Swede Hollow engagerar

För mer än tre veckor sedan pratade vi i bokcirkeln om Ola Larsmos Swede Hollow, en roman om att utvandra till Amerika på 1880-talet - och kanske framförallt om att invandra till Amerika då. Vi får möta familjen Klar och människorna omkring dem på vägen till ett nytt liv och sedan följa hur det livet utvecklar sig i ett slumområde i S:t Paul, Minnesota.

Boken har ett fångande anslag då läsaren får vara med i Annas tankar under resan över havet. Väl framme i Amerika är det oftare maken Gustaf vi får se från insidan i hans sökande efter arbete och mening. Så småningom är det äldsta dottern Ellen, som också erövrar språket på ett helt annat sätt än de vuxna förmår. Det är en trevlig läsupplevelse, språket flyter bra och är emellanåt vackert trots den allt annat än vackra omgivningen och situationen.

Hon kände utmattningen rulla in, likt ett snöfall som långsamt tätnade och gjorde det allt svårare att se något annat än det man hade allra närmast.

Invandrarna i Swede Hollow har författaren tydligen skrivit större reportage om i Dagens nyheter, efter flera års research. Det märks att han vet vad han talar om, även om boken som roman betraktad skulle ha vunnit på att han strukit lite i materialet. Nu får läsaren plötsligt del av tidningsartiklar om den hemska slummen - som huvudpersonerna rimligen inte kan tänkas ha läst - och av en faslig massa människors tankar, som om Larsmo liksom har velat få med så mycket som möjligt. Det blir ganska splittrande och bryter illusionen när man läser. Synd. Även drivna skribenter behöver tillämpa rådet "kill your darlings" och förlaget kunde ha gjort en insats där.

Boken måste dock sägas vara väl värd en genomläsning, då den är intressant och givande ut flera perspektiv. Det som står där berör mig på flera sätt. Som de flesta svenskar har jag släktingar som emigrerade till Amerika i slutet på 1800- och början på 1900-talen. Här får jag en uppfattning om hur de och deras grannar kan ha haft det, vilket gör släktträdet mer levande. Även om jag inte riktigt kan identifiera mig med personerna (bl a för att de är så många) kan jag ändå ställa mig frågan hur jag själv skulle ha handlat i en sådan fattigdom och misär, i en sådan situation. Det är ju vitsen med romaner överhuvudtaget - att få fundera på mig själv som människa och vilka val jag hade gjort i ett annat liv som kunde blivit mitt. (Förutom dem man läser för ren underhållnings skull.)

Dessutom kan jag i bästa fall öka min förståelse för hur de människor har de som kommer som invandrare till Sverige idag, både likheter och skillnader. Och fundera på vad som betyder mest i ett nytt liv, i ett nytt land, i ett nytt språk. Så läs boken, vänner!