fredag 30 augusti 2013

Sommarens läsning

Jag sitter och funderar på hur jag ska redovisa sommarens bredvidläsningsböcker i bloggen för mig själv och för er. (Sommarens huvudbok var som bekant Mo Yans tjocka epos om Kinas moderna historia, som jag har skrivit om här.) "Det är väl bara att skriva blogginlägg om en bok i taget? Det är väl inget svårt för dig!!" sa maken. Och så kan man ju göra förstås, men...nä. Det känns varken särskilt roligt eller särskilt utmanande.

För sanning att säga har väl inte de tolv böcker jag läst under juni, juli och augusti varit direkt utmanande i sig själva - vilket väl också är en av anledningarna till att skrivandet skulle bli lite tråkigt om jag bara tar dem en i taget. (Å andra sidan tycker jag faktiskt inte att bredvidläsningsböcker på sommaren nödvändigtvis behöver vara särskilt utmanande. Det ska ju vara lite lyx och vila och avslappning över dem, ju! Jag brukar nog mer vara ute efter en rolig blandning med huvudinriktning på underhållning.) Dessutom finns det faktiskt inte så mycket att säga om alla. Och så vill jag ju hinna bli färdig med sommarläsningsinläggen före jul, förstås.

Men hur ska jag presentera dem? Böcker jag läste om, tyckte om respektive redan har glömt? Ja, det är ju ett sätt att göra det på även om det egentligen inte är så väldigt upplysande för någon annan kanske. Och inte är det nödvändigtvis några uteslutande kategorier. Samma bok borde i flera fall vara med på flera listor, men för att inte krångla till det så håller jag mig i skinnet och delar något missvisande upp dem så här:

Böcker jag läste om (för att jag tycker om dem)
Stefan Andhé: En vind genom gräset
Agatha Christie: Mordet på Orientexpressen
Maria Lang: Mördaren ljuger inte ensam (istället för att se filmen)
Dorothy Sayers: Lord Peters största affär
Hjalmar Söderberg: Doktor Glas

Böcker jag tyckte om
Fredrik Backman: En man som heter Ove
Elisabeth Nemert: Ljusets dotter
Emma Hamberg: Rosengädda nästa
Rachel Joyce: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Böcker som jag redan har glömt (nästan)
Marita Conlon-McKenna: Sommarbruden
Kristin Hannah: Sanningens ögonblick
Kajsa Ingemarsson: Någonstans inom oss

Jag börjar så. Snart kommer ett försök att pussla ihop dem på något annat sätt - och med lite mer kött på benen.




onsdag 21 augusti 2013

Nästa nobelpristagare

Nu har bokcirkeln läst ännu en jättetjock roman - den här gången av den senaste nobelpristagaren i litteratur - samt diskuterat den. Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv är relativt trevlig att läsa, men grislivet blev lite påfrestande långt. Kanske för att det kändes som om boken tappade fokus där.

Sju liv verkar överhuvudtaget lite ansträngande, om man ska vara ärlig. Det är dock en trevlig vändning att dödsrikets kung inte godkänner pånyttfödelse i mänsklig gestalt förrän man har blivit av med allt hat i sitt hjärta! Det är också ett riktigt roligt grepp att berätta Kinas moderna historia (1950-2000) med hjälp av ögonen på en åsna, en oxe, en gris och en hund (för apan tillförde inte så mycket), som alla har fler eller färre minnen av mänskliga erfarenheter och preferenser från samma ursprungsperson. Vi var ganska överens om att hund-delen var bäst, bland annat berättartekniskt, medan slutet gick rasande fort och tappade också fokus på något sätt.

(Sju liv, ja. Ximen Nao var människa när han dog strax innan boken börjar - och återföds på slutet som människa. Närmare bestämt den femåring med det stora huvudet som är den huvudsakliga berättaren. Teoretiskt sett är han barnbarn till sitt fosterbarnbarn. Typ.)

Sedan beror det förstås på vad som är fokus. Kanske finns en massa undertexter som vi inte förstod, eftersom vi inte är så kunniga vad gäller kinesisk tradition inom berättarteknik, gestaltning, teman... Iallafall blev vi till slut mest irriterade dels på alla sexbeskrivningar och -anspelningar (eller vad man ska kalla det med åsnehingstar och svinkungar och människor som lägrar både den ene och den andre kors och tvärs) och dels på att Ximen Nao i alla sina gestalter fullkomligt omotiverat och gång på gång citerar långa stycken ur "den där Mo Yans novell" si eller så. Oberoende av om de existerar i verkligheten eller inte (troligen inte?) så blir det bara för mycket.

Det kommer också ständiga påstående om och beskrivningar av denne Mo Yan, som verkar vara en ganska jobbig typ, vilket till slut blir lätt absurt. Särskilt som plötsligt Mo Yan tar över berättandet på slutet. Rörigt? Absolut! (Och vem den verklige författaren Mo Yan egentligen är, framgår ju förstås inte alls av denna synnerligen medvetet komponerade historia. Men det är ju inte meningen med en roman heller.)

Så: Boken är intressant och ofta ganska lättläst, men här finns också flera mastiga delar att ta sig igenom på de dryga 700 sidorna. Dock känns det både roligt och matnyttigt att ha läst den här boken tillsammans!




tisdag 6 augusti 2013

Jag lever i sommaren

Kommer ni ihåg förra sommaren? Det var inte direkt målarväder, om man säger så. Eller badväder. EN skön och ljum och lång sommarkväll blev det då. I år har jag blivit bortskämd med att i stort sett varenda dag kan avslutas med en sådan där härlig sommarkväll, som man behöver för att tanka energi inför vintern. Ett himla härligt sommarliv har jag haft ända sedan i början av juni - och har fortfarande!

Jo, jag har läst en del. Förstås. Men jag har inte alltid haft ro till det, eftersom alla våra projekt tagit mig i anspråk. Bokkommentarer kommer så småningom, när jag hämtat hem böckerna jag glömde kvar i stugan.

Projekten heter i stugan "få ordning i verkstaden" och "måla huset (betydligt större behov än vad vi hade tänkt)" och här hemma "fint på baksidan". Det förra betyder att vi har ett antal målartimmar i stugan som bör hinnas med nu i augusti, det senare betyder plattläggning och trädäckssnickrande med allt vad det innebär av grävande, lyftande, borrande, sågande, spikande, skruvande etc.

Jag känner att jag lever och för det mesta är det riktigt, riktigt bra!
(Och där emellan får man tänka: O så bra det blir när det blir färdigt!)