Nu har jag gjort något som väl antagligen är oförlåtligt för en kvinna. Jag har lämnat in mina täckbyxor för byte av dragkedja. Ja, jag tänker betala någon annan att göra jobbet åt mig, eftersom jag varken har lust att påta med eländet eller är bra på det.
Men det är intressant att jag tror att jag kanske bär mig illa åt. Tanken slog mig att det kanske var av en liknande anledning som maken länge envisades med att laga bilen, fast det tog en evig tid och alla vi runt omkring fick hålla säkerhetsavstånd under tiden eftersom han blev folkilsken. (Ungefär samma förhållande som jag har till blixtlås, alltså.) Men när jag frågade sa han att det var av rent ekonomiska skäl.
Innebär detta att det bara är kvinnor som känner trycket att kunna fixa alla de husliga ("kvinnliga") detaljerna, medan männen är mer fria gentemot "manliga" förväntningar. Eller är jag extra känslig (eftersom jag saknar lust och förmåga att fixa ett flertal av dessa detaljer), medan maken är mera trygg i sig själv (eftersom han verkligen är bra på att reparera annat och snickra och så)? Eller skiljer vår självkännedom? Ja, det kan man fråga.
Jag funderar lite extra på sådana här små detaljer just nu, eftersom jag just har läst ut Gunilla Bergenstens Familjens projektledare säger upp sig. Den upprepar sig lite väl mycket och kommer inte fram till några revolutionerande slutsatser precis, men är emellanåt både rolig och tänkvärd. Och vi fick incitament till ett riktigt bra prat här hemma, vilket alltid känns skönt.
Boken handlar om det faktum att det så väldigt ofta är kvinnan bakom allt, dvs HON som har det övergripande ansvaret för till exempel:
- att det finns presenter till kalas och bjudningar
- att det finns skridskor/gympadojjor o.likn. som passar barnen när skolan har friluftsdag
- att det köps biljetter till den där utflykten vi har pratat så länge om att göra tillsammans
- att lakanen byts ibland även om de inte är nerkissade eller nerspydda
- att veta var alla prylar finns
- att lägga tillbaka dem där när de flyter runt
etc
Därmed inte sagt att hon gör riktigt allt själv, men hon måste väldigt ofta fungera som tändstift för att det ska bli av. Medelst tjat. Inte för att hon nödvändigtvis är bättre på att ha den övergripande kollen, inte för att hennes hjärna är bättre utrustad eller för att hon har en outsinlig lust till det - utan för att hon måste.
Håhåjaja.
För övrigt har jag nu bluddrat i den här formen i snart ett helt år. Tänk, va!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar