torsdag 29 maj 2008

Idag är jag farlig

Jag har en gammal t-shirt med en ilsken Kalle (i Kalle & Hobbe) på. Över honom står det "Idag är jag farlig". Den tröjan har jag på mig idag för att varna folk omkring mig. Frustrationen är nämligen STOR.

Jag har suttit några kvällar och plockat ihop lite tankar här och där till min hemtenta. Häromdagen satte jag mig vid datorn och blåskrev ner allt jag kommit att tänka på och alla mer eller mindre självklara sammanfattningar och referat som troligen har sin plats i den. Rätt mycket text blev det och jag kände mig jätteduktig! Idag har jag försökt få styr på eländet - hitta en röd tråd att använda i texten, komma på lämpliga referenser till kurslitteraturen som kan hjälpa mig bortom det självklara... Och jag tycker inte att jag kommer någonstans överhuvudtaget. Grrr!

Det är ju tur att jag med mitt förnuft kan lugna mig med att det är så här skrivprocessen fungerar. Allt är fullkomligt normalt, du har varit här förr och du vet att du snart kommer vidare. Kan väl hända, men det KÄNNS inget bra!!! Blä.

(Och inte skulle det bli bättre om någon vänlig själ påpekade att den här kursen ju faktiskt bara är till som förströelse och alltså fullkomligt självvald och inte särskilt viktig. För så funkar inte jag. Har jag tagit mig så här långt så ska jag minsann i hamn också. Eller för att byta bild: Man kan ju inte lägga av på mållinjen. Och så skulle det vara om jag inte försökte skriva en vettig text till två helt rimliga uppgifter.)

Ja, ja. Vi får väl se hur jag mår efter några timmar vid datorn imorgon också. Åtminstone den första uppgiften har snart slingrat färdigt... Nu ska jag sova!

måndag 26 maj 2008

Lågprioriterat bloggande

Den här veckan ska jag skriva en hemtenta, förbereda ett möte, gå på högstadieinformation, söka ett antal jobb samt förbereda ett föredrag till på lördag. Och förhoppningsvis hinna vila bort den här envisa tröttheten som förföljer mig.

Nästa vecka ska jag ha mötet, gå på anställningsintervju, eventuellt jobba (eftersom jag inte kan göra det i midsommarveckan när vi är på bilsemester i Sverige), läsa en roman jag inte har påbörjat än, gå på familjekväll med grill och brännboll med två olika skolklasser, fortsätta få ordning på trädgården och uteplatsen och se till så att den där tentan verkligen blir inlämnad i vettigt skick.

(Jag räknar inte upp det vanliga som tvätt, disk, mat, städ, läxläsning etc.)

Sedan ska jag eventuellt jobba lite till, ha köravslutningen här hemma, packa för semestern, gå på skolavslutning och så ska vi iväg tämligen omedelbart. Och då har jag inte tillgång till nätet, så frågan är om det blir så mycket bloggande på ett tag...

torsdag 22 maj 2008

Pust!

Nu har jag sökt fem jobb, kallat till nästa styrelsemöte, skrivit protokollet från ett helt annat, börjat skriva semesterlistor, gjort vad jag ska på det sista nätseminariet samt klippt gräsmattan. Men så är jag fruktansvärt trött också - även om det kanske mest beror på att äldste sonen har börjat vakna på nätterna med mardrömmar.

Ja, det innebär att jag vaknar också.

För övrigt är tomaterna planterade! Om de överlever återstår dock att se.

måndag 19 maj 2008

Hur många krukor kan man egentligen ha?

Ha! Nu har jag städat det lilla garageförrådet. (Och då menar jag inte den halvan som består av målarburkar, penslar och bilprylar. Det gjorde vi faktiskt för nå´n månad sedan.)

Den utlösande faktorn var de där tomatplantorna jag fick av svägerskan förra helgen. Det var verkligen dags att plantera om dem i söndags, men jag hittade ju inte det jag behövde i det eländans förrådet. Så jag bar ut hela skiten och spred ut alla små krukor och bekämpningsmedel och stora krukor och sekatörer och plastkrukor och vattenslangstillbehör och lerkrukor och fågelbord och ... krukor över trädgårdsmöblerna på baksidan. (Nej, jag räknade inte antalet krukor, men jag har lyckats kasta nästan alla i plast och lägga en hel del andra i Myrorna-högen.)

Det är bara lite kvar på baksidan och en osorterad låda eller två att ta hand om dessutom innan allt är klart. Inte illa! Så nu kanske omplanteringen blir av vilken vecka som helst.

onsdag 14 maj 2008

Urk

Har fått något konstigt virus i kroppen, tror jag. Yr, illamående, huvudvärk och ibland snuva ibland inte. Och så en seminarieuppgift på nätkursen som jag inte riktigt får styr på. Tröttsamt! Det sistnämnda ska jag dock försöka göra något åt. Nu. För solen skiner ju iallafall inte utanför fönstret.

söndag 11 maj 2008

Bokcirkel

Bokcirkeln jag är med i är ren njutning! Vi är 5-6 kvinnor kring 40, 50 och 60 år som läser samma bok till våra träffar. Då träffas vi (mestadels) hos någon av dem som saknar hemmavarande barn och äter god mat (som iallafall mina barn skulle betrakta med misstänksamhet) innan vi slår oss ned i soffan och pratar om boken - och om livet. Vilka tankar väckte boken? Vad tycker vi om den? Varför? Vad får den oss att tänka och känna?

Och så ger vi oss på en ny bok som vi kanske inte skulle komma på tanken att läsa annars. Eller inte skulle orka ge oss på. Eller kanske egentligen inte är så intresserade av, men blir det med tanke på den efterföljande diskussionen. Snacka om vardagslyx! (Om man nu kan kalla det så när varje träff känns som en högtidsstund, om än väldigt avslappnad och tillåtande.)

torsdag 8 maj 2008

Elevledda utvecklingssamtal

Med barn i tvåsiffrig ålder har man hunnit vara med om en del utvecklingssamtal av både den ena och den andra sorten. (Det värsta jag har varit med om var den gången två vuxna satt och rackade ner på min åttaåring i fyrtio minuter, utan att säga en enda positiv sak trots mina försök att lyfta fram dem. Medan det stackars barn som skulle "utvecklas" var närvarande.) Och jag får erkänna att jag var lätt skeptisk när skolan skulle genomföra en förändring som innebar att eleverna själva skulle hålla i det - och läraren knappt vara med alls. Mina tvivel har dock skingrats och jag är såld på detta!

Nu i vår är vi med om detta för andra gången. Allt är mycket väl förberett. Eleverna har fått fylla i självuppskattningar i alla ämnen, pratat enskilt med alla lärare och dessutom fått en skriftlig kommentar som vi som föräldrar har möjlighet att se vid tillfället ifråga. Flera samtal pågår samtidigt och läraren cirkulerar för att ge möjlighet att ställa frågor och för att hjälpa till att formulera den individuella utvecklingsplanen. Eleverna har en tydlig ordning för samtalet, berättar vad de olika lärarna har sagt och får visa upp sådant som de är stolta över i respektive ämne. Och vi föräldrar ser hur barnen börjar fatta vad det konkret innebär att ta ansvar för sitt lärande. Dessutom kan vi plötsligt diskutera åtgärder utan att hamna i den vanliga gnäll- och tjatramsan hemifrån.

Jag tycker att det är upplyftande. Dessutom tvingas vi föräldrar formulera vad vi är stolta över hos våra barn och vad de är bra på. Mycket nyttigt!

söndag 4 maj 2008

Stughelg

Äntligen kom vi iväg till Stugan! Och det blev en härligt solig helg med lagom mycket fixande, bland annat inköp och hemforsling av nytt kyl-/frysskåp. Samt lite trädgårdsröj förstås!

Och för första gången på länge var vi bara tre i bilen - storebror har varit på klassresa. Undrar om jag kommer att få reda på hur det var av denne ibland envist enstavige unge man (som har varit närvarande hela helgen genom sin frånvaro)?

torsdag 1 maj 2008

Klass 9A

Mmm. Nu har jag sett näst sista programmet om klass 9A på Johannesskolan i Malmö. Vad tycker jag egentligen?

Det är en vacker serie med långsamt tempo, miljöbilder och fin musik. Man har lyckats att varsamt få fram många fina porträtt (eller kanske fylliga ögonblicksbilder?) av unga människor som ger tittaren en inblick i vad det kan innebära att vara 15 år i Sverige idag. Man har inte glömt bort att lärande handlar om motivation och hårt arbete.

Men många upprepningar gjorde ibland programmen, särskilt i början, lite väl sega. Det är väldigt tydligt att denna dokusåpa handlar om eleverna och inte ett dugg om lärarna - de är inte individer utan snarare ett med de olika lärartyper som de får representera. Och vad gäller motivationen är den väldigt hårt knuten till något utifrån kommande - t.ex. expertlärare - och ganska löst till någon inre drivkraft. Även om det finns där.

Eleverna och lärarna har gjort en spännande resa under höstterminen och nu har vi fått reda på resultaten. Målet att alla elever ska bli behöriga för gymnasiet - dvs vara godkända i svenska, engelska och matematik - har nästan uppnåtts. Det är ett självklart mål, tycker jag. Och jag tror nog faktiskt att det i princip går att få alla elever dit, även om det kan vara svårt med nyss anlända invandrare och personer som mår psykiskt mycket dåligt. Det andra målet - att bli tredje bästa klass i landet - är inte uppnått (även om man i vissa ämnen kanske inte var så långt ifrån?) och lika bra är det. Målen i skolan är tack och lov inte relativa längre, utan varje elev ska bli bedömd efter sina egna kunskaper oberoende av vad andra presterar. Varför ska man då plötsligt ställa upp ett jämförande mål? Jag inser att folk tycker att det blir bättre tv och mer spännande så här, men ifrågasätter definitivt lämpligheten i det ändå.

Men det viktigaste är ändå: Man kan om man vill - mycket mer än man någonsin trodde! Och: Det kan vara bra att ibland fundera på om man som lärare blivit hemmablind och tappat geisten.