Jag har den senaste tiden sett Stefan Holm i tidningen då och då, tillsammans med en krullig unge och ett käckt tillrop om att börja sortera mjukplast - för barnen och för framtiden. (Klatschigt? Nja.)
Vi återvinner det mesta här hemma, tycker jag. Matrester i komposten (utom äggskalen och apelsinskalen som inte blir mull på en halv evighet), papper och tidningar, kartong (utom kladdiga filförpackningar som kräver så mycket rengöring att energiförlusten skulle bli enorm), hårdplast, glas, metall (inkl. värmeljus och folieformar), mediciner till apoteket, batterier och glödlampor och målarburkar på rätt ställe också osv osv. Trä och deponi och allt vad det heter. Men mjukplast?
Jag menar... Kravet är ju att det man lämnar ska vara rent och torrt. Är det mening att jag ska stå och diska rent alla sladdriga plastpåsar, som jag själv har återanvänt otaliga gånger tills de använts till något kladdigt? Och chipspåsarna och kycklingfilépåsarna fulla av salmonellabakterier? (Majonnästuben och tandkrämstuben ska man tydligen bara sätta locket på och kasta som den är, annars skulle jag räkna upp dem också.)
Jag tror inte det. Och det handlar inte bara om att jag är lat, faktiskt, utan om det rimliga i att slösa varmvatten på detta. Jag tvivlar helt enkelt på att miljöpåverkan blir mer än högst plus minus noll. Och vad ska de göra fjärrvärme av om jag inte kastar ens mjukplasten i skräptunnan?
Rätta mig om jag tänker fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar