För flera veckor sedan talade bokcirkeln om 2021 års nobelpristagare Abdulrazak Gurnahs Paradiset. De flesta av oss verkade överens om att boken har en del longörer, men de andra hade också blivit nyfikna på att fortsätta läsa boken om än kanske inte mer av författaren. Jag kände mig inte särskilt intresserad av vare sig det ena eller det andra, så texten nedan tydligt är färgad av det.
Boken handlar om barnet Yusuf, som blir skuldslav hos sin fars fodringsägare: en rik handelsman. Han finner sig på något sätt ganska väl tillrätta i sin nya tillvaro - även om han gråter på nätterna och kallas för drömmare - och får efter ett antal år följa med på en handelsexpedition. Iallafall en bit, för sedan blir han lämnad i en stad vid berget tills "farbror Aziz" kommer tillbaka på nästa resa eller nå´t några år senare. (Han hinner lära sig läsa Koranen under tiden.) Den resan fortsätter in i "vildarnas land" och håller på att ta en ände med förskräckelse. Och det är mycket våldsamt. Men de tar sig hem igen.
Yusuf återvänder till att ta hand om butiken, men också den hemlighetsfulla muromgärdade trädgården. Där blir han inkallad till den sjuka frun en massa gånger - och han går, trots att handelsmannen inte är hemma, för att han vill träffa kammarjungfrun (som också visar sig vara andra hustru). Det slutar naturligtvis inte bra. Yusuf flyr från frun som gör närmanden, hon anklagar honom (med hans sönderrivna skjorta i handen) för att själv ha gjort närmanden mot henne och alltihop slutar med att Yusuf sticker. Varför? Det är oklart. Till vad? Det är oklart.
Vad bibel-/Koran-referensen (Josef, en drömmare, och Potifars hustru) tjänar till vet jag inte riktigt. Slutet förstår jag inte. Berättandet är märkligt distanserat och känslokallt (om än genom Yusufs ögon) och alltihop är rätt tråkigt. Tycker jag.
Och paradiset då? Tja. Han tycker att han är som i paradiset när de kommer till en vacker plats vid berg och vatten på någon av handelsresorna. Han tycker att han ser in i det och det är en massa eld, vill jag minnas. Men det gav mig ingen känsla av vad det hade med saken att göra. Är det en Koran-referens som jag inte förstår kanske?
Det mest intressanta var nog den fascinerande blandningen av människor, språk och religioner som bor och lever tillsammans i denna del av Afrika. Snacka om smältdegel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar