Det är lätt att bli lycklig

Jag satt i ett väntrum häromdagen. Det enda läsbara inom synhåll var någon slags bröllopstidning som sades vara lokal, vilket jag antar betyder att annonsörerna finns i vårt närområde. På insidan av första bladet fanns en helsidesannons från en av stadens köpcentra.

Det är lätt att bli lycklig!!!
skrek man ut med stora bokstäver i en somrigt sprudlande annons som kastade sig mot mina ögonhinnor. I centrum stod tre kvinnliga individer i olika åldrar (antagligen representanter för målgrupperna) som alla bar på eller lekfullt svängde med åtskilliga välfyllda kassar.

Jag blir mest trött, men också lite road. Är inte klichén "Den som har mest prylar när han dör vinner" pinsamt ute nuförtiden? Eller iallafall genomskådad, åtminstone rent logiskt sett så att rubriker inte bör vara såpass tydliga? Och vill förresten inte män också bli lyckliga?

Men jag kan hålla med om saken i sig. Det ÄR lätt att bli - eller iallafall känna sig - lycklig! Senast blev jag det på jobbet i förmiddags, när jag fick till en riktigt snygg välkomstsamplantering till den nya diakonissan som börjar på söndag.

För att inte tala om igår kväll, när jag läste första kapitlet i Stefan Andhés Det oändliga blå. (Hans kåserisamlingar har ju alltid så underbara titlar... Förvaring av violer, Av fröjd vill hjärtat gråta, En vind genom gräset...) Blandningen av vanlig vacker vardag, självkännedom och fantastiskt språk gör mig ofta lycklig.

Och eftersom böckerna redan står i bokhyllan - eller finns på bibliotek - så är det inte bara lätt utan dessutom gratis!

Echovox' bedrägerier

Senaste fakturan på sonens mobiltelefonabonnemang hos Telia var dubbelt så stor som den brukar vara. Detta innebär inga horribla summor, men måste naturligtvis ändå kollas upp. Det visade sig att det köpts två tjänster från Echovox för sammanlagt 100 kr, något som han inte kändes vid på något sätt.

Nehej. Minns han inte, vill han inte berätta eller har han faktiskt inte beställt några tjänster? Hur kan en mamma veta?

Mamman ifråga googlade för att få lite på fötterna och eventuellt kunna friska upp sonens minne om vad det kan ha handlat om. Resultatet blev istället att hon (dvs jag) är alltmer övertygad om att han är fullkomligt oskyldig. Det visar sig nämligen att det finns väldigt många människor som debiterats för tjänster från Echovox som de aldrig har beställt. Tydligen ofta barn, dessutom ofta summor som är betydligt större än våran lilla hundralapp. Snacka om bedrägligt beteende.

Intressant! Men hur har det gått till? Varken sonen eller jag (som är räkningsmottagare) har knappat in telefonnumret i någon ruta på nätet, t.ex. för att få tillgång till resultatet av ett IQ-test eller för att få delta i någon tävling. Han har inte skickat några SMS med pinkoder eller andra beställningar i - men däremot fått en del konstiga själv. Dessa har han enligt uppgift absolut inte svarat på, vilket ju är bra. Däremot har han raderat dem allihop och kan inte redogöra för vad det egentligen stod i dem. Suck.

Trots att min man är mycket upprörd över att vår teleoperatör på detta sätt agerar indrivare åt företag med maffiametoder, verkar det utsiktslöst att försöka vägra att betala Telia. Iallafall såvitt jag begriper av vad de själva säger, vad andra upplevt och vad det står i det finstilta. Den räkningen är alltså betald, men så här har jag gjort istället:

1) Ringt och frågat Echovox vad det handlar om 020-793604
2) Spärrat abonnemanget ifråga för betalsamtal. (Men ett kontantkort går inte att spärra.)
3) Skrivit e-post till Echovox och bestridit kostnaden.
4) Skrivit e-post till Etiska nämnden för betalteletjänster och bett om hjälp att få pengarna tillbaka. (Men jag glömde tala om att användaren av abonnemanget är omyndig och alltså rimligtvis inte kan ingå några avtal med någon. Om nu det kunde hjälpa.) Läs gärna mer på deras hemsida!

Enligt kommentarer på nätet verkar detta förfarande kunna ge resultat, dvs pengarna tillbaka. Men isåfall vill företaget ifråga ha ditt bankkontonummer... Lösningen är tydligen ett gratis servicekonto i din bank, som sedan slussar pengarna vidare till dig utan att du behöver lämna ut känsliga uppgifter.

Ja, ja. Vi får väl se vad som händer.

Känns rätt bra

Tillbaka hemma efter knappa två veckor i stugan. Det har varit avslappnat och skönt, vi har hunnit fixa lite och träffa släkt/vänner samt varit på Liseberg respektive Universeum. Och jag har fått min sommarkänsla: att på bara fötter få gå ut och sätta mig på den solvarma trätrappan med frukosten och en god bok. Mmm.

Väderprognosen sa att det skulle regna varje dag, utom möjligen i torsdags. Det regnade nästan inte alls någon dag, utom i torsdags - och då skulle vi måla. Det hanns dock med ändå. Kort sagt är vi rätt nöjda!

Dock måste medges att det är skönt att vara hemma också. Jag trivs här! Och vilken lyx med dusch och diskmaskin - för att inte tala om en vattenklosett där man slipper umgås så intimt med sina avfallsprodukter. (Exempelvis titta på, städa undan med en borste samt småningom gräva ner.)

Barnen tycker det är underbart att äntligen ha tillgång till tv och datorer igen, för det har varit SÅÅÅ tråkigt utan. Men det tror jag är nyttigt! (Säkert en av de där sakerna som man som barn lovade sig själv att aldrig någonsin säga till sina egna barn!)

Nu ska jag förbereda yngste sonens födelsedag och börja jobba på måndag. Känns rätt bra det också.

Lördag hela veckan?

Idag och imorgon är jag ledig, eftersom jag jobbar i helgen - så det är väl idag det är "lördag". Skönt, för jag är lite trött.

Har skrotat runt i solen lite och småfixat i trädgården på förmiddagen: Grävt upp några tistlar bland rosorna, rensat i rabarberståndet, planterat ännu en Backnejlika i det hopplösa söderläget (den andra har ju överlevt både maj och juni!), plockat bort vissna blommor på petuniorna osv. Synnerligen avslappnande! I eftermiddag ska jag kanske klippa lite till av häcken.

Lite till? Ja, jag klipper av så mycket i taget som jag får plats med i den komposttunna som vi abonnerar på och som töms av det lokala soptömningsföretaget varannan vecka april-oktober. På så sätt blir det inga eländans högar som ligger och ruttnar på gräsmattan. Och heller inga stickiga grenar som ska tryckas ner i sopsäckar för vidare transport till närmaste avfallsstation. Härligt!

(Även om grannarna säkert tycker att det ser konstigt ut med vår halvklippta häck hela sommaren. Men vem bryr sig? Inte jag. Och nu har ju iallafall husets fasad samma kulör hela vägen runt, så vad finns det att klaga på?!!)

Musik i sommarkväll

Har just varit på konsert i en gammal rosa kyrka på landet, femton minuters cykelväg härifrån. Församlingens organist spelade piano och orgel, hans dotter spelade oboe. Båda är oerhört duktiga.

Jag blev alldeles LYCKLIG - så där så att jag nästan började gråta av det. Särskilt av improvisationerna över några olika psalmer.

Det är svårt att göra något som ingen annan har gjort förut och samtidigt undvika att förstöra psalmen och dess "själ". (För att inte tala om hur svårt det är att spela jazz på orgel!) Men detta var mycket bra.

Det kunde gärna ha ösregnat på hemvägen. Jag hade cyklat glatt leende ändå!