Som när ett åskväder drar in
över din livbåt,
ditt livs farkost.
Ljuset fördunklas.
Vinden tilltar.
Mullret blir alltmer konstant.
Vågorna häver sig
allt högre.
Regnet hänger i luften.
Så kommer det:
Blodet.
Blåsten rister i hela kroppen och
värken dundrar i våg efter våg
trots full dos av ibuprofen och paracetamol
Det blixtrar i mörkret
och kraften rinner bort,
ur rygg och ben
och bål och sinne.
Så är det.
Som en stormtavla av Turner.
Varje månad.
En stillsam protest mot den unkna syn på både kvinnor och
konst som bl a Sverigedemokrater sammanfattar i det föraktfulla ordet ’menskonst’. Och en alternativ tolkning av vad det kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar