I torsdags var det bokcirkel igen. Till den här gången läste vi Peter Englunds Stridens skönhet och sorg - första världskriget i 212 korta kapitel.
Jag har faktiskt inte läst något annat av Peter Englund förut än diverse artiklar, men jag har fått den uppfattningen att han både skriver bra och är erkänd av historikersamfundet. Att han dessutom har varit professor i narratologi - alltså konsten att berätta en historia - vid Dramatiska institutet gör ju inte saken sämre. Alltså såg jag fram emot detta, trots bokens omfång på över 600 sidor.
Och så blev jag så besviken. Kanske för att jag är trött och inte orkade uppamma tillräckligt med intresse, men... Visst var det ganska intressant med porträtten av personerna och med författarens övergripande kommentarer om kriget, men också ganska rörigt och inte särskilt medryckande. Sanning att säga fick jag träsmak.
Det är klart jag vet att det inte skulle vara en roman utan en historisk berättelse, med åtskilliga långa noter bland annat, men det hindrar väl inte att personerna man berättar om på något sätt levandegörs? Jag gav faktiskt upp efter 226 sidor. Det finns enklare sätt att skaffa sig insikt om och överblick över första världskriget. Ska det vara någon vits med att läsa detta måste det ge ett mervärde - och det saknade alltså jag.
Jag får erkänna att alla de andra damerna i torsdags kväll var rörande överens om att detta mervärde definitivt existerade. Så tro inte på mig utan läs själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar