Många tänkvärda one-liners

 

För en dryg månad sedan diskuterade vi Agneta Pleijels Sniglar och snö på bokcirkeln. Det är den tredje delen i hennes ”romansvit med självbiografisk bäring”, som det står i baksidestexten. Här finns funderingar om människan, om åldrandet, om kärleken, om skuld, om att vara kvinna, om familjen, om hem, om skrivandet. Boken är synnerligen välskriven och har många tänkvärda one-liners, även om jag bara skrev upp ett citat:

”Jag skriver om hon som inte är jag men som jag delar minnen med.” (s. 47)

Vi läste första delen i bokcirkeln våren 2017 och vad jag minns blev jag positivt överraskad av den. Läs mer här. Där fanns ett slags tidslöst berättande som gick att relatera till - om att vara flicka och om att bli vuxen - inte bara ett grottande i de egna omständigheterna. Tyvärr känns det inte likadant nu. Kanske för att sammanhangen är så oerhört speciella (med en onödig mängd name-droppings), att det ibland är svårt att känna igen sig i de existensiella frågorna?

I alla fall insåg jag ganska snart att jag hade tråkigt när jag läste. Frågan är väl om det är jag eller boken som är tråkig… Ingen annan hade samma klagomål och ämnena är ju synnerligen lämpliga för ett bokprat, så vi hade en fin kväll!