Jag tittar inte mycket på tv. De flesta dagar ser jag ingenting (nej, inte ens nyheter!), men fredag- eller lördagkväll kan det tänkas att jag slappnar av framför På spåret, Så ska det låta (som blivit lite mer uthärdligt igen efter att vi struntat i det i en omgång eller två) eller som nu melodifestivalen med barnen. Och periodvis får jag för mig att titta på skidskytte eller friidrott en dag eller två.
Jag orkar helt enkelt inte med tv i någon större utsträckning. Varenda nyhetsprogram har övergått till någon slags fejkade debatter/fördjupningar där aldrig någon får prata klart. Och soffprogrammen somnar jag av, eventuellt strax efter att jag konstaterat att ingen fick säga något viktigt där heller. Och dokusåporna eller vad det heter - inbegripet Let´s dance o.likn. program - håller mig definitivt inte kvar framför tv:n. Dessutom har jag aldrig riktigt förstått varför man ska titta på när någon lagar mat.
Nej, jag vilar mig med att läsa böcker eller blogga eller renovera huset.
Ändå har jag ramlat in i Fredrik Skavlans pratprogram på fredagkvällarna de senaste veckorna. (Efter På spåret, liksom.) Jag har nog inte sett alla, men de senaste tre/fyra har varit riktigt intressanta. På något sätt får den här genomtrevlige norrmannen, med busglimten i ögat och sin osannolika blandning av gäster, faktiskt något sagt. Det är definitivt inte vad man eventuellt förväntade sig (möjligen med undantag av själva intervjubiten med Lisa Marklund, som konstigt nog var ointressant och förutsägbar), men det blir alltid mer än bara yta. Och det är väldigt, väldigt ovanligt idag.
Tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar