Genomförkyld och allmänt luddig i hela huvudet satt jag och slötittade på nyheterna. Det är tydligen kris (igen) i den ekonomiska världen, även om den eventuellt inte har nått Sverige än. Plötsligt lystrade jag dock till - och tappade hakan. Ungefär så här lät det om den unge finansman som journalisten bad om en analys/kommentar (För säkerhets skull frågade jag maken om jag verkligen hade uppfattat det rätt):
- Ja, det här är en allvarlig kris för bankerna - kanske den värsta i modern tid...
Här hann jag skänka en tanke till börskraschen 1929 och depressionen under mellankrigstiden, innan han fortsatte:
- Vi får nog gå tillbaka till 70-talet för att...
Men hallå och stopp! Han kan ju inte ha menat något annat än nittonhundrasjuttiotalet?!! Nog för att jag visste att jag inte är särskilt duktig på eller intresserad av den där världen som är befolkad av finansmäklare och börsanalytiker, men jag visste inte att de också har en annan tideräkning. Den moderna tiden måste väl åtminstone ha börjat efter andra världskriget, även om slutet av 1800-talet nog på många sätt är ett tänkvärt alternativ i Sverige.
Men det är kanske jag som, med lite historia i bagaget, är en antikvitet. Redan vid fyrtio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar