Jag gillar vårt svenska språk, högt och rent!
En av trevligheterna är att det är så lätt att göra nya ord. Vi gör det hela tiden nästan utan att tänka på det med hjälp av sammansättningar och adjektivböjningar, men verben är ju också en favorit förstås.
Jag kommer ihåg när jag läste i mammas ICA-Kuriren på 80-talet om en tävling där man ville få fram bästa ordet för att laga mat i microvågsugn. Vinnaren kom på verbet "micra", som idag är en fullkomligt självklar del av vårt ordförråd. Häromåret vann en femåring priset för bästa nyord, som gick i samma stil: lysa med ficklampa - "fickla". Det är fantastiskt!
Yngste sonen har fått en ny magister nu i sexan. Av det lilla jag sett hittills av honom i skrift lider han av särskrivningssyndrom (om det nu var han som producerade packlistan till dagens utflykt), men det förlåter jag honom pga av den lilla lappen till oss som lovat att skjutsa barnen till kanotuthyrningen. Rubriken var nämligen fantastisk:
Paddlingschaufförer!
Mmm. Smaka på det.
fredag 28 augusti 2009
onsdag 26 augusti 2009
Tråkmåns?
Tänkte studera lite på distans igen, i brist på anställning att lägga min tid och energi på. Inte för att jag egentligen saknar saker att sysselsätta mig med, men för att det är trevligt att ge sig själv möjligheter att utvecklas och förvånas.
Dessutom tillåter a-kassan deltidsstudier om man på heder och samvete lovar att det inte hindrar en från att ta de jobb som dyker upp. (Vilka jobb då? Jag har tyvärr inte sett till eller blivit erbjuden särskilt många de senaste sju åren. Och när jag har försökt själv vill de bara kasta ut mig ur systemen.)
Högskolan i Dalarna är en av få högskolor som verkligen ger sina distanskurser på distans, dvs där det inte förekommer några som helst fysiska träffar. Föreläsningar, inlämningar, diskussioner och seminarier sker med datorns hjälp (Fronter respektive Adobe Connect) och jag behöver inte resa någonstans.
Detta passar mig utmärkt, eftersom vitsen med distansstudier ju är att jag ska få studera på mina egna villkor. Jag vill inte vara beroende av andras almanackor eller påverka/förstöra andras studier för att mitt liv i dagsläget inte passar ihop med deras. Det underlättar också en eventuell kombination med eventuella timanställningar som eventuellt dyker upp.
Kort sagt är jag nog en himla tråkmåns, som inte vill samarbeta med någon och inte ens tycker att seminarier är särskilt nödvändiga. (Iallafall var de av tveksamt värde i den förra kursen - för mig. I bästa fall bidrog jag med något ändå - för andra.) Och grupparbeten tycker jag är väldigt onödiga i distansstudier. Föreläsningar kan vara bra - om de tar upp något mer än det som står i litteraturen.) Om inte annat kanske jag ska definieras som en allt mer egotrippad besserwisser?
Jag menar bara att jag vill anförtros uppgiften att själv välja vad jag använder min tid till - och när. Annars är jag numera så obekväm att jag gör det ändå!
Dessutom tillåter a-kassan deltidsstudier om man på heder och samvete lovar att det inte hindrar en från att ta de jobb som dyker upp. (Vilka jobb då? Jag har tyvärr inte sett till eller blivit erbjuden särskilt många de senaste sju åren. Och när jag har försökt själv vill de bara kasta ut mig ur systemen.)
Högskolan i Dalarna är en av få högskolor som verkligen ger sina distanskurser på distans, dvs där det inte förekommer några som helst fysiska träffar. Föreläsningar, inlämningar, diskussioner och seminarier sker med datorns hjälp (Fronter respektive Adobe Connect) och jag behöver inte resa någonstans.
Detta passar mig utmärkt, eftersom vitsen med distansstudier ju är att jag ska få studera på mina egna villkor. Jag vill inte vara beroende av andras almanackor eller påverka/förstöra andras studier för att mitt liv i dagsläget inte passar ihop med deras. Det underlättar också en eventuell kombination med eventuella timanställningar som eventuellt dyker upp.
Kort sagt är jag nog en himla tråkmåns, som inte vill samarbeta med någon och inte ens tycker att seminarier är särskilt nödvändiga. (Iallafall var de av tveksamt värde i den förra kursen - för mig. I bästa fall bidrog jag med något ändå - för andra.) Och grupparbeten tycker jag är väldigt onödiga i distansstudier. Föreläsningar kan vara bra - om de tar upp något mer än det som står i litteraturen.) Om inte annat kanske jag ska definieras som en allt mer egotrippad besserwisser?
Jag menar bara att jag vill anförtros uppgiften att själv välja vad jag använder min tid till - och när. Annars är jag numera så obekväm att jag gör det ändå!
söndag 23 augusti 2009
Gummibollsbyte
Jag har ägnat mig åt lite VVS-arbete. Det är ju verkligen inte mycket att skryta med, men det känns skönt att jag försökte - och lyckades - alldeles själv! Så här gick det till:
Ett: Toaletterna står och rinner hela tiden.
Det går åt en massa vatten och det låter så förskräckligt när de tankar in vattnet ett antal gånger varje natt - i onödan.
Två: Slå upp det!
Enligt boken kan felet bero på två saker: flottören eller gummigrejen. Eftersom vi (läs maken)ganska nyss bytte den förstnämnda i den toastol som är värst, borde det vara det senare som är problemet.
Tre: Ta en titt!
Jojomen. Snacka om söndervittrat gummi!
Fyra: Åk till favoritfarbror Leif i VVS-butiken och handla det som behöver handlas.
Jag kom hem med två gummibollar (ja, de heter så) och en flottörmojäng till den andra toan också. Som vanligt fick jag eftertänksamma instruktioner med mig på vägen.
Fem: Byt ut grejerna!
Denna del brukar jag lämna åt maken, men idag har jag alltså gjort det själv. Eller iallafall har jag bytt ut gummibollen i den ena toan - och nu fungerar det hela utmärkt.
Dessutom har jag visat ene sonen med kompis hur en toalett fungerar. Inte illa!
Ett: Toaletterna står och rinner hela tiden.
Det går åt en massa vatten och det låter så förskräckligt när de tankar in vattnet ett antal gånger varje natt - i onödan.
Två: Slå upp det!
Enligt boken kan felet bero på två saker: flottören eller gummigrejen. Eftersom vi (läs maken)ganska nyss bytte den förstnämnda i den toastol som är värst, borde det vara det senare som är problemet.
Tre: Ta en titt!
Jojomen. Snacka om söndervittrat gummi!
Fyra: Åk till favoritfarbror Leif i VVS-butiken och handla det som behöver handlas.
Jag kom hem med två gummibollar (ja, de heter så) och en flottörmojäng till den andra toan också. Som vanligt fick jag eftertänksamma instruktioner med mig på vägen.
Fem: Byt ut grejerna!
Denna del brukar jag lämna åt maken, men idag har jag alltså gjort det själv. Eller iallafall har jag bytt ut gummibollen i den ena toan - och nu fungerar det hela utmärkt.
Dessutom har jag visat ene sonen med kompis hur en toalett fungerar. Inte illa!
torsdag 20 augusti 2009
Min madeleinekaka
Gryningsgräs.
Smaka på det, ett nytt ord ur Andhés fatabur.
Gryningsgräs. Bara fötter i daggigt gräs som tassar mot mormors utedass i gryningen. Fuktade gympadojjor som sedan samlar damm på grusvägen på väg mot morfars eka och näten som ska dras.
Gryningsgräs - barndomssomrar i Bohuslän.
Prousts madeleinekaka satte sprutt på hans minnen, men själv behöver jag bara ord och allitterationer.
Smaka på det, ett nytt ord ur Andhés fatabur.
Gryningsgräs. Bara fötter i daggigt gräs som tassar mot mormors utedass i gryningen. Fuktade gympadojjor som sedan samlar damm på grusvägen på väg mot morfars eka och näten som ska dras.
Gryningsgräs - barndomssomrar i Bohuslän.
Prousts madeleinekaka satte sprutt på hans minnen, men själv behöver jag bara ord och allitterationer.
tisdag 18 augusti 2009
Echovox - fortsättningen
Här kommer fortsättningen på sagan.
Företaget ifråga svarade till slut vänligt men bestämt att de inte tänkte betala tillbaka någonting, eftersom vi hade beställt de där koderna vid fem (!) tillfällen á 50 kr från mobiltelefonen. Sedan följde en mycket detaljerad lista på när dessa beställningar ägt rum, en lista som kan tyckas mycket övertygande. Men vi har ju inte beställt något! Vi har INTE skrivit NEXON i några sms och skickat dem till ett femsiffrigt nummer som börjar med 71.
Skam den som ger sig. Jag bestred allt en gång till och talade om att varken jag (som ägare av abonnemanget) eller min minderårige son (som användare) överhuvudtaget vet vad de pratar om. Och att jag anser att de ska betala tillbaka.
Resultat: Ett skumt mail där de beklagar att minderåriga är inblandade och ber om ett "officiellt dokument" med sonens namn och personnummer. Som någon slags bevis för att han är min som, eller vadå? Skulle jag skicka ett peronbevis eller vad menar de? Och varför? Inte ens ett officiellt dokument kan ju egentligen bevisa att det är han som använder telefonen. Men det är väl meningen att det ska vara svårt och knöligt att överklaga och få sina pengar tillbaka.
Samma dag på eftermiddagen kom det ett nytt mail, utan tidigare konverstion i. "Vi har blivit kontaktade av Etiska Rådet för betalteletjänster och har beslutat återbetala 250 kr." Wow! Även om mitt tjat inte räcker så långt, så kan andras tydligen göra nytta. Eftersom "vår finansiella avdelning befinner sig utomlands" behövde de en faslig massa uppgifter tillsammans med mitt kontonummer. Hmm.
Nu har jag öppnat ett nytt (tomt) konto som detta skumma företag gärna kan få numret till, skickat alla nummer och koder de behöver samt fått en bekräftelse på att återbetalning ska ske inom 30 dagar.
Återstår att se om sagan får ett lyckligt slut.
Företaget ifråga svarade till slut vänligt men bestämt att de inte tänkte betala tillbaka någonting, eftersom vi hade beställt de där koderna vid fem (!) tillfällen á 50 kr från mobiltelefonen. Sedan följde en mycket detaljerad lista på när dessa beställningar ägt rum, en lista som kan tyckas mycket övertygande. Men vi har ju inte beställt något! Vi har INTE skrivit NEXON i några sms och skickat dem till ett femsiffrigt nummer som börjar med 71.
Skam den som ger sig. Jag bestred allt en gång till och talade om att varken jag (som ägare av abonnemanget) eller min minderårige son (som användare) överhuvudtaget vet vad de pratar om. Och att jag anser att de ska betala tillbaka.
Resultat: Ett skumt mail där de beklagar att minderåriga är inblandade och ber om ett "officiellt dokument" med sonens namn och personnummer. Som någon slags bevis för att han är min som, eller vadå? Skulle jag skicka ett peronbevis eller vad menar de? Och varför? Inte ens ett officiellt dokument kan ju egentligen bevisa att det är han som använder telefonen. Men det är väl meningen att det ska vara svårt och knöligt att överklaga och få sina pengar tillbaka.
Samma dag på eftermiddagen kom det ett nytt mail, utan tidigare konverstion i. "Vi har blivit kontaktade av Etiska Rådet för betalteletjänster och har beslutat återbetala 250 kr." Wow! Även om mitt tjat inte räcker så långt, så kan andras tydligen göra nytta. Eftersom "vår finansiella avdelning befinner sig utomlands" behövde de en faslig massa uppgifter tillsammans med mitt kontonummer. Hmm.
Nu har jag öppnat ett nytt (tomt) konto som detta skumma företag gärna kan få numret till, skickat alla nummer och koder de behöver samt fått en bekräftelse på att återbetalning ska ske inom 30 dagar.
Återstår att se om sagan får ett lyckligt slut.
söndag 16 augusti 2009
Sommarböcker
Idag har jag utdelat medaljer till barnen för väl genomförd sommarläsning. Eller rättare: Pengar för varje bok har de redan fått och idag fick de varsin hajtand (från Universeum) som ett tecken på att de vågat ge sig ut på äventyr i böckernas värld.
Hur mycket de läste?
Fem respektive sju böcker. (Maken har läst fyra bibeltjocka böcker och jag 22 st av varierande tjocklek.)
Hur mycket de fick?
Äldste sonen 100 kr per bok, yngste 50 kr. (Maken en puss och jag folkets jubel.)
Orättvist?
Nej, de har olika förutsättningar.
Hur mycket de läste?
Fem respektive sju böcker. (Maken har läst fyra bibeltjocka böcker och jag 22 st av varierande tjocklek.)
Hur mycket de fick?
Äldste sonen 100 kr per bok, yngste 50 kr. (Maken en puss och jag folkets jubel.)
Orättvist?
Nej, de har olika förutsättningar.
torsdag 13 augusti 2009
Briefning
I Alan Bennetts bok Drottningen vänder blad (2008) blir drottningen ifråga av en slump läsare på ålderns höst. Då känner hon förtret över alla de tillfällen hon missat att prata väsentligheter med de författare hon då inte hade läst. När hon råkar nämna det för sin hovsekreterare (som inom parentes sagt inte alls är förtjust över hennes vaknande läsintresse, utan snarare motarbetar det) utspinner sig följande dialog:
- Men drottningen måste väl ha blivit briefad?
- Naturligtvis, men att bli briefad är inte detsamma som att läsa. I själva verket är det läsandets antites. En briefning är kortfattad, saklig och tar upp det som är relevant. Läsandet är oordnat, diskursivt och oupphörligt inbjudande. Briefningen stänger dörren om ett ämne, läsningen öppnar den.
- Jag undrar om jag kan få Ers Majestät att återgå till besöket på skofabriken? sa Sir Kevin.
- Nästa gång, sa drottningen kort. Var la jag min bok?
(s. 24)
Jag kommer osökt att tänka på svenskundervisning. Förutom skrivande och talande och lyssnande på längden och på tvären, så ska ju ämnet BÅDE få eleverna att läsa OCH ge dem en översikt i ämnet litteraturhistoria. Två antiteser ska alltså kombineras.
Inte konstigt att det kan vara så svårt!
- Men drottningen måste väl ha blivit briefad?
- Naturligtvis, men att bli briefad är inte detsamma som att läsa. I själva verket är det läsandets antites. En briefning är kortfattad, saklig och tar upp det som är relevant. Läsandet är oordnat, diskursivt och oupphörligt inbjudande. Briefningen stänger dörren om ett ämne, läsningen öppnar den.
- Jag undrar om jag kan få Ers Majestät att återgå till besöket på skofabriken? sa Sir Kevin.
- Nästa gång, sa drottningen kort. Var la jag min bok?
(s. 24)
Jag kommer osökt att tänka på svenskundervisning. Förutom skrivande och talande och lyssnande på längden och på tvären, så ska ju ämnet BÅDE få eleverna att läsa OCH ge dem en översikt i ämnet litteraturhistoria. Två antiteser ska alltså kombineras.
Inte konstigt att det kan vara så svårt!
tisdag 11 augusti 2009
Bara lite eftertanke
Minsann, gick det inte den här gången också!
För ett halvt dussin år sedan eller så provade jag konceptet Viktväktarna, för att bli av med de 10 kg extra som dykt upp i diverse medicineringars kölvatten. Det var ett väl fungerande koncept för mig, med uppmuntran men också frihet för var och en att göra saken på sitt sätt.
Ungefär vartannat år sedan dess har jag åter räknat points någon vecka eller två, när jag tyckt att det blivit ett par-tre kilo för mycket på mig. Och varje gång har jag gått ner dessa kilon bara av att räkna!
Det är naturligtvis inte konstigt alls, eftersom bara det faktum att man skriver upp allt man äter gör att de goda kakorna och kexen som slinker ner liksom automatiskt blir färre.
Men det är ganska roligt ändå - och tänkvärt - att bara lite eftertanke räcker en god bit på väg mot målet.
För ett halvt dussin år sedan eller så provade jag konceptet Viktväktarna, för att bli av med de 10 kg extra som dykt upp i diverse medicineringars kölvatten. Det var ett väl fungerande koncept för mig, med uppmuntran men också frihet för var och en att göra saken på sitt sätt.
Ungefär vartannat år sedan dess har jag åter räknat points någon vecka eller två, när jag tyckt att det blivit ett par-tre kilo för mycket på mig. Och varje gång har jag gått ner dessa kilon bara av att räkna!
Det är naturligtvis inte konstigt alls, eftersom bara det faktum att man skriver upp allt man äter gör att de goda kakorna och kexen som slinker ner liksom automatiskt blir färre.
Men det är ganska roligt ändå - och tänkvärt - att bara lite eftertanke räcker en god bit på väg mot målet.
söndag 9 augusti 2009
Drömmar på distans
Sådärja!
Nu har jag läst ut, dvs lyssnat färdigt på, Fogelströms Mina drömmars stad. Den bestod av tio CD skivor på ca en timme vardera, så det är ju ingenting mot Harry Potter-boxarna vi har klämt om somrarna i bilen.
Jag måste säga att det är en intressant skildring av hur fattigt folk och andra levde i Sverige - och framför allt i huvudstaden - under andra halvan av 1800-talet. Ett utmärkt underlag för historiska diskussioner med elever om man kan entusiasmera dem till läsning. (Eller kanske man kan använda lämpliga utdrag...?!) Jag måste också säga att Fogelström är en vaken skildrare av miljöer.
Ändå har det nästan varit lite jobbigt. Trots Helge Skoogs sansade men ändå nyansrika uppläsning, har inte heller ljudboken lyckats väcka så mycket mer än artigt intresse. Jag har inte ryckts med, inte varit särskilt intresserad av Hennings och Lottens drömmar, öden och äventyr eller hur det skulle gå för dem. Snarare känt mig ganska distanserad, kanske till och med oinbjuden. Först sista Cd:n blev jag gripen - av deras djupnande kärleksrelation, av hans död och hennes sorg över den och över bortadopterandet av äldste sonen.
Men nej. Jag tänker nog inte fortsätta läsa eller lyssna, trots att alla böckerna står i bokhyllan här hemma. Men jag är glad att jag "läst" den första!
Nu har jag läst ut, dvs lyssnat färdigt på, Fogelströms Mina drömmars stad. Den bestod av tio CD skivor på ca en timme vardera, så det är ju ingenting mot Harry Potter-boxarna vi har klämt om somrarna i bilen.
Jag måste säga att det är en intressant skildring av hur fattigt folk och andra levde i Sverige - och framför allt i huvudstaden - under andra halvan av 1800-talet. Ett utmärkt underlag för historiska diskussioner med elever om man kan entusiasmera dem till läsning. (Eller kanske man kan använda lämpliga utdrag...?!) Jag måste också säga att Fogelström är en vaken skildrare av miljöer.
Ändå har det nästan varit lite jobbigt. Trots Helge Skoogs sansade men ändå nyansrika uppläsning, har inte heller ljudboken lyckats väcka så mycket mer än artigt intresse. Jag har inte ryckts med, inte varit särskilt intresserad av Hennings och Lottens drömmar, öden och äventyr eller hur det skulle gå för dem. Snarare känt mig ganska distanserad, kanske till och med oinbjuden. Först sista Cd:n blev jag gripen - av deras djupnande kärleksrelation, av hans död och hennes sorg över den och över bortadopterandet av äldste sonen.
Men nej. Jag tänker nog inte fortsätta läsa eller lyssna, trots att alla böckerna står i bokhyllan här hemma. Men jag är glad att jag "läst" den första!
onsdag 5 augusti 2009
Sommarkväll
Satt ute en stund och njöt av sommaren. Trots att vi har en tomt snarare än en trädgård, säger jag med Stefan Andhé:
"...humlesurr, fjärilsflykt, lavendellycka."
Mmm.
"...humlesurr, fjärilsflykt, lavendellycka."
Mmm.
Berörd av en nobel bok
Igår träffades bokcirkeln igen och diskuterade le Clézios Öken. Vi var alla överens om att vi tyckte om den - språket, beskrivningarna av den lilla människan och de små händelserna... Man behövde lugn för att läsa detta.
Men jag ska inte påstå att jag begrep den. Vi pratade om detta också, förstås, och hade inga patentlösningarna på vad som egentligen är meningen med boken. Det är ju ganska stillastående, även om man på ett annat sätt kan säga att det händer verkligt omvälvande saker i de två olika berättelser som vävs in i varandra. (Om det nu är den korrekta beskrivningen på det hela.)
Ganska obegripligt på ett sätt, alltså. På ett annat sätt underbart enkelt och vackert, om än ganska tragiskt. Det är väl det som är nobelpriskvalitet, antar jag. Att skriva svårbegripligt så att det ändå berör vanligt folk.
Men jag ska inte påstå att jag begrep den. Vi pratade om detta också, förstås, och hade inga patentlösningarna på vad som egentligen är meningen med boken. Det är ju ganska stillastående, även om man på ett annat sätt kan säga att det händer verkligt omvälvande saker i de två olika berättelser som vävs in i varandra. (Om det nu är den korrekta beskrivningen på det hela.)
Ganska obegripligt på ett sätt, alltså. På ett annat sätt underbart enkelt och vackert, om än ganska tragiskt. Det är väl det som är nobelpriskvalitet, antar jag. Att skriva svårbegripligt så att det ändå berör vanligt folk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)