Har ganska länge varit trött och eländig, med allt fler och tydligare otäckt bekanta symptom. Jag har inte haft ork till eller lust att göra någonting mer än att precis sköta mitt nya jobb. Rent bokstavligt. För en dryg vecka sedan rasade jag så ihop fullständigt och nu ligger jag här och mår lika dåligt som alltid när jag är mitt i ett skov av den sjukdom som Försäkringskassan säger att jag inte har. Inte precis upplyftande.
Desto gladare blev jag av att få första kursbrevet i den novellkurs på distans som jag har anmält mig till! Om jag inte rör mig så mycket så är jag ju hyfsat klar i huvudet, så de uppgifter jag fick där har verkligen piggat upp humöret. (Skriva rent på datorn är lite för ansträngande, så det får tas i omgångar liksom detta inlägg i bloggen.)
Det är härligt att få vara lite stillsamt galen och kreativ mitt i eländet, så här bjuder jag på den tredje uppgiften: Skriv en komplett novell på maximalt 200 ord:
En
dag på jobbet
”Herregud! Jag
önskar människan var ett djur som inte hade så förtvivlat
bråttom!” Harald sjönk ner i konduktörskupéns fåtölj efter
att ha klippt de nypåstignas biljetter. (Han klippte alltid. Det
kändes så slarvigt att bara skriva dit en signatur.) Tåget var två
timmar försenat, så han hade hela vägen fått förklara och stå
till svars.
Nästa gång han
öppnade skjutdörren till den välfyllda vagnen såg han en
noshörningsmamma läxa upp sin yngsta vid familjesätena. Strax
bredvid satt ett lejon i samspråk med en gnu. Och där läste en
giraff i boken som antilopen tre rader längre fram hade somnat över.
Några schimpansungar svingade sig glatt tjattrande längs med
hatthyllorna, ackompanjerade av en hyenas kacklande skratt. Som i en
dröm gick Harald mittgången fram utan att överösas av vare sig
frågor eller anklagelser. Han behövde dock inte nypa sig själv i
armen, för när aporna försökte knycka uniformsmössan blev han
biten.
”Herre gud!” sa
Harald igen när han stängt in sig på närmsta toalett för att
torka bort blodet. Han mötte sin blick i spegeln och visste att han
aldrig hade sett en lyckligare zebra.
