Två bokcirkelkvällar i olika konstellationer blev det den här gången - och jag var en av de två personer som var med på båda. För Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen MÅSTE man bara få prata om, även om livet kör ihop sig.
Ändå hann vi inte beröra hälften av vad som kunde diskuteras. Till exempel så pratade vi aldrig om titeln den här gången. Vadå skojarbranschen? Och vad är det som är slut? Vad menar Babba, som är den som använder uttrycket? Vad menar Ekman med att lyfta upp det som titel?
Däremot pratade vi om
- autofiktion/självbiografier och sanning (ni vet det där med "baserat på en sann historia")
- om yta och djup
- om olika roller som ingår i livet man lever/väljer att leva
- och naturligtvis hela tiden om vår upplevelse av den historia Ekman berättar om den komplicerade relation som Lillemor och Babba har. De lever sina egna liv, men är ändå tätt sammanbundna på ett sätt som nog ingen av dem hade tänkt sig från början.
Vi var överens om att detta är en spännande och intressant och lättläst bok, om än lite förvirrande och irriterande ibland. De som läst författaren tidigare kunde berätta att den är väldigt annorlunda. (Själv har jag läst och tyckt om en tidig liten deckare av Ekman, men sedan har jag lagt ifrån mig de böcker jag prövat att börja på.)
Läser man på ett annat sätt så är kanske Lillemor och Babba egentligen en och samma person. Och då kommer jag att tänka på en passus ur en helt annan bok, nämligen Blindgång av Marianne Fredriksson, där en av personerna förklarar för den unga huvudpersonen ungefär så här: "Alla människor har har olika personer i sig och det är viktigt att känna till dom. Och godta dom som de är. Jag tycker också att man måste se till så att dom känner varandra, kan säja hej och sådär när dom möts." (s. 283)
Mmm...
Läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar