Förra söndagen var det bokcirkel och det börjar bli dags att skriva ner vad jag och vi tänkte om novellsamlingen Båten av Nam Le. Till min glädje kunde jag vara med på själva bokpratet, men fick skippa matstunden på grund av den nyss timade blindtarmsoperationen. (Jag fick skjuts mer eller mindre till dörren både dit och hem!)
Vi brukar inte läsa novellsamlingar, eftersom det är lite splittrande när man ska prata om en massa olika historier på en och samma kväll. Det här är bara den andra samlingen sedan vi började för fem år sedan - och då läste vi noveller av Göran Tunström (Det sanna livet). Flera stycken av oss uttryckte den här gången att noveller nog inte är något för dem, vilket jag inte har något minne av att någon sa förra gången. Frågan är alltså om det är novellformen i sig eller den här författarens sätt att skriva sina noveller som är problemet.
Rent krasst tycker jag att texterna var svårlästa, förvirrande och oerhört mörka med få undantag. Det enda som glimtade till ibland var Nam Les bildspråk, som var okonventionellt och friskt utan att överdriva. Något hopp fanns nästan aldrig och det var inte lätt att identifiera sig med någon enda person. Trots detta var varken personerna eller berättelserna osannolika i sig, antar jag, men de tog alltså inte tag i mig.
Snarare lämnade de mig med en massa frågor om tanken bakom. Varför har författaren skrivit det här överhuvudtaget? Vad vill han med texten? Har de olika novellerna något med varandra att göra eller råkar det bara vara så att det är dessa han har skrivit så här långt som var tillräckligt bra för att ge ut? Varför är det just den sista novellen som har fått ge namn åt boken?
Möjligen kan man påstå att ett genomgående tema är relationen mellan föräldrar och barn. Och kanske förekommer det vatten på olika sätt i alla berättelser - men havet finns absolut inte med överallt. Och inte båtar heller.
Nja. Några fler noveller av hans penna är jag inte intresserad av. Kanske kommer jag att läsa ett framtida romanförsök, för att se om han kan hålla ihop det. För bildspråkets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar