Härom söndagen diskuterade vi på bokcirkeln Kjell Westös roman Hägring 38, som har fått en faslig massa massa priser. Det var vi nog rätt överens om att den är värd. Det var trevlig läsning, ett långsamt men ändå effektivt berättande, och jag kände mig milt nyfiken nästan hela tiden.
Boken utspelar sig i Helsingfors under mellankrigstiden och speglar tiden på ett fascinerande sätt - försiktigt, ibland nästan drömskt, men övertygande. Det finns två huvudpersoner: advokaten Claes Thune och hans nyanställda, effektiva och hemlighetsfulla sekreterare Matilda Wijk. De är barn av sin tid och sin klass och sina erfarenheter, men kommer ganska bra överens. Det som hotar är hans brist på intresse för livet överhuvudtaget sedan hans fru lämnade honom samt hennes hemska och allt uppslukande minnen från inbördeskriget.
Finska inbördeskriget under våren 1918, när de vita slogs mot de röda och hela det nysjälvständiga Finland splittrades och grannar plötsligt började se snett på varandra och göra gräsliga saker, var bara en av alla väpnade konflikter i Europa under denna tid. Men av någon anledning verkar vi svenskar inte så inlästa på den - iallafall inte jag. Så det var nyttigt att bli påmind om.
