></o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-48555510440682944552021-12-08T20:43:00.004+01:002021-12-08T20:43:51.308+01:00Härlig hybrid<p> <span style="font-size: 14pt;">I söndags fick det bli ett hybrid-möte för bokcirkeln, eftersom jag var förkyld och inte kunde vara på plats annat
än digitalt. Men eftersom det var jag som valt boken, Moa Martinssons debutroman
<i>Kvinnor och äppleträd</i> (1933), ville jag gärna vara med.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: 14pt;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbw-qdfivbILQbUIpsrF60L9cw2xogilcXoqxQRNyzWGV4hOoH5TL8DTm8Nn3imwHNK1FX_4Wq_L7QFafU4PncSUBBjc106fzEeAxfU6ipiM5iZrRxbP4_QK4FBhS0DM46j5cq-W7FMZvq/s2048/Kvinnoro%25C3%25A4ppletr%25C3%25A4d.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1265" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbw-qdfivbILQbUIpsrF60L9cw2xogilcXoqxQRNyzWGV4hOoH5TL8DTm8Nn3imwHNK1FX_4Wq_L7QFafU4PncSUBBjc106fzEeAxfU6ipiM5iZrRxbP4_QK4FBhS0DM46j5cq-W7FMZvq/s320/Kvinnoro%25C3%25A4ppletr%25C3%25A4d.JPG" width="198" /></a></span></div><span style="font-size: 14pt;"><br /></span><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Vi läste den när jag gick på
universitetet för drygt trettio år sedan. Det visade sig att jag och många med
mig i min åldersgrupp inte förmådde uppskatta den särdeles, medan de lite äldre
studenterna gjorde det desto mer. Varför kan man naturligtvis spekulera kring.
Förutom att jag och mina jämnåriga sannolikt var omogna, så var vi fullständigt
utleda på allt vad arbetarförfattare hette – fullproppade (övergödda) som vi
blivit med dem och deras författarskap genom skolåren. Om vi egentligen hade läst
så fasligt mycket kan väl diskuteras, men trötta på tvätterskor och snuviga
ungar var vi. De lite äldre hade väl en annan erfarenhet, både av
skolundervisningen och av livet.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Jag ville ge boken en ny
chans, blev väldigt glad att min bokcirkel ville dela experimentet med mig och
- jag är besegrad.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Romanen börjar med en inledande berättelse om två kvinnor som,
trots illasinnat skvallret om lösaktighet, tar sig ett bad efter veckans slit. Resten
– och det mesta - av romanen handlar om mor Sofis ättlingar Sally och Ellen. Om
deras usla respektive uppväxter, om deras hårda liv i stan och på landet med supande karlar och
undernärda barn. Och om den märkvärdiga styrka som ändå finns där – i kärleken
och vänskapen, i delandet, i envisheten, i livet som det är hur det än är.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Det här är en härlig bok! En
blandning av kortare och längre berättelser - ur kvinnans, barnets och ibland också mannens perspektiv - som på vindlande vägar småningom
binds samman. En korsning mellan poesi och prosa, mellan berättande och
samhällsfilosoferande, mellan rappa dialoger och drömska naturskildringar. En
hybrid, helt enkelt. Och språket är förvånansvärt modernt, även om det finns en
del dialekt och historiska uttryck som kanske kräver en viss förförståelse.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;">Läs den!<o:p></o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-21319704812629180552021-11-30T21:50:00.001+01:002021-11-30T21:50:05.138+01:00Den sista striden<p> Inte har det blivit många inlägg här i bloggen under året, inte. En anledning är att vi inte hade några bokcirkelträffar i våras, av smittskyddsskäl, utan har haft det först efter sommaren. En annan förklaring är att jag helt enkelt inte läst så mycket "nytt", utan mest läst om tidigare lästa böcker (som jag ofta redan har skrivit om här).</p><p>Dock: Till oktoberträffen läste vi om C S Lewis "Den sista striden", vilket är den sista boken i Narnia-serien. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i den, så den har jag inte läst om lika många gånger som de andra. (Vilket jag gjorde igen även denna gång.) </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglD8ddnug3TRCmClUQ-L6X546S43JJDz_aH3qENZqGAsywStvYelnuWKcii56ozNPGUxUepDTR0AjFNE5w5EdX_UpIsnTAVp5WszZ4FPd9WKQhOtxmH4tIeX0DIZVeYtWtRpZztncNUXZu/s2048/Den+sista+striden.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1308" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglD8ddnug3TRCmClUQ-L6X546S43JJDz_aH3qENZqGAsywStvYelnuWKcii56ozNPGUxUepDTR0AjFNE5w5EdX_UpIsnTAVp5WszZ4FPd9WKQhOtxmH4tIeX0DIZVeYtWtRpZztncNUXZu/s320/Den+sista+striden.JPG" width="204" /></a></div><p>I serien hamnar barn från vår värld på olika sätt i Narnia-världen, där stora äventyr och avgörande uppgifter väntar dem. Denna den sista boken kan sägas handla om den yttersta tiden - med falska profeter, manipulativa varelser, rädsla, misstro och ren ondska - som slutar med den gamla världens undergång och om nya himlar och en ny jord därefter. </p><p>Anledningen till att jag inte gillat den lika mycket som de andra i serien är antagligen för att den är så särdeles obehaglig innan det lyckliga slutet kommer. Som alltid är ju det onda mer dramaturgiskt och känns mer i magen. Ska det god märkas måste man ta det lugnt, titta nära och vara öppen för det oväntade.</p><p>Och huvudfrågan går naturligtvis inte att komma ifrån: Hur reagerar jag själv på manipulativa människor som försöker bestämma min bild av verkligheten? Vågar jag stå upp för det jag tror på eller låter jag mig skrämmas till tystnad? Lyfter jag mitt huvud och ser med hjärtat, även när allt är som mörkast?</p><p>Läs dem - allihop! Börja med "Häxan och lejonet" (och/eller "Min morbror trollkarlen", som skrevs senare men är först i Narnia-kronologin eftersom den handlar om skapelsen). </p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-55575175403521332102021-09-23T18:58:00.004+02:002021-09-23T18:58:51.455+02:00Om sommarens böcker<p> <span style="font-size: 14pt;">Jag brukar varje år skriva minst
ett inlägg om sommarens läsning, men det har visst inte blivit av i år. Kanske
för att jag var rätt trött. Kanske för att jag inte har läst ut särskilt många
skönlitterära böcker som jag inte skrivit om tidigare.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;"><o:p> </o:p></span><span style="font-size: 14pt;">Låt mig ändå kort sammanfatta läsningen
i juni, juli och augusti.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14pt;"><br /></span></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4arK7VbLLACiCqXuzwezTpXSz8_3jsGNp9E8BRUySegudod06Ogan89yO4m5BO5aIDV54onTpiMWZF2E72HqPuOMOACoUJSNgWZxPFEZ7a_aozV3Qux1Y7oqbroL2fLpFxUZiB2BMAo27/s640/b%25C3%25B6cker+i+m%25C3%25A4ngd.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; font-size: 18.6667px; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="426" data-original-width="640" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4arK7VbLLACiCqXuzwezTpXSz8_3jsGNp9E8BRUySegudod06Ogan89yO4m5BO5aIDV54onTpiMWZF2E72HqPuOMOACoUJSNgWZxPFEZ7a_aozV3Qux1Y7oqbroL2fLpFxUZiB2BMAo27/s320/b%25C3%25B6cker+i+m%25C3%25A4ngd.jpg" width="320" /></a></div>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: large;">OMLÄSTA BÖCKER</span><span style="font-size: 14pt;"><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Harry Potter-serien</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> (sju böcker, på svenska i år) <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Jag vidhåller att trean är
bäst och att femman är en intressant studie i hur ett odemokratiskt samhälle
fungerar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Marianne Fredriksson
romaner</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> (åtta eller nio av dem, tror
jag)<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Anna, Hanna och Johanna ger till
exempel läsaren en fantastisk historisk resa i Sveriges historia från land till
stad genom drygt tre generationer kvinnoliv.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Favoritdeckare</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> (några stycken av varje favorit)<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Agatha Christie, Dorothy
Sayers, Maria Lang, Ellis Peters, P D James, Jan Mårtensson, Dorothy Gilman mfl.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: large;">UTLÄSTA BÖCKER</span><span style="font-size: 14pt;"><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Mig äger ingen</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> av Åsa Linderborg<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Rätt intressant att läsa om
den tid och det Sverige också jag växte upp i, även om min arbetarbakgrund är
ännu en generation bort.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Slutet på historien</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> av Jan Guillou<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Sista boken av tio om nittonhundratalet.
En storslagen svit som jag är mycket glad över att ha läst, men de fyra sista
böckerna har onekligen varit ganska lika varann. Och i de två senaste finns det,
som jag ser det, flera skrivtabbar. Det förvånar mig, för Guillou är oerhört skrivhantverkskunnig.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Flyga utan vingar</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> av Bernt Eklundh och Gunnel Enby<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">En brevväxling om att vara
handikappad i vårt samhälle, som lider av svår kroppsskadeångest. Ganska mycket
igenkänning, fast jag varken är amputerad eller är polioskadad.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Övriga namn</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> från ett nordiskt språksymposium på 1990-talet<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">En bok med samlade artiklar/föredrag
om namn på saker (förutom ortnamn och personnamn), föranledd av att vi köpte robotgräsklippare
och jag började fundera över hur vi namnger sådana saker – och varför.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Jag kan ha fel</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> av av Björn Natthiko Lindeblad<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Enkla sanningar (fr a bokens
titel samt devisen ’Tro inte på vad du tänker’) från ett långt liv som buddhistmunk,
men tyvärr på ett torftigt och själlöst språk. Tröttsamt, även om jag håller
med om deviserna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Andlig läsning <o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">har jag tagit mig igenom en
bit i taget hos Mariadöttrarna de senaste åren. Nu när jag inte kunde få komma
dit lånade jag boken på biblioteket och till slut läst ut den. Mycket intressant
med texter ur de fem stora andliga traditionerna. Ibland svårläst, men alltid
med nerv!<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: large;">HALVLÄSTA BÖCKER</span><span style="font-size: 14pt;"><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">som jag försökt läsa vidare i
gång på gång, men det är bara träigt och trist:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Hämnden är ljuv AB</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> av Jonas Jonasson<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><b><span style="font-size: 14.0pt;">Där kräftorna sjunger</span></b><span style="font-size: 14.0pt;"> av Delila Owens<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Sanning att säga har jag nog ett dussintal påbörjade böcker här hemma, men de flesta (andra) tänkte jag nog ändå återkomma till, så dem radar jag inte upp här.</span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-36067917787074275342021-09-18T17:26:00.003+02:002021-09-18T17:26:59.848+02:00En söt historia<p><span style="font-size: 14pt;">Augusti månads bokcirkelbok heter </span><i style="font-size: 14pt;">En halv värld bort</i><span style="font-size: 14pt;"> av Mike Gayle. Romanen var
lite trög i början – mest för att allt kändes fruktansvärt klichéartat – men innehåller
en söt historia som jag sedan snabbt läste ut. Huvudpersonerna är två
halvsyskon, Kerry och Noah/Jason, som efter att ha omhändertagits av sociala
myndigheter vid 10 respektive 2 års ålder växer upp i skilda världar. Om än i London
båda två.</span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXvSwyHHNmSYuJch8fG5-Xhp4EXatBWVhPeKCHdHr-3se-LPrAmwJ_oUiBZAzKMObVeqcmWM8Y0PioYEEo3lK5twaGYVVP11NWnkSriNiJsdV_nMaPtbzDEEBYMa2Qz49Z5D2qhoWoR9vb/s325/en-halv-varld-bort.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="325" data-original-width="201" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXvSwyHHNmSYuJch8fG5-Xhp4EXatBWVhPeKCHdHr-3se-LPrAmwJ_oUiBZAzKMObVeqcmWM8Y0PioYEEo3lK5twaGYVVP11NWnkSriNiJsdV_nMaPtbzDEEBYMa2Qz49Z5D2qhoWoR9vb/s320/en-halv-varld-bort.jpg" width="198" /></a></div><br /><span style="font-size: 14pt;"><br /></span><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Hon, Kerry, placeras på
barnhem och blir, efter en vild ungdom, ensamstående mamma till en nu tioårig
son. Hon har städning som yrke och tänker på sin lillebror ständigt, en
lillebror som hon som barn fungerade som mamma till/för. Han, Noah, adopteras
tidigt av en rik och kärleksfull akademiker(!)familj och blir småningom
brottsmålsadvokat med fru och nu tolvårig dotter. Han har stängt alla dörrar
till sitt känsloliv och vill inte fråga, inte veta, inte ta några känslomässiga
risker. När hon får cancer letar hon till sist upp honom, den enda släkt hon
har, samtidigt som hans fru just börjar misströsta om att det går att leva med
denna isbit till man.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Författaren har ett fint och
välflytande språk, vet precis hur han ska skriva för att beröra och får en
ganska avancerad uppbyggnad av innehållet att fungera väl. Huvudpersonerna
berättar i vartannat kapitel, ibland om samma händelse ur olika perspektiv och
ibland historiens fortsättning eller bakgrund. Allt interfolieras av de brev
som Kerry skrivit till Jason genom åren och som väntar på honom på
adoptionsbyrån.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Några gånger undrade jag vad
översättaren sysslade med, men som tur var blev inte prepositionsfelen så förfärligt
många. Däremot tycker jag att det är mer än tveksamt att i en bok på svenska
rakt av översätta en konversation så här:</span></p>
<blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px; text-align: left;"><div style="text-align: left;"><span style="font-size: 14.0pt;">- Är dina föräldrar också
advokater?<br /></span><span style="font-size: 14.0pt;">- Nej, de är akademiker
faktiskt. (s. 89)</span></div></blockquote>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Jaha? Det blir ju ”goddag yxskaft”
i ett svenskt bildningssammanhang, där alla som läst på universitet eller
högskola räknas som akademiker. Är det ordet ”humanister” översättaren inte
kan?</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 14.0pt;">Det blir lite rörigt, när
alla problem man kan tänka sig uppstår i relationer ska behandlas samtidigt,
men naturligtvis reder det hela upp sig. Tack och lov får dock inte allt ett
lyckligt slut, vilket gör boken något mer trovärdig. Ja, det är välgjort och
berörande, men vi verkade ganska överens om att det slås på VÄLDIGT stora
känslomässiga trummor hela tiden. När den stora (största) hemligheten äntligen avslöjas
så blir det dock ett kylande antiklimax. Den behövs inte. Den förklarar inte mer
av Jason än vad grundhistorien gör, tycker jag.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: times;"><span style="font-size: 14pt;">Kanske är det därför jag kallar boken ”söt” och inte ”bra”?
</span><span style="font-size: 14pt;"> </span></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-77197779349160838492021-03-05T21:08:00.004+01:002021-03-05T21:08:24.046+01:00Två sjukhusromaner ur bokhyllan<p> När biblioteken har varit stängda och/eller haft begränsad åtkomlighet nu under pandemin, har jag börjat plocka fram befintliga böcker ur bokhyllan som jag inte läst förut eller vill läsa om. I den första kategorin hamnar två sjukhusromaner, skrivna med fyrtio års mellanrum.</p><p>Den ena har jag naturligtvis hört talas om, läst snuttar av, hört sammanfattas och sett delar av på tv genom åren. Jag talar om P C Jersilds <i>Babels hus </i>(1978) som enligt förlaget kan klassas som som Jersilds mest lästa och kända bok". Men jag har nog faktiskt inte läst den i sin helhet tidigare. Läsaren får träffa en förfärlig massa människor som har anknytning till det stora Enskede sjukhus, och ta del av deras tankar och upplevelser från deras respektive perspektiv. De som återkommer genom hela boken är patienten Primus Svensson (spelad av Carl-Gustaf Lindstedt i tv-serien som väckte stor debatt) samt läkarkandidaten Martina Bosson. Så med tiden kan man kanske till nöds säga att boken handlar om dem, även om även de är ganska skissartat tecknade.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijjnPVcOuMsUKswawFLBEbn0PuzcDUHiKEvUjusl-zqXbCBKhtvvSVD4xh6uhV73jra3OVN4AVMlyf_g5gEGlsfxZNspZ5Xz_2675BLshobzG_oCydpYHc6wfm_zoAxPO6M2g2wqAuSeQh/s261/Babels+hus.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="261" data-original-width="162" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijjnPVcOuMsUKswawFLBEbn0PuzcDUHiKEvUjusl-zqXbCBKhtvvSVD4xh6uhV73jra3OVN4AVMlyf_g5gEGlsfxZNspZ5Xz_2675BLshobzG_oCydpYHc6wfm_zoAxPO6M2g2wqAuSeQh/s0/Babels+hus.jpeg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;">Som helhet handlar det dock snarare om det stora och opersonliga sjukhuset, som inte är att betrakta som ett väsen utan snarare som en maskin som inte riktigt fungerar. Första kapitlet är en explicit sjukvårdspolitisk diskussion som sätter tonen, innan boken fortsätter med de två delarna "Första" respektive "Andra vårdtillfället". Det finns inget ordentligt slut, utan maskinen rullar vidare även om patienter dör och läkarkandidater förlorar sina illusioner. Boken är lättläst och välskriven med levandegörande dialog och jag sögs in i den trots att mängden personer kändes splittrande.</span></div><p style="text-align: left;">Jag uppfattar boken som en programskrift snarare än en roman. De olika delarna - och människorna - är så åtskilda i den stora apparaten att de inte förstår varandras verkligheter och inte orkar bry sig om dem heller. Med tanke på titeln bibliska anspelning blir det naturligt att tolka det som en slags språkförbistring. Och det är alldeles uppenbart att den ena handen/avdelningen/specialistkliniken inte vet vad den andra gör - eller ens vill veta det.</p><p>Det är det sista som gör temat rykande aktuellt. Yrvaket har man nu upptäckt att vårdens vanliga stuprörstänkande (att man tittar på en sak i taget - <i>antingen </i>hjärtat <i>eller </i>hjärnan <i>eller </i>ögonen <i>eller </i>lungorna...) inte räcker för att möta de som blivit sjuka i långtidscovid. För att kunna förstå och hjälpa behöver man se till hela människan, ta ett helhetsgrepp på alla symtom, jobba över gränserna. Måtte sjukvården våga se att det gäller även andra patientgrupper!</p><p style="text-align: center;">* * *</p><p>Vilken den andra boken är? <i>Lätta ditt hjärta</i> av Karin Wahlberg (2018), tredje boken som kretsar kring sjukhuset i Ekstad på 50-talet. Här finns en tydligare huvudperson, men också flera röster från olika delar av sjukhuset. De är dok inte lika många och mestadels kvinnor. Även här finns en underliggande politisk - och feministisk - diskussion, men människorna har iallafall lite mer egenvärde än symbolvärde. Och även här är texten lättläst och välskriven, utan att boken riktigt griper tag. Kanske för att personerna ändå är märkligt anonyma. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR4PvvNIYrGj99_9gitLdDOiRzDGf-P29WdGznYxuFTDwTIoDcpooFFutSWKNaoK4PWFASHdjZeZX4i_VThY1OwSBxIql9UXznGUAc-9VXnqD_DUfULeK0M3AmLfGP2qZttug997fCyk_6/s286/L%25C3%25A4tta+ditt+hj%25C3%25A4rta.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="286" data-original-width="176" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR4PvvNIYrGj99_9gitLdDOiRzDGf-P29WdGznYxuFTDwTIoDcpooFFutSWKNaoK4PWFASHdjZeZX4i_VThY1OwSBxIql9UXznGUAc-9VXnqD_DUfULeK0M3AmLfGP2qZttug997fCyk_6/s0/L%25C3%25A4tta+ditt+hj%25C3%25A4rta.jpeg" /></a></div><p>Intressant var det i alla fall, särskilt när de visade sig likna varandra!</p><p><br /></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-46027732366687643222020-12-30T16:54:00.000+01:002020-12-30T16:54:22.560+01:00Perspektiv spelar roll<p> <span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">Det
var världens bästa sommarjobb. Jag var några och tjugo och hittills hade jag
jobbat i kök och på långvården om somrarna, praktiskt och tydligt arbete efter
fastlagt schema som inte gick att rucka på. Jag trivdes på de flesta ställen.
Jag lärde mig mycket både om mig själv och människorna, har jag insett i
efterhand, men var rätt utpumpad när jag kom hem. Nu skulle jag vara vakt på
konstmuseet. Minst en gång i timmen skulle jag gå en runda genom alla tre
våningarna och se till så att allt var som det skulle, att allt hängde kvar och
att ingen använde kamera eller tillhyggen på konsten. Däremellan skulle jag
sitta i den minimala cafédelen och se till så att det fanns kaffe till den
erbjudna kakburken. Man fick läsa mellan varven, ”men då måste det vara
konstböcker”. Oj, tack!</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Rundan
tog drygt tjugo minuter, vill jag minnas, om man bara gick runt och kollade av.
Snart tog jag mer tid på mig några gånger om dagen. Jag började med att känna
mig hemma i den tidigare konsten med antikinspirerade statyer, historiska
målningar och segelskepp på upprörda hav. Senare stannade jag till inför de
modernistiska verkens mer naiva eller abstrakta linjer, kuber och trianglar.
Slutligen gav jag mig mer tid också i salarna med samtidskonst, som vred
uttryckssätt och perspektiv ytterligare ett varv eller två. Och efter ett tag
lärde jag mig att uppskatta bra mycket mer än jag gjorde i början.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Jag
kom att minnas detta häromdagen när Chimamanda Ngozi Adichies TED-talk från
2009 än en gång dök upp i facebookflödet. Hon talar där om faran med en, ensam
berättelse – the danger of a single story. Hon talar om hur påverkade vi människor
blir av berättelser. Om hur de formar vår uppfattning inte bara av hur saker är,
utan också av hur de ska vara – ja, till och med av hur vi tänker att de k a n
vara. Därför begränsar det oss och våra möjligheter att förstå varandra och
världen när vi bara får ett perspektiv. Den ensamma berättelsen skapar
stereotyper, som kanske är delvis sanna men så ofullständiga att de ändå inte
är i närheten av sanningen. Eftersom det inte går att känna igen eller
överhuvudtaget förstå människor som verkar endimensionella, förblir de udda och
främmande för oss – och vi lever vidare med en begränsad uppfattning av
verkligheten.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Liknande
tankegångar finner jag i Joel Halldorfs bok <i>Gud: Återkomsten</i>. Här resonerar
han kring hur vi västerlänningar ser på det vi kallar religion och på vad den
kan betyda för det moderna samhället. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Han
menar att det är nödvändigt för samhällsutvecklingen att vi vågar komplettera
den endimensionella och generaliserande bild som finns av vad religion (eller
mer konkret: en gudstro) är och betyder för människor. Han påtalar också att
det råder en skriande brist på kunskap, som förstärks av medias upprepade
rapporter om randfenomen. Det vi får oss till livs är huvudsakligen berättelser
om det alarmerande, extrema eller ovanliga – nästan aldrig om det allmänna och
vanliga, om de breda trenderna. ”Men föreställ er vad som skulle hända om media
bara rapporterade om idrott när matchfixningar blev kända, huliganer rök ihop
eller supportrar arrangerade gatuslagsmål. Ingenting om derbyfester eller
vardagens serielunk. En mörk bild skulle framträda, och många fråga sig varför
staten gödslar skattepengar på en så brutal verksamhet. Några skulle kanske
till och med ropa på förbud.”</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Stories
matter. Many stories matter. De gör livet mera sant. På konstmuseet för trettio
år sedan påbörjades alltså något väsentligt när jag övade mig i att uppleva
utan att begripa. När jag vågade söka upp och möta andra beskrivningar av
verkligheten, även om det var svårt och trögt och jag först inte alls tyckte om
vad jag såg.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Det
vågar jag förhoppningsvis fortfarande.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 13.0pt;"><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOWpglf5elorw-PWNci8bND9ct6n_YayW4du9GnHOt3k4NpGpBLAMmIwH-5xqaTXCOfN_Yq2K-6p-RwOeTY-CvQyftE9fyNjxPl1-vyq78ptzLMr0-ubXdEYvosptvIYGZGUuDOBHzyXGA/s680/Glas%25C3%25B6gon.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="680" data-original-width="680" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOWpglf5elorw-PWNci8bND9ct6n_YayW4du9GnHOt3k4NpGpBLAMmIwH-5xqaTXCOfN_Yq2K-6p-RwOeTY-CvQyftE9fyNjxPl1-vyq78ptzLMr0-ubXdEYvosptvIYGZGUuDOBHzyXGA/s320/Glas%25C3%25B6gon.jpg" /></a></div><br /><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span><p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-34902439725808567782020-11-22T18:08:00.000+01:002020-11-22T18:08:14.739+01:00Rörelse och vila<p><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">Jag
kommer nog aldrig till Rom. Med handen bakom nacken, för att hålla uppe
huvudets tyngd, kommer jag inte att förundras över ljusspelet i Michelangelos
skapelseberättelse i Sixtinska kapellets tak. Jag kommer inte att med höga
knälyft bestiga någon pyramid i Konungarnas dal eller försöka hålla balansen
när kamelen med knyckiga rörelser reser sig och tippar mig först framåt och
sedan bakåt innan färden stabiliseras. Inte heller kommer jag vandra på via
Dolorosa genom Jerusalems vindlande gränder.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;"><o:p></o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAWlDjQCGeWm52XwwSdL8eNX49VNwhU9FYBpI9fvhHJ845zbXuHuy6LWs_eQyeqXlpo_JiH-9c86BulJ3Ii7kkr87JjqtiZLmlavfxoWIPX0fBbTldgJnbODvNftZuxHPEZg4O4Mi5lcFM/s500/Skapelsen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="378" data-original-width="500" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAWlDjQCGeWm52XwwSdL8eNX49VNwhU9FYBpI9fvhHJ845zbXuHuy6LWs_eQyeqXlpo_JiH-9c86BulJ3Ii7kkr87JjqtiZLmlavfxoWIPX0fBbTldgJnbODvNftZuxHPEZg4O4Mi5lcFM/s320/Skapelsen.jpg" width="320" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Resandet
är självklart för människor och samhällen idag. Man ska kunna resa när man vill
och vart man vill och blir i princip förorättad när det inte går. Och
framförallt ska man vilja resa. Själv lever jag med en sjukdom som kraftigt
begränsar mina resmöjligheter. Om dagslängd, klimat och resrutt går att anpassa
till vad jag skulle kunna orka, kräver en resa ändå så fasligt mycket energi
att upplevelsen oftast tappar verklighetens skärpa. Jag är inte riktigt där,
orkar inte närvara, och mår dessutom dåligt efteråt. Därför väljer jag oftast
bort det.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;"><o:p> </o:p></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">Det
är en sorg. Tydligen är det också en provokation, eftersom folk ofta envisas
med att det nog minsann kan gå ändå om jag bara vill eller försöker ordentligt.
Det är nog så att vi lite till mans tänker som berättarjaget i Olga Tokarzcuks </span><i style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">Löparna,</i><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">
att ”det som befinner sig i rörelse alltid är att föredra framför det som
befinner sig i vila”. Det anses fullständigt normalt att varenda människa ska
springa maraton och gärna genomföra en svenska klassiker. Den omtyckta
Boye-dikten om att det är vägen som är mödan värd heter </span><i style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">I rörelse</i><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">. Och
som kristen ska jag följa Jesus, ivrigt skynda i hans fotspår, vara en av
Vägens folk och alltid på väg. Framåt. Vidare.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;"><o:p> </o:p></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">Men
vilan är nödvändig. Forskning visar att hjärnan behöver pauser från intryck för
att prestera bättre. Det räcker alltså inte med fysisk vila, utan man behöver
vila också mentalt. Det räcker inte att ge kroppen reparerande vila – som i
bästa fall återställer en till senaste utgångsläge – för den behöver också
läkande vila som sakta kanske gör en lite bättre. Men det är tråkigt. Verkligen
jättetråkigt. Och det hjälper inte ett dugg att läkarna kallar det för aktiv
rehabilitering. Å andra sidan säger vi ju ibland till barnen att det är nyttigt
att ha tråkigt, så det borde ju gälla vuxna också. Att något kan växa ur vilan.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;"><o:p> </o:p></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">Den
svenska poeten och essäisten Nina Burton vänder och vrider på skapandet, på
kreativiteten, i en av sina böcker. Där får läsaren veta att det mesta som
skrivits om skapandets olika stadier bygger på Graham Wallas schema från 1926,
som delar upp kreativitetsprocessen i förberedelse, inkubation, illumination
och utarbetning. Det första och sista stadiet handlar om hårt och disciplinerat
arbete, men de två i mitten kräver vila. Att man tar paus och ger det omedvetna
tid att bearbeta idéer och fakta. Först då kan det gå upp ett ljus, som för
Arkimedes i badkaret. Den som ständigt är upptagen får alltså sannolikt svårare
att vara kreativ.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Detta
uppmuntrar mig när jag känner mig onyttig eller begränsad av den verklighet som
blivit min. Jag tröstas också av att kyrkofadern Antonius den Store talar om
modet att stanna där man är. Och att amma Synkletika av Egypten varnar för att ett
ständigt byte av plats, umgänge eller sysselsättning hindrar den inre resan.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Rörelse
och vila är alltså inte nödvändigtvis varandras motsatser. Och jag tänker: Slutar
inte alla resor med att vi på ett eller annat sätt kommer tillbaka till oss
själva? Då skadar det inte att ha lagt tid också på att stanna.<o:p></o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-83904939958838439732020-10-22T20:06:00.003+02:002020-10-22T20:06:36.269+02:00Det godas gåta<p> <span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">”Glad
och god ska mänskan vara” står det med mörkblå korsstygnsbokstäver på en
gulnande och blåkantad bomullsduk på väggen i stugan. Orden är inringade av en
lika korsstygnsbroderad blomslinga, som för tankarna till ett enklare
dalamåleri. Fyra sorters blommor i skiftande nyanser av blått, rött och gult
varav en sort med tulpanliknande kalk. Däremellan grönt slingrande blad och
stjälkar samt två spirande hjärtan – ett över och ett under texten.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Glad
och god. Det är väl ändå mer än lovligt naivt att utropa något sådant i denna
komplicerade och ibland skrämmande värld, invänder du kanske. Dessutom är texten
direkt banal. Och det har du ju rätt i. Men jag tycker att det är så konstigt
att alla snälla ord verkar ha blivit något misstänkt eller fult. Kan man säga orden
glad eller snäll utan att någon läser in antingen mesig eller förtryckt? Kan
man vara vänlig utan att någon tror att man smickrar för att skaffa sig
fördelar? Att acceptera verkar inte sällan ha blivit synonymt med att ge upp, men
det är förskjutningen av klang och värde i det lilla ordet nöjd som förvånar
mig mest. Senast förekom det i konstellationen ”gammal, trött och nöjd” – och
jag fattade ingenting. Som om det skulle betyda lat, likgiltig eller
passionslös? Även om det kan användas när man är mätt och inte vill ha mer, så tänker
jag för det allra mesta på ett helt annat sätt. Jag tänker att man kan vara
nöjd med sitt liv och vad man har uppnått, utan att tappa vare sig lusten eller
förmågan att utvecklas, drömma, längta. Att det inte handlar om ett
stillastående, utan mer om glädje och tacksamhet.</span></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVcLENujQf3phBvBywNHpsunhyphenhyphen4zeDwG4JDEFw44HyIJFcg1N-S_1jLdChpuvp6GImkdX_Y3MQZe_YPaArXZWWo-_w456NzlOY4wMf4vtFlxiwmyUV-qRWX1pg7_IszQ9zDJeeqMlFDIMY/s2048/Vepan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1152" data-original-width="2048" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVcLENujQf3phBvBywNHpsunhyphenhyphen4zeDwG4JDEFw44HyIJFcg1N-S_1jLdChpuvp6GImkdX_Y3MQZe_YPaArXZWWo-_w456NzlOY4wMf4vtFlxiwmyUV-qRWX1pg7_IszQ9zDJeeqMlFDIMY/s320/Vepan.jpg" width="320" /></a></div><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Hur
är det med ”god” då? Tomas Sjödin frågar sig i nionde kapitlet i boken <i>Eftervärme</i>:
”Är det förmätet att tro att man kan göra skillnad i en annan människas liv?
Att man genom goda tankar, blickar, ord och handlingar kan förstora hennes liv?
Somliga menar att man egentligen aldrig gör någonting för någon annan, att allt
ytterst handlar om oss själva. Spelar det någon roll?” Han fortsätter sin text
med att konstatera att våra avsikter och motiv nog alltid är mer eller mindre
grumliga, men att det faktiskt är själva handlingen som betyder något i
praktiken. För mottagaren, förstås, men kanske också för oss själva. En god
handling drar ju ofta med sig fler.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Glad
och god ska mänskan vara. Både ord och mönster på mitt garderobsfynd är enkla, men
stygnen är jämna och noggranna. Trådbytena många. Ja, någon har lagt ner både
tålamod och omsorg på det här budskapet. Detta i en värld som kanske inte var
lika uppdaterad som vår, men som nog kände människornas rädsla och ondska in på
bara skinnet minst lika tydligt som vi gör idag. Ändå har någon konkret tagit
ställning för det glada, goda, vänliga.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt;">Det
vill jag också göra. Kanske är det just därför jag omsorgsfullt har nålat upp bonaden
på väggen? Inte för att det i sig gör världen bättre, men för att texten
hjälper mig att hålla fokus på det väsentliga. Jag vill inte lägga energi på
att misstro och analysera sönder motiv, utan möta andra med omtanke och
vänlighet. Jag vill ta det godas gåta som utgångspunkt för mitt liv istället
för det ondas problem, som biskop Martin Modeus föreslår i första kapitlet av
sitt herdabrev. Och jag vill börja varje dag i tacksamhet och förnöjsamhet. För
om jag kan leva god och glad, så kan andra det också. Då blir världen bättre
med tiden.</span></p>
<span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin;">Det är också ett banalt påstående. Spelar det
någon roll?</span>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-67254547844555921722020-10-04T19:43:00.002+02:002020-10-04T19:43:22.415+02:00Bättre lycka nästa gång<p> För en vecka sedan talade bokcirkeln om Nina Wähäs roman <i>Testamente</i>.
Det är en 438 sidor lång, yvig berättelse med en uppsjö av personer ur vilkas
perspektiv läsaren får uppleva olika delar av händelseförloppet. Den egentliga
tid som förflyter är mindre än nio månader – en graviditet – i början av 1980-talet,
även om vi också får många tillbakablickar. Boken handlar om familjen Toimi,
med föräldrarna Siri och Pentti samt deras fjorton barn (varav två dog i småbarnsåldern)
och barndomshemmet ifråga finns i Tornedalen. Att syskon och syskonband är
olika blir väldigt tydligt och är trovärdigt skildrat, liksom att det vi kallar
kärlek kan se ut på många sätt.</p>
<p class="MsoNormal">Språket fungerar bra. Romanen är uppdelad i tre delar: Del 1
The cast, the scenery;<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Del 2 The murder;
Del 3 Who dunnit. Första och tredje delen berättas till stora delar ur den äldsta
dottern Annies perspektiv, men både här och i mittendelen finns också de andras
tankar och minnen inflikade i kortare eller längre berättelser. Dirigerar det
hela gör en allvetande berättare, som hela tiden vänder sig direkt till läsaren
för att kommentera och ursäkta och påpeka och värdera det som sker.</p>
<p class="MsoNormal">Mina bokcirkelkamrater tyckte mycket om boken. Den var
spännande och hade ett driv så att man ville läsa vidare, sa de. Det varken
tyckte eller ville jag. Naturligtvis läste jag ut boken ändå, för att kunna
förstå de andras förklaringar av varför de gillade den, men ändå kan jag inte
göra deras omdöme mer rättvisa än vad jag gjort ovan. Så det är nog bäst att du
slutar läsa den här texten nu om du planerar att läsa boken ifråga.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEge_XM4BGkIUcLNMiHNT240v7AVV5zuQbcNLkShkqjMEIaGDYvWaF9sR968ExReC4OOYZb6F6yoXUzTdETYUzVAzezM9OtneUwXPkyDwz-wtmYATXqpi3Jrfee3_xu4C5TPSZloNVO9J5Tv/s300/Testamente.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="193" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEge_XM4BGkIUcLNMiHNT240v7AVV5zuQbcNLkShkqjMEIaGDYvWaF9sR968ExReC4OOYZb6F6yoXUzTdETYUzVAzezM9OtneUwXPkyDwz-wtmYATXqpi3Jrfee3_xu4C5TPSZloNVO9J5Tv/s0/Testamente.jpg" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal">För min del blev jag fullkomligt utless av den första delen.
Jag höll på att bli galen på den beskäftige berättaren som hela tiden lägger
sig i, ställer ledande frågor, gör värdeladdade sammanfattningar och berättar
för mig som läsare hur allt ska förstås. Andra delen börjar bra med att suga
tag i mig när Hirvo och Siri får säga sitt i fred och med egna ord, men det
räcker tyvärr inte så länge. Tredje delen blir en enda stor antiklimax,
särskilt som trovärdigheten försvinner helt när den knappt läskunnige Pentti
plötsligt visar sig vara oerhört välformulerad i sitt testamente. (Det
sistnämnda var vi i alla fall överens om!) Och även om jag får veta redan på
första sidan att det här ska handla om ett mord, presenteras varken förövare
eller lik – bara en faslig massa om och men.</p>
<p class="MsoNormal">Nina Wähä berättar i en intervju i tidningen ”Skriva” (nr
6/2019) att hon ville skriva om just Tornedalen och i den muntliga berättartradition
som hon upplever finns där, en tradition som används för att bearbeta livet. Det
låter ju spännande! Skulle denna lokalfärg kunna vara en förmildrande
omständighet? Nej, tyvärr. Jag tycker inte att miljön egentligen får någon särskilt
stor plats i den här berättelsen eller att personerna ”använder berättandet för
att behandla sin egen skit”. Det kunde ha utspelats var som helst och snarare
är människorna oerhört fåordiga.</p>
<p class="MsoNormal">Wähä berättar vidare att hon först trodde att hon höll på
att skriva på en novellsamling. Vad synd att hon inte genomförde det! Då hade
hon tvingats ge alla karaktärer plats och det hade känts mer rättvist och kanske
blivit mer begripligt. Istället infördes vad hon kallar ”en neutral berättare
för att skapa en dramaturgi”, vilket alltså fick katastrofala konsekvenser för
min läslust.</p>
<p class="MsoNormal">Bättre lycka nästa gång.<o:p></o:p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-58046480925827526932020-09-18T10:40:00.008+02:002020-09-19T21:20:23.182+02:00Gästböcker och apostlar<p> <span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">Som jag minns det stannade vi och besökte varenda
liten kyrka längs vägen. Först tyckte jag nog det var lite onödigt, men sedan
blev jag alltmer intresserad. Till slut krävde jag att stoppen blev av – om
inte annat så på tillbakavägen. För jag kunde faktiskt förstå om de vuxna
emellanåt tyckte att deras planer blev försenade, med tanke på att det enligt
turistsajten VisitGotland finns nittiotvå medeltida kyrkor på ön.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;">På varje ställe fanns en uppslagen gästbok där tidigare
besökare sida upp och sida ner prydligt hade skrivit datum, namn och
bostadsort. Oftast stod det inte mer än så. Men ibland tackade man för besöket
och skrev något om sin upplevelse, precis som i gästböckerna som då fanns i
varenda hem med självaktning. Ganska ofta låg där också en spännande hög med
gamla gästböcker, där man kunde bläddra fram vilka som besökt kyrkan samma dag många
år tidigare. Jag var nio-tio år och kände mig nog lite vilsen i mina försök att
hantera skilsmässa och flytt och nya sammanhang där jag kanske inte kände mig
riktigt hemma än. Att skriva mitt namn i det fläckade skinnbandet på bordet
strax innanför vapenhuset, kändes som om jag med egen hand skrev in mig i
historien. Som om jag placerade mig tillsammans med en lång rad av människor som
stått här före mig allt sedan medeltiden. Släkten följa släktens gång, liksom.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Sedan såg jag mig om i kyrkorummet. Jag visste nog
redan att målningar, skulptur och arkitektur kan berätta sällsamma historier om
man har förmågan att läsa dem. Nu blev det väldigt tydligt att nyckeln till
dessa historier ofta heter symboler eller attribut. Allt jag behövde var insikt
i bibelberättelserna, som jag fått i mig med modersmjölken, och en snart
nyvunnen kunskap om de olika apostlarnas martyrdöd. Släpade gubben på ett
uppochnervänt kors eller höll i himmelrikets nycklar, var det troligen Petrus.
Hade han ett kryss-kors var det Andreas. Simon Ivraren bar på den såg som
delade honom mitt itu och Paulus hade ett svärd, för han blev halshuggen som
alla dödsdömda romerska medborgare. Mose höll i budens stentavlor eller hade horn
i pannan, horn som egentligen var en felöversättning av den slöja som skulle
dölja hans strålande ansikte efter mötet med Gud. Snabbt lärde jag mig att upptäcka
skillnader och se mönster. Snart kunde jag gå in i en helt okänd kyrka och
känna igen mig, hamna i ett nytt sammanhang och ändå förstå. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHLKEx6r7TXk0AK0ke4M7dWMiBQu57ToCjXunuYiHe0rOlFMXHULdCWAGPSVExlcb2Q7LjwwRaFUqZZ8yPDOOa2f2Yl0eNCXzUbx2-VFmutEzrHCTS6I-bCrwGWix_Co058EmK4w2Xu3RW/s4065/Mose+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4065" data-original-width="2139" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHLKEx6r7TXk0AK0ke4M7dWMiBQu57ToCjXunuYiHe0rOlFMXHULdCWAGPSVExlcb2Q7LjwwRaFUqZZ8yPDOOa2f2Yl0eNCXzUbx2-VFmutEzrHCTS6I-bCrwGWix_Co058EmK4w2Xu3RW/s320/Mose+2.jpg" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Jag kom att tänka på det här när äldste sonen läste en
kurs om hälsopedagogik och träffade på den i Israel verksamme sociologen Aaron
Antonovsky. Under sina studier av förintelseöverlevare upptäckte han att vi människor
inte nödvändigtvis måste vara fullt fysiskt friska för att ändå kunna sägas vara
vid god hälsa. Däremot behöver vi uppleva en känsla av sammanhang. (KASAM,
eller på engelska SOC - Sense of Coherence). Vi behöver </span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 10pt; line-height: 107%;">1.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;"> uppleva
ett visst mått av begriplighet och struktur, </span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 10pt; line-height: 107%;">2.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;"> känna
att vi har resurser och strategier att hantera de situationer vi möter samt </span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 10pt; line-height: 107%;">3.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;"> tycka
att vårt liv och det vi gör är meningsfullt och värt att engagera sig i.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;">På vår Gotlandssemester lärde jag mig alltså att det
som först verkar obegripligt småningom kan passas in i ett mönster, att man med
tålamod och kunskap kan bemästra världen och att jag blir en del av ett meningsfullt
sammanhang om jag väljer att skriva in mig i det. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Det var nog precis vad tioåringen behövde just då.<br />
Det är lärdomar jag använt mig av hela livet</span><span style="font-family: "Bookman Old Style",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;">.</span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8768683140023419098.post-24801519614264900502020-09-01T20:54:00.002+02:002020-09-01T20:55:44.764+02:00Allt du inte visste att du inte visste<p style="text-align: justify;">Till söndagens bokcirkel hade vi läst Patrik Svenssons mycket
omtalade och prisbelönta bok <i>Ålevangeliet</i>. <i>Berättelsen om världens mest
gåtfulla fisk</i>. Det var intressant att få lära mig en massa om ålars liv och
leverne som jag verkligen inte hade en aning om, det måste jag säga, men för
övrigt är jag väl inte alldeles begeistrad. (Ett uttryck som intressant nog
användes på precis detta sätt av fler runt bordet.)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgapN-c0mcIl2j0kZn6FqgBdhKzj7vFAok3X9lQ1vXiXz_aE9i1B-tJlpixVWsI049A6HZswXOUgzNWYAVVESiXSdHk5mzKX9cvHVgW6tExLqh36A7wBhJH3C3KweUfrb7RVlamRxRx7WiA/s200/%25C3%2585levangeliet.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="136" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgapN-c0mcIl2j0kZn6FqgBdhKzj7vFAok3X9lQ1vXiXz_aE9i1B-tJlpixVWsI049A6HZswXOUgzNWYAVVESiXSdHk5mzKX9cvHVgW6tExLqh36A7wBhJH3C3KweUfrb7RVlamRxRx7WiA/s0/%25C3%2585levangeliet.jpg" /></a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;">Detta är en populärvetenskaplig bok om ålen och dess
metamorfoser och hemligheter, som ända sedan Aristoteles har fascinerat och
retat både människans fantasi och hennes ordningssinne. Här finns också långa
utvikningar om människorna som forskat, om en del andra mer eller mindre
närliggande frågor (bla miljöhotet) samt insprängda mer självbiografiska
berättelser om barndomens ålfiske med pappan.</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;">De journalistiska referaten om
forskning och forskare är det betydligt mer liv och schvung i än i barndomsberättelserna,
tycker jag. Sådana texter är han van att skriva och det gör han verkligt bra. Jag blir dock frustrerad av författarens ständiga försök att göra
ålen till en existentiell fråga. De känns ganska…tillkämpade. I alla fall på
sina ställen. Påklistrade, liksom, bland annat på intet ont anande forskare som
är döda sedan länge.</span></div><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Och så blir jag ju alltid
direkt irriterad när en bok har en titel som det inte finns minsta täckning för
i texten. (Kanske för att jag själv tycker att det är så fasligt svårt att
sätta bra rubriker?) Tydligen började alltihop med att författaren skrev en
julaftonskrönika i den tidning han jobbar på med titeln Ålevangeliet. Det
verkar ju ganska fyndigt, men varför heter <i>boken</i> så? Javisst, det är
klatschigt och annorlunda och sannolikt säljande. Javisst, det handlar om livet
och om det obegripliga som vi inte kan veta något om. Men vilket är det glada
budskapet?</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Dock: Det är roligt att ha läst den. Det är intressant att
få reda på mer om ålen och ålfrågan, men det mest intressant är nog egentligen
att någon har försökt göra en existentiell berättelse av det – en alldeles egen metamorfos - och att den berättelsen
blivit så populär.<o:p></o:p></p>Lisahttp://www.blogger.com/profile/17336073995732503804noreply@blogger.com0