I helgen har vi påbörjat en ny runda av villaägarens stora femtonspel. (Ja, du vet den där lilla kvadratiska plattan med femton flyttbara rutor och ett hål, där man skulle flytta runt dem tills siffrorna kom i ordning eller bilden blev rätt.)
Vi vill ha den tomma rutan i källaren, i vår gillestuga, för att kunna fortsätta renoveringen. Alltså måste vi flytta på all isolering och alla gipsplattor som vi rivit ner från väggarna. (Träreglarna och trägolvet och panelen har vi redan kastat i en container.) Isoleringen är det inget fel på, så den tänkte vi lägga på vinden så småningom. Just nu ska dock de omysiga mineralullsrektanglarna mellanlanda i garaget över vintern. Men där är det fullt! Och för att kunna påbörja städningen av garaget, behövde vi röja lite i förråd och hobbyrum i källaren så att det blev lite bättre plats där. Dessutom har vi ett fasadprojekt som inte är riktigt avslutat...och som genererar platskrävande prylar.
Du fattar vad jag menar. Ett evigt femtonspel.
Maken röjde hobbyrummet i fredags. I lördags rev han ställningen och började sortera alla brädbitarna, som i många fall ska in i garaget för att torkas över vintern. Jag ägnade lördagen åt att metodiskt tömma garaget på 50x1,08 kvm klinker. Och bära ner alla de små paketen (som rimligen väger minst 10 kg styck) i hobbyrummet, ett i taget. Detta innebar femtio varv som såg ut så här:
1) Böj mig ner och ta tag i det tunga paketet - böj knäna och lyft upp.
2) Gå genom garaget, ner ett trappsteg och ut på uteplatsen, upp ett steg och in i huset samt ned för tolv trappsteg till källaren. (Luta mig gärna lite extra bakåt så att jag inte ramlar!)
3) Fortsätt in i hobbyrummet, böj knäna och placera paketet försiktigt på lämpligt ställe.
4) Gå tillbaka till garaget.
Efter tio stycken tog jag paus - fikade och/eller läste tills svetten torkat in. Och idag har jag en ganska saftig träningsvärk, men känner mig väldigt duktig efter att ha flyttat på sisådär ett halvt ton!
söndag 26 oktober 2008
onsdag 22 oktober 2008
Hmm...
Jag är inte riktigt förtjust över den senaste tidens utveckling. Jag mår så väldigt olika olika dagar, nämligen. Och det brukar jag bara göra när jag inte mår så bra egentligen. Och eftersom jag faktiskt senast i måndags tyckte att jag mådde riktigt bra...
Brr. Men det är bara att försöka ta hand om sig. Se till att sova och vila ordentligt. Gå ut i ljuset varje dag. Fortsätta gympa framför tv:n. Och tända ljus vid tedrickning och god läsning!
Brr. Men det är bara att försöka ta hand om sig. Se till att sova och vila ordentligt. Gå ut i ljuset varje dag. Fortsätta gympa framför tv:n. Och tända ljus vid tedrickning och god läsning!
söndag 19 oktober 2008
Lovade mer än det höll
I helgen har vi varit västerut. Då passade vi på att prova Vattenpalatset i Lerum, eftersom det var väldigt länge sedan vi var i en simhall med barnen. (Och det är fortfarande ganska nytt detta att de faktiskt är så stora och så pass simkunniga att man kan börja släppa iväg dem själva...) Namnet i sig bådade ju gott.
Vattenpalatset visade sig vara ett litet och ihopträngt äventyrsbad utan andra attraktioner än en större (helt OK) vattenrutschbana och en mindre. Samt en och annan bubbelpool och den obligatoriska simturen till en utebassäng. Man kan inte precis kalla det för en simhall heller, eftersom det i princip inte fanns någonstans att simma.
Det fanns för all del en trefilig 25-metersbana (som var uppdelad så åtminstone i början av besöket), men eftersom den samtidigt var den enda befintliga större vattenyta så var det ganska trångt och plaskigt där. Jag kryssade mig fram de obligatoriska två hundra metrarna, så man har visat barnen och sig själv att man är simkunnig, men längre orkade jag faktiskt inte passa mig för fallande barn och rymmande flytleksaker.
Jag kan tillägga att det kändes lite skumt att behöva klä på och klä av sig så många gånger. Vad jag menar? Omklädningstrummen var skilda för herrar och damer, men eftersom utrymmet med skåp var gemensamt var man ju tvungen att ha någonting på sig där. Duscharna var åtskilda, men frågan är hur många som orkade ta av sig baddräkten och duscha före badet i de få duschar som fanns. Bastun fick man besöka på annat ställe, nämligen i den lilla relaxavdelningen - som var gemensam även om där fanns skilda bastur. (Pluralformen är nog någon slags försök att sätta badstuga i flertal. Heter det så?
Ogenomtänkt och klyddigt. Dessutom var det hutlösa priset 260 kr för en familj (2 vuxna och 2 barn) och de räknade barnen som vuxna redan från 13 års ålder!
Kort sagt: 1) Vi är nog lite bortskämda. 2) Det hindrar inte att vi väljer något annat nästa gång vi drar västerut, t.ex. badhusen i Borås eller Jönköping som är riktigt bra.
Vattenpalatset visade sig vara ett litet och ihopträngt äventyrsbad utan andra attraktioner än en större (helt OK) vattenrutschbana och en mindre. Samt en och annan bubbelpool och den obligatoriska simturen till en utebassäng. Man kan inte precis kalla det för en simhall heller, eftersom det i princip inte fanns någonstans att simma.
Det fanns för all del en trefilig 25-metersbana (som var uppdelad så åtminstone i början av besöket), men eftersom den samtidigt var den enda befintliga större vattenyta så var det ganska trångt och plaskigt där. Jag kryssade mig fram de obligatoriska två hundra metrarna, så man har visat barnen och sig själv att man är simkunnig, men längre orkade jag faktiskt inte passa mig för fallande barn och rymmande flytleksaker.
Jag kan tillägga att det kändes lite skumt att behöva klä på och klä av sig så många gånger. Vad jag menar? Omklädningstrummen var skilda för herrar och damer, men eftersom utrymmet med skåp var gemensamt var man ju tvungen att ha någonting på sig där. Duscharna var åtskilda, men frågan är hur många som orkade ta av sig baddräkten och duscha före badet i de få duschar som fanns. Bastun fick man besöka på annat ställe, nämligen i den lilla relaxavdelningen - som var gemensam även om där fanns skilda bastur. (Pluralformen är nog någon slags försök att sätta badstuga i flertal. Heter det så?
Ogenomtänkt och klyddigt. Dessutom var det hutlösa priset 260 kr för en familj (2 vuxna och 2 barn) och de räknade barnen som vuxna redan från 13 års ålder!
Kort sagt: 1) Vi är nog lite bortskämda. 2) Det hindrar inte att vi väljer något annat nästa gång vi drar västerut, t.ex. badhusen i Borås eller Jönköping som är riktigt bra.
fredag 17 oktober 2008
Genomtänkt?
Men hur tänker folk?
Hörde att några bekanta har beslutat gå skilda vägar. Hon vill, men inte han egentligen. Hon har köpt sig en lägenhet i närheten och han bor kvar i huset. Han har barnen ibland och hon ibland. För barnens skull får de bo kvar i huset även när mamma är med dem.
Ja, det låter ju bra. Men var ska han bo under de veckorna? Tydligen inte i hennes lägenhet iallafall, eftersom han övernattar på jobbet ibland.
Det är klart att sådant här är jättejobbigt, men... Någon slags logik och medkänsla med varandra borde väl kunna få plats bland alla sårade känslor hos vuxna människor?
...
Som sagt: Jag har ett bra liv!
Hörde att några bekanta har beslutat gå skilda vägar. Hon vill, men inte han egentligen. Hon har köpt sig en lägenhet i närheten och han bor kvar i huset. Han har barnen ibland och hon ibland. För barnens skull får de bo kvar i huset även när mamma är med dem.
Ja, det låter ju bra. Men var ska han bo under de veckorna? Tydligen inte i hennes lägenhet iallafall, eftersom han övernattar på jobbet ibland.
Det är klart att sådant här är jättejobbigt, men... Någon slags logik och medkänsla med varandra borde väl kunna få plats bland alla sårade känslor hos vuxna människor?
...
Som sagt: Jag har ett bra liv!
tisdag 14 oktober 2008
Höststrumpor?!
Denna underbara höstdag har jag varit och lämnat en kasse med (knappt) använda och någorlunda hela strumpbyxor i diverse färger på det lokala Folkpartikontoret. Jag tog mig in via en tandläkare och fick hänga dem på dörrhandtaget, men antar att de kommer dit de ska ändå. Jag tycker om konkreta och enkla insatser man kan göra för andra människor!
Så här är det:
"De flesta av oss har drivor av dem hemma. Vi talar om strumpbyxor i oanvändbara färger, halvmaskiga varianter eller bara sådana man köpte i masspack i fel storlek för att de var på rean. Men nu kan de komma till feministisk användning. På Fistulasjukhuset i Etiopien stödjer Liberala Kvinnor unga flickor som drabbats av fistula. Kort sagt, kombinationen av könsstympade underliv och unga flickor som föder barn utan läkarhjälp gör att underlivet trasas sönder vid förlossningen. Dessa kvinnor behöver strumpbyxor av oss. Varför? Jo, de klipper av överdelen av byxan och använder som trosa och själva benen väver de mattor av som de sedan säljer på marknaden. Vi kan lugna frihandelsvänner att vi inte stör någon lokal marknad, då dessa produkter inte säljs lokalt."
Har du strumpbyxor du vill bli av med? Skicka dem tvättade till:
Liberala Kvinnor Sveriges Riksdag, 100 12 Stockholm
(Eller terrorisera det lokala kontoret om de har öppet.)
Läs mer på: http://www.fistulasjukhuset.se/
Så här är det:
"De flesta av oss har drivor av dem hemma. Vi talar om strumpbyxor i oanvändbara färger, halvmaskiga varianter eller bara sådana man köpte i masspack i fel storlek för att de var på rean. Men nu kan de komma till feministisk användning. På Fistulasjukhuset i Etiopien stödjer Liberala Kvinnor unga flickor som drabbats av fistula. Kort sagt, kombinationen av könsstympade underliv och unga flickor som föder barn utan läkarhjälp gör att underlivet trasas sönder vid förlossningen. Dessa kvinnor behöver strumpbyxor av oss. Varför? Jo, de klipper av överdelen av byxan och använder som trosa och själva benen väver de mattor av som de sedan säljer på marknaden. Vi kan lugna frihandelsvänner att vi inte stör någon lokal marknad, då dessa produkter inte säljs lokalt."
Har du strumpbyxor du vill bli av med? Skicka dem tvättade till:
Liberala Kvinnor Sveriges Riksdag, 100 12 Stockholm
(Eller terrorisera det lokala kontoret om de har öppet.)
Läs mer på: http://www.fistulasjukhuset.se/
måndag 13 oktober 2008
Maffigt!
Igår sjöng jag John Rutters "Gloria" med ytterligare åttiotalet sångare samt orkester med pukor och trumpeter. Det var maffigt! Efteråt var jag skittrött, men ändå fylld av energi och en massa adrenalin som pumpade runt. Tänk vad musik kan göra med en!
Nu är det inga extraövningar förrän framåt advent, så den här veckan tänkte jag kanske hinna dammsuga och så...!
Nu är det inga extraövningar förrän framåt advent, så den här veckan tänkte jag kanske hinna dammsuga och så...!
torsdag 9 oktober 2008
I hate you
Äldste sonen har just dragit till skolan - efter en stunds iskall tystnad/otrevliga svar - och drämt igen dörren efter sig. På datorn har han medvetet låtit bli att logga ut, eftersom bakgrunden på hans skrivbord just bytts ut mot en idiotteckning med texten "I hate you mom".
Suck.
Livet som mamma bjuder onekligen på ganska många tillfällen till eftertanke och självrannsakan. Problemet är väl att det inte är så lätt att vara klar och analytisk när man blir känslomässigt påverkad av det hela samtidigt. Kort sagt: Jag är lite ledsen. Och inte har jag fått något vettigt gjort på hela förmiddagen, sonens "sovmorgon". (Eftersom han inte sover när han har möjlighet antar jag att han inte kan räknas som tonåring än, men...)
Ska jag sluta bry mig? Nej, det går ju inte. Men hur tjatar man utan att tjata? Vad jag än säger betraktas det ju som tjat och gnäll. (Och SÅ tråkig låter jag faktiskt inte. Iallafall inte hela tiden.) Det är ju föralldel något av min uppgift som förälder att "tjata", dvs att peka på och hålla gränser samt fostra till socialitet. (Finns det ordet, egentligen?) Det är visst friskt att han stretar emot, sägs det, men nog tar det en massa energi alltid. Särskilt som det har varit ganska lugnt ett tag.
Jag får nog lägga ned lektionsplanerandet till i eftermiddag. Jag behöver te, en god bok, kanske lite sudoku och glad musik i bakgrunden. (Som kompensation får jag väl se till att lägga i en tvätt och sätta igång en diskmaskin...!)
Suck.
Livet som mamma bjuder onekligen på ganska många tillfällen till eftertanke och självrannsakan. Problemet är väl att det inte är så lätt att vara klar och analytisk när man blir känslomässigt påverkad av det hela samtidigt. Kort sagt: Jag är lite ledsen. Och inte har jag fått något vettigt gjort på hela förmiddagen, sonens "sovmorgon". (Eftersom han inte sover när han har möjlighet antar jag att han inte kan räknas som tonåring än, men...)
Ska jag sluta bry mig? Nej, det går ju inte. Men hur tjatar man utan att tjata? Vad jag än säger betraktas det ju som tjat och gnäll. (Och SÅ tråkig låter jag faktiskt inte. Iallafall inte hela tiden.) Det är ju föralldel något av min uppgift som förälder att "tjata", dvs att peka på och hålla gränser samt fostra till socialitet. (Finns det ordet, egentligen?) Det är visst friskt att han stretar emot, sägs det, men nog tar det en massa energi alltid. Särskilt som det har varit ganska lugnt ett tag.
Jag får nog lägga ned lektionsplanerandet till i eftermiddag. Jag behöver te, en god bok, kanske lite sudoku och glad musik i bakgrunden. (Som kompensation får jag väl se till att lägga i en tvätt och sätta igång en diskmaskin...!)
lördag 4 oktober 2008
En lördag i oktober
Klippt slut.
Övat koncentrerat hela dagen inför konserten nästa söndag. (Slitigt, men nu sitter det nästan!)
Dessutom stått för organisationen kring lunchen till körsångarna.
Nästan blivit blåst på närmare två tusen spänn av den lokala ICA-handlaren. Och därmed missat den ack så viktiga uppsjungningen, dvs uppvärmningen av rösten. (De kom till kyrkan och bad särskilt om ursäkt sedan, hörde jag. Och tjejerna i delikatessen tyckte det var väldigt pinsamt redan när jag var där och påpekade saken. Men ändå.)
Hemma för sent på eftermiddagen för att kunna gå och vila, men njutit lite av höstsol och småplock på tomten istället.
Nu blir det en kvällsmacka och godnatt, fast barnen inte ens kommit hem för kvällen. (Jag har ju en man som kan ordna den saken.)
Godnatt!
Övat koncentrerat hela dagen inför konserten nästa söndag. (Slitigt, men nu sitter det nästan!)
Dessutom stått för organisationen kring lunchen till körsångarna.
Nästan blivit blåst på närmare två tusen spänn av den lokala ICA-handlaren. Och därmed missat den ack så viktiga uppsjungningen, dvs uppvärmningen av rösten. (De kom till kyrkan och bad särskilt om ursäkt sedan, hörde jag. Och tjejerna i delikatessen tyckte det var väldigt pinsamt redan när jag var där och påpekade saken. Men ändå.)
Hemma för sent på eftermiddagen för att kunna gå och vila, men njutit lite av höstsol och småplock på tomten istället.
Nu blir det en kvällsmacka och godnatt, fast barnen inte ens kommit hem för kvällen. (Jag har ju en man som kan ordna den saken.)
Godnatt!
onsdag 1 oktober 2008
Föräldrasamverkan
Har just varit på en intervju om samarbetet skola-föräldrar. Skolorna i området har beställt en undersökning om vad föräldrarna tycker och vill, så när jag blev tillfrågad sa jag naturligtvis ja. Min grundprincip är att stödja all forskning. Dessutom ville jag gärna tala om att jag tycker
1) att skolan ska sköta sitt jobb och jag som förälder mitt - vilket INTE är att utveckla skolan eller att lösa skolans problem. (Jag varken vill eller kan - eller ska.)
2) att det inte behövs en massa råd och representanter så länge barnen mår bra, jag får den information jag efterfrågar samt känner att jag blir lyssnad på de gånger jag har något att säga.
3) att jag inte är intresserad av att gå på möten som inte innehåller något mer än vad jag hade kunnat läsa innantill i ett brev. (Då tillbringar jag hellre tiden med barnen, istället för att lite luddigt tala om dem.)
4) att skolan i området nuförtiden fungerar utmärkt. (Jag har inte på länge märkt av några anpassningsproblem från lärare när alla elever inte går att passa in i mallen för vad som anses "normalt". Istället kan de se till var och en - och uppmuntra utifrån det!)
5) att skolan i vårt område är duktig på att tala om vad de vill göra och varför de vill göra det - och dessutom verkar lärarna tro på och trivas med att göra det!
6) att en bra rektor ser till att punkt 4 och 5 fungerar. Sätt ner foten i pedagogiska frågor - och stå för det! Och se till så att alla medarbetare är med på tåget.
Ja, det var väl ungefär det jag sa. Nu ska bullarna ut ur ugnen.
1) att skolan ska sköta sitt jobb och jag som förälder mitt - vilket INTE är att utveckla skolan eller att lösa skolans problem. (Jag varken vill eller kan - eller ska.)
2) att det inte behövs en massa råd och representanter så länge barnen mår bra, jag får den information jag efterfrågar samt känner att jag blir lyssnad på de gånger jag har något att säga.
3) att jag inte är intresserad av att gå på möten som inte innehåller något mer än vad jag hade kunnat läsa innantill i ett brev. (Då tillbringar jag hellre tiden med barnen, istället för att lite luddigt tala om dem.)
4) att skolan i området nuförtiden fungerar utmärkt. (Jag har inte på länge märkt av några anpassningsproblem från lärare när alla elever inte går att passa in i mallen för vad som anses "normalt". Istället kan de se till var och en - och uppmuntra utifrån det!)
5) att skolan i vårt område är duktig på att tala om vad de vill göra och varför de vill göra det - och dessutom verkar lärarna tro på och trivas med att göra det!
6) att en bra rektor ser till att punkt 4 och 5 fungerar. Sätt ner foten i pedagogiska frågor - och stå för det! Och se till så att alla medarbetare är med på tåget.
Ja, det var väl ungefär det jag sa. Nu ska bullarna ut ur ugnen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)