Jag lever i min egen värld just nu, även om den inte precis kan beskriva som en drömvärld.
(Om jag inte minns fel var det artisten Taco som sjöng låten med titeln i rubriken ovan. Den fanns på sidan två på den enda EP jag köpte i min gröna ungdom. På sidan ett fanns Puttin´on the ritz.)
Jag lever i ett enda stort ludd, ett ludd med eko. Men jag hör inget annat än mig själv, eftersom jag har lock för bägge öronen. I synnerhet det vänstra.
Nej, jag är inte förkyld och snuvig. Nej, det hjälper inte att svälja, gäspa stort eller att hålla för näsan och blåsa. Nej, det hjälper inte med Revaxör. Sannolikt hjälper det inte med nässprej heller, men jag ska strax prova.
Undrar om jag klarar av att leda ett möte ikväll. Och körövningen ska vi inte prata om.
1 kommentar:
Kanske bättre att låta mötet vara och spara krafterna? Du är viktigast, mötet kan någon annan säkert hantera i ditt ställe när den energi du har behöver läggas någon annanstans.
Kram!
// M
Skicka en kommentar