onsdag 3 juni 2015

Tveksamt läsvärde

I söndags diskuterade bokcirkeln Barnmorskan av finländska Katja Kettu. Boken har fått flera fina priser, bl a Runebergpriset, och dessutom fått mycket goda recensioner. Men sanning att säga begrep vi ingenting.

Boken var trög, tungläst. Dagboksformen fungerade för all del, men det var väldigt många olika personer som skrev från samma destinationer så det blev ganska rörigt med alla perspektiv. Även om det framgick att den finska, synnerligen udda barnmorskan Vindöga var någon slags huvudperson (fast alla är ju huvudpersoner i sina egna dagböcker), så var det svårt att uppbåda någon direkt sympati vare sig för henne eller hennes älskade och galne SS-officer. Själva historien är ofta både långsökt och synnerligen slingrande.

Språket är minst sagt mustigt (eller "översexualiserat", som en av deltagarna uttryckte det), men emellanåt finns det vackra metaforer och intressanta liknelser som tyvärr drunknar fullständigt bland alla ballar och fittor. Dessutom är det ganska många ovanliga ord att bita i för någon som inte är skoltsame eller annan riktig nordbo. Slutligen: Den bortglömda berättelsen om andra världskrigets slut i dessa trakter kom också på något sätt bort bland alla konstigheter.

Utan att skryta kan jag säga att både jag och de andra damerna har läst ganska mycket litteratur av olika slag genom åren, så man tycker inte att det skulle vara så svårt. Men på något sätt blev det tydligen för mycket. Jag hade inte orkat läsa ut andra halvan av boken om jag inte hade blivit sängliggande dagen innan - och troligen inte orkat då heller om jag inte till slut bestämt mig för att det inte var någon idé att ens försöka förstå. Då gick det hyfsat och några röda trådar fick man naturligtvis ihop på slutet. Men jag är tveksam till att det var värt besväret. Och hos ingen av oss väcktes någon nyfikenhet på att få läsa mer av författaren ifråga.

Däremot är det intressant att fundera på om det här är en bok som är karaktäristisk för vad som gillas av den finska publiken. Det är inte alls orimligt att tro att vi helt enkelt är fel målgrupp, tillhör fel kultur, för att förstå det stora i denna bok. Men hur avgör man det?