Till söndagens bokcirkel hade vi läst Patrik Svenssons mycket omtalade och prisbelönta bok Ålevangeliet. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk. Det var intressant att få lära mig en massa om ålars liv och leverne som jag verkligen inte hade en aning om, det måste jag säga, men för övrigt är jag väl inte alldeles begeistrad. (Ett uttryck som intressant nog användes på precis detta sätt av fler runt bordet.)
Och så blir jag ju alltid direkt irriterad när en bok har en titel som det inte finns minsta täckning för i texten. (Kanske för att jag själv tycker att det är så fasligt svårt att sätta bra rubriker?) Tydligen började alltihop med att författaren skrev en julaftonskrönika i den tidning han jobbar på med titeln Ålevangeliet. Det verkar ju ganska fyndigt, men varför heter boken så? Javisst, det är klatschigt och annorlunda och sannolikt säljande. Javisst, det handlar om livet och om det obegripliga som vi inte kan veta något om. Men vilket är det glada budskapet?
Dock: Det är roligt att ha läst den. Det är intressant att
få reda på mer om ålen och ålfrågan, men det mest intressant är nog egentligen
att någon har försökt göra en existentiell berättelse av det – en alldeles egen metamorfos - och att den berättelsen
blivit så populär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar