Nu är det dags, tänkte jag. Nu ska jag läsa den där tjocka romanen som vi fick i december och som alla lovordar - Spill. En damroman av Sigrid Combüchen. Och så satte jag igång.
Det började bra, med brev från en läsare och tankar från en författare som kallar sig "jag". Samt med en romanberättelse om läsaren ifråga. Med tiden blir det trögare, alltmer invecklade resonemang och allt färre brev till förmån för berättelsen. När jag hade kommit över tvåhundra sidor (som inte ens var halva boken)kändes det mest... tröttsamt (som en vän uttryckte det). För att stå ut sträckläste jag en faslig massa andra böcker mellan varven. Dem ska jag berätta om senare.
Den här boken var ingen höjdare för mig att läsa. Berättelsen om Hedda berör mig inte särdeles, berättaren både uppför och uttrycker sig underligt i jag-delarna och breven från Hedvig/Hedda (som är det enda med fart i) känns mest som en ursäkt för att få börja berättelsen utan att behöva anstränga sig att få till en början. Frågan är vad den verklige författaren Combüchen är ute efter? Och varför jag blir så trött av hennes strävan?
Men en sak gillar jag, även om den inte precis är övertydlig: Att läsaren får se hur berättarens fiktiva berättelse inte nödvändigtvis är identisk med verkligheten, även om den baserar sig på verkliga förhållanden. (Som det brukar heta, men som det INTE står på den här boken.) Här protesterar ju huvudpersonen mot författarens tolkning av hennes liv. En bok kan vara sann på många sätt, utan att det som händer i den har hänt en namngiven person vid ett särskilt tillfälle. På samma sätt, fast tvärtom, ger en bok aldrig hela sanningen om vad som hänt en namngiven person vid ett särskilt tillfälle - även om den utger sig för det.
Detta är något som jag tycker är viktigt, men som så många verkar ha svårt att förstå eller acceptera - att litteratur är konst och tolkningar av människolivet. Det är också därför som jag ibland fortsätter att läsa en bok som jag inte tycker om eller begriper. Jag hoppas lära mig - eller inse - något annat om detta att vara människa, något annat än det lilla jag redan har förstått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar