Jag gillar dem. Jag vill vara lika smart och bildad som författaren och vill tänka vidare i hennes intressanta spår, men naturligtvis hänger jag inte alltid med eller begriper vad hon pratar om. Ändå blir jag smått upprymd av att läsa nästan hela tiden. Utan att någonsin känna att författaren tycker att jag är dum i huvudet.
Texterna är ärliga, humoristiska, personliga. Och nästan förstrött feministiska, förstrött på så sätt att detta ju är ett av alla självklara perspektiv som diskuteras. Här kommer några av dem som jag tyckte om:
Husmoderns död: Bonniers kokbok 1960-2010 (genial civilisationskritik)
Mycket pågår, men inget händer: James Joyce
Strindberg, staden och skyltarna
Samtal med Bruno Latour
Harry Martinsson upptäcker maskinen
Författaren Freud
Tal i egen sak: Jane Austen
I Virginia Woolfs verkstad
Fotografen som sociolog
Viljan till stil: Irving Penn
Konstglasets modernism
På liv och död: Mode i litteraturen
Ja, det tar sin tid att läsa. Inte för att det är svårskrivet, men för att man behöver tänka under tiden. Jag håller helt med Göteborgsposten, som skrev: "Knivskarp stilistik och ett sympatiskt läsartilltal, som tar läsaren på allvar som tänkande människa."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar