tisdag 27 oktober 2009

Hoppsan

Tänk så det kan gå.
Björklund säger: - Fler prov och betyg i lägre åldrar. Det är jättebra och blir mindre flum.
Stor undersökning i England säger: - Hoppsan, det var visst inte så där jättebra!

Läs exempelvis artikeln i SvD.

Sverige ligger som vanligt i startgroparna och börjar göra saker när andra länder lämnar dem för något bättre. Den krassa frågan blir: Varför är det aldrig någon som lyssnar till lärarna innan det blir fel?

söndag 25 oktober 2009

Nöjd och glad

Igår skrev jag ihop ett sammanhängande svar även på de sista frågorna i min hemtenta om Tvåspråkighet. Jag känner mig väldigt nöjd med det och har tagit det lugnt idag. (Eller rättare: tagit mig tid till hemmet med dammsugning etc).

Samt belönat mig med att umgås med min man och med att klia grisarna bakom öronen på mitt digitala fritidsjordbruk. (Båda delar ger en massa goa hjärtekänslor.)

Imorgon ska jag se vad jag egentligen skrev och om det är svar på frågorna. Samt putsa till det så att det blir ännu något lite bätttre - men bara lagom. Good enough räcker!

torsdag 22 oktober 2009

Kuligare med konsumtion?

Tänk...
...att det är så mycket lättare och roligare att komma igång med gympan när man har tjusiga nyköpta träningkläder.

tisdag 20 oktober 2009

Hyllstädning

Håller på att omorganisera bokhyllornas innehåll, närmare bestämt skönlitteraturen. (Hyllorna med facklitteratur ska jag fundera över någon annan gång.)

Jag skulle nämligen se efter om jag inte hade en viss novell av Tomas Mann, när jag upptäckte att jag inte hittade ordentligt. De olika novellsamlingarna stod på lite olika ställen, beroende på titel och/eller utgivare. Dumt! Nu blir det en första hyllmeter med antologier av olika slag - och jag upptäckte att jag har riktigt många olika novellsamlingar som jag blev riktigt sugen på...

Tankarna går till en av Skolverkets rapporter som jag just läst ut. Den handlar om varför elever med utländsk bakgrund (med en eller flera föräldrar födda i utlandet, själva födda i Sverige eller i utlandet) får sämre betyg än elever med helsvensk bakgrund. Det visar sig att det egentligen inte finns någon större skillnad. Iallafall inte för de barn som har gått hela sin skolgång i Sverige och om man räknar bort effekterna av olika socioekonomiska faktorer som boendesegration, ekonomi, arbetslöshet etc.

Bra integration ger bra skolförutsättningar, alltså. Inte så lätt för skolorna att göra något åt. Det är en tröst i eländet på ett sätt, samtidigt som skolan måste jobba medvetet för att motverka de negativa effekterna av det de inte kan påverka. Samt lägga en massa krut på de senare komna barnen/ungdomarna om de ska ha en chans!

För att återknyta till min bokhyllestädning:
Ett av alla måtten i rapportens statistikexplosion var hur många böcker som fanns i hemmet. Mindre än 50 st, mer än 200 st eller däremellan. (Det var ungefär lika få för alla barn med utländsk bakgrund, oberoende av hur länge de hade bott i landet, så hur mycket man fick med sig när och om man flydde verkar inte spela roll.) Infödda svenskar hade fler böcker och fler meritpoäng när de gick ut nionde klass.

Jag nöjer mig med att räkna på Billy. Vi har sex hyllor med skönlitteratur och tre med facklitteratur. Bokhyllorna ifråga är 80 cm breda och har i vår version fem hyllor med böcker (och en med pärmar, folianter etc). Varje hylla verkar rymma 30-40 st böcker. Det blir ca 175 böcker per bokhylla och ett slutresultat klart över den övre gränsen i undersökningen.

Det är inte det som förvånar mig. Det som förvånar mig är att det bara är 46% av de infödda svenska barnen som har mer än en bokhylla med böcker hemma. Och hela 16% som har färre än ett och ett halvt hyllplan.

Hur möblerar man då?

söndag 18 oktober 2009

Ljus i mörkret

Har jag talar om att det nu finns ljus utanför vår ytterdörr? Mycket trevligt i det begynnande höstmörkret.

Och nu är nästan kökslampan på plats också!

torsdag 15 oktober 2009

Mörkerkörning

Det är höst och klockan är kväll. Mörkret sluter sig kring bilen. Alla direkta ljus och reflekterande ljuspunkter kastar sig in i ögonen, där jag kör på den svarta asfaltvägen hemåt.

Det är inte så farligt sent och jag är inte så farligt trött, men ändå är det nästan hopplöst att komma ifrån tunnelseendet. Det finns ju ingenting utanför ljuskäglornas sken, mer än ett blink här och där! Det blir nästan lite overkligt att köra så här...

En smygande, absurd tanke dyker upp efter ett tag. Tänk om det här inte är vägen hem. Tänk om Någon eller Något har flyttat om alla vägar medan jag var borta - och skyltarna i rondellen jag snart hamnar i visar något helt annat än vad jag förväntar mig.

...

Jag har nog sett för mycket av barnens data- och tv-spel, men eftersom jag inte är så fasligt mörkrädd var det ganska kul att tänka tanken vidare!

tisdag 13 oktober 2009

En episk berättelse

Till i söndags läste vi Odysséen, berättelsen om Odysseus irrfärder på väg hem från det trojanska kriget till sin trogna hustru Penelope och deras numera vuxne son Telemachos. På hexameter, förstås. (Nej, han var inte särskilt förvirrad i sig själv. Det var gudarna som lade hinder i vägen för honom mest hela tiden.)

Hexameter - med sex betonade stavelser i varje rad. Som i början av den andra sången:
Men när i gryningen sken den rosenfingrade Eos,
reste Odysseuvs älskade son sig hastigt från bädden...

Det var lättare än jag mindes att läsa, och iallafall en till i bokcirkeln höll med, även om jag inte hade den nyaste varianten av mer eller mindre putsad översättning. (Det finns visst en från 90-talet. Kanske skulle prova den...)

Och det är roligt att ha fått helheten, även om jag ju kände till både ramberättelsen och många av hans upplevelser redan innan. Är man svensklärare så är man ;)

Och tänker man efter så är det ju eviga frågor som behandlas, om vadan och varthän och det där ni vet, även om det kanske inte är det första man tänker på.

Eller så är det just därför jag ändå blir fascinerad.

fredag 9 oktober 2009

Hittegods - tankegods

Hittade en lapp med några citat ur Torgny Lindgrens Dorés bibel. Vi läste den i bokcirkeln någon gång under höstterminen 2005, så pappret har överlevt en hel del omförflyttningar på skrivbordet.

Hur kommer det sig att jag inte har slängt den? Boken tyckte jag inte var någon höjdare egentligen, även om jag kan tycka om en hel del av hans språk och infall. Så det är väl därför. Kort och kärnfullt är det ibland synnerligen tänkvärt - men i sin helhet blir det ibland bara för mycket.

Men här kommer några av guldkornen, från början av boken där (om jag minns rätt) berättaren diskuterar bokskrivandet han ägnar sig åt. (Berättaren alltså. Inte författaren, nödvändigtvis, även om han ju har en del med saken att göra han också.) Läs och begrunda. Låt det ta tid.

"Finns kapitel i verkligheten?" (s. 8)


"Måste man veta hela sanningen?" (s. 11)


"Ingen kyla i världen kan utplåna litteraturen. Man ska inte läsa litteraturen, brukade morfar säga, man ska ha den inom sig." (s. 33)


"Detta är en svårighet. Men inte ett hinder." (s. 54)

tisdag 6 oktober 2009

Det bidde ingenting

Nu är de färdiga! Den utredningsgrupp som, med oberoende ledare Per Unckel i spetsen, skulle jobba med att förstå varann i frågan om lärarnas arbetstid har lagt fram sitt slutdokument inför den stundande avtalsrörelsen. Resultatet blev att fack och arbetsgivare inte har samma syn på saken.

Jag är inte alls förvånad, men ganska ledsen. Det hade varit trevligt om parterna hade kunnat närma sig en samsyn i denna så viktiga fråga - hur mycket tid lärarna ska ha för den enskilde eleven i skolan.

(Men så uttrycker sig naturligtvis inte Sveriges kommuner och landsting. De talar lite svävande om de enskilda skolornas/rektorernas möjlighet att anpassa sig till lokala behov. Hittills har detta inneburit att lärare får göra alltmer annat istället för att undervisa och handleda eleverna, vilket naturligtvis minskar möjligheterna att sköta huvuduppdraget på ett bra sätt.)

Vi har kort sagt inte kommit någonstans och såret är fortfarande lika infekterat. Hur blir avtalsrörelsen då?

En 40-timmarsvecka skulle vara helt okej för mig - istället för den nuvarande med 45 timmar -om arbetsmängden bara anpassas därefter SAMTIDIGT som jag får hinna med mina elever. Men tyvärr vågar jag inte längre lita på att det är så det är tänkt.

Se där, ett typiskt uttryck för den ömsesidiga misstro som Per Unckel berättar om i sin personliga rapport!

måndag 5 oktober 2009

JAS

Vi känner oss ganska duktiga. Trots ovädersvarning på västkusten åkte vi till stugan över helgen, bland annat för att stänga den för vintern.

(Detta innebär saker som att tömma varmvattenberedaren, torka ur kyl och frys, sätta ner värmen till 7 grader, läsa av el- och vattenmätare, ge grannen lite bensinpengar för att han kör över på vår tomt med åkgräsklipparen och liknande väsentligheter.)

Och trots att det regnade i princip hela tiden (iallafall när vi var ute och jobbade) är nu alla tre äppleträden ordentligt beskurna! Det var länge sedan sist, men med JAS-beskärning (eller snarare JASO: juli, augusti, september...och oktober blev det visst också) ska det tydligen inte bli så mycket vattenskott.

Man kan ju alltid hoppas.

Och så tycker jag att det är trevligt med en förkortning som jag kommer att kunna komma ihåg. (Jakt, Attack... ja, vad det nu är när det kan fara och flyga.)