Den senast utlästa boken En dag av David Nicholls lät som om den kunde vara riktigt rolig! Två människor träffas och tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Vad som händer sedan får läsaren veta genom nedslag på samma dag en gång om året under de följande tjugo åren, antingen hos den ene eller hos den andre eller hos dem båda. Ett spännande grepp som jag inte har upplevt så ofta, konsekvent genomfört utom på slutet (vilket är helt okej).
Jag läser boken utan svårigheter. Någon enstaka gång skrattar jag högt. (Det är när författaren ger en beskrivning av de fyra bröllopsvågorna.) Emma släpar sig fram med olika jobb för att överleva, utbildar sig till lärare och får småningom ett ganska stabilt liv - som hon dock inte är särskilt nöjd med. Dexter super konsekvent bort varenda möjlighet han får. Lite spännande är det i början, men ganska snart börjar jag tröttna. Snart fortsätter jag mest för att se hur Nicholls tänker lösa slutet. Det gör han relativt elegant, men lite fegt och ganska tröstlöst.
Utvecklas de inte alls som människor? Iallafall så lyckas författaren inte övertyga mig om det. Och eftersom jag faktiskt tror att vi kan det - och gör det - de allra flesta av oss, så känns boken inte riktigt trovärdig. Eller alldeles hopplös, om man vill se det så. För trots att de verkar hitta hem hos varandra så småningom så går ju iallafall allt åt skogen. Kanske blir den bättre som film!
Jag kan ha missat något väsentligt. Jag nästan hoppas det, för tanken var ju så god, men jag kommer inte läsa om den för att ta reda på det. Men med någon annan läsares kommentarer kan jag kanske få hjälp att omvärdera den!! Har du läst den?
1 kommentar:
Någon försökte kommentera, men misslyckades. Så nu provar jag själv utan att vara inloggad...
Skicka en kommentar