Drömhjärta

Till bokcirkeln i söndags hade vi läst en bok av Cecilia Samartin med den poetiska titeln Drömhjärta. Den börjar i ett Kuba på gränsen till revolution, där vi får följa kusinerna Nora och Alicia och deras familjer under flickornas första tonår. Läsaren får en inblick både i flickornas kärlek till sitt land (naturen, stranden och havet framför allt) och i hur de demokratiska förhoppningarna dör allteftersom för anhängarna till revolutionen och till Castro. Utifrån Noras perspektiv får vi veta mer om hur det känns att fly från sitt hemland, att lämna det och sin bästa vän bakom sig, att börja om i ett nytt land och att hela tiden känna sig kluven.

Boken var lättläst, även om språket i längden blev mindre magiskt än i inledningskapitlet. Det var också intressant, eftersom jag inte har läst något skönlitterärt om Kuba förut. Kanske särskilt för att den allmänna Kuba och Castro-bilden i Sverige varit positivt färgad under stora delar av mitt liv, medan den bild man får här är den hopplöst vanliga av hur en sönderfallande diktatur med revolutionära medel och drömmar byts ut mot ett minst lika orättvist och maktgalet styrelseskick.

Dock går det inte på djupet och tar tag riktigt - och mot slutet blir det lite väl fantastiskt och inte helt trovärdigt. Men det köper jag till nöds. Det som jag tycker är riktigt synd är att titeln liksom slarvas bort. Trots att den på något sätt förklaras strax före exilen och temat sedan prydligt konsekvent återkommer i slutet, så förstår jag som läsare inte riktigt vad som menas.

Jag är ändå glad att jag har läst den!

Bildhuggarens dotter

Senaste bokcirkeln läste vi Tove Janssons Bildhuggarens dotter. Till min glädje var det en roman och inte en biografi, som vi hade fått för oss. Jag tyckte om den! (Men de som hade förväntat sig att få ordentliga fakta om författarens liv och barndom blev förstås lite besvikna.)

Ett till synes planlöst berättande ur barnets synvinkel ställer frågor på sin spets: Vem bestämmer vad som är viktigt att berätta? Vilka personer är och har varit viktiga i mitt liv? Vilka åsikter och tankar har jag okritiskt anammat?

Och att jag inte begrep riktigt allt gjorde inte så mycket. (Troligen är det finlandssvenska, ett språk som jag inte behärskar.) Så jag fortsatte med att läsa Sommarboken - och den var faktiskt ännu bättre! Här fick man både barnets och farmoderns perspektiv på livet, vilket fördjupade berättelsen.