Pust. Styrelsemötena med samfällighetsföreningen tar ganska mycket krafter i anspråk. De är oftast ganska trevliga tillställningar, även om de börjat dra ut på tiden, men jag blir lite trött på min egen röst. Därför blir jag glad när de andra pratar också. Men det är svårt att veta ibland hur länge det är rimligt att låta folk prata.
Problemet är att vi emellanåt, som jag upplever det, säger samma saker om och om igen utan att komma någonstans. Frågan är om vi är för artiga mot varann (eller jag som ordförande för mesig i min ledning) eller om det kan bero på att vi inte blir tillräckligt konkreta. Samtidigt tycker jag att det vore trevligt om någon annan än jag kunde komma med konkreta förslag någon gång...
Men nu väntar jag inte längre. Nästa gång ska jag vara konkret så det sticks, så att vi bestämmer något. Och förhoppningsvis har jag hunnit tänka färdigt i så god tid att alla kan få del av förslagen innan - och för skams skull åtminstone måste låtsas att de har förberett sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar