Första söndagen i maj hade vi bokcirkel igen. Till dess tog jag mig igenom Alaa al-Aswanys bok Yacoubians hus. Den lät vådligt spännande på bokomslaget:
Hyresgästerna i Yacoubians hus - tillsammans formar de en bild av det moderna Egypten, där religiös extremism och politisk korruption lever sida vid sida och föder varandra. Rikedomarna är samlade hos några få och fattigdomen är en krutdurk, det sexuyella förtrycket starkt och vanmakten ständigt närvarande. Likväl finns där kärlek, passion och hopp.
På en av flikarna kan man dessutom läsa att boken är världens mest sålda arabiskspråkiga roman och är översatt till femton språk. Dessutom påstås boken ha rört upp många känslor på grund av sin "politiska, religiösa och sexuella frispråkighet".
Jaha.
Mycket vanmakt var det, plus Konsten att skapa en fanatiker. (Istället för att bota, som hos Oz.)Och lite, lite hopp på slutet. Kanske.
Bokcirkeln enades om att boken ytligt sett ger en gräslig bild av människorna. En bild som uppfyller alla tänkbara fördomar man kan ha om rika, fattiga, religiösa, homosexuella personer samt om araber. Och det gillade vi inte. Dessutom är den eventuella underliggande kritiken mot denna skildring inte särskilt synlig för ett västerländskt öga.
Flera av oss konstaterade att vi nog inte skulle brytt oss om att läsa ut boken utan ett hägrande bokcirkelsamtal i sikte. Och vi blev inte besvikna! Tillsammans lyckades gruppen diskutera fram så pass många alternativa tolkningar att boken plötsligt blev läsvärd.
Men det vore väldigt intressant att få veta om det är de arabisktalande som köper och älskar den här romanen - eller vi med de andra femton språken? Och vad gäller frispråkigheten vet jag inte riktigt... Den är inte direkt uppseendeväckande i västvärlden, men kanske i ett samhälle som saknar eller länge saknat yttrandefrihet. (Jag är dåligt insatt i hur det är i Egypten, det måste jag medge.)
Med andra ord var det nyttig läsning, om än inte särskilt rolig när den pågick.
