Med jämna mellanrum läser jag som bekant om böcker. De senaste dryga två månaderna har jag läst om alla sju böckerna om Harry Potter, för vilken gång i ordningen vet jag inte riktigt. (Vartannat år, kanske?!) Den här gången har jag också väldigt konsekvent tittat på motsvarande film direkt efter att varje del var utläst. Intressant!
Jag måste verkligen säga att det här är ett fascinerande och oerhört genomarbetat romanbygge! En klassisk utvecklingsroman redan i första boken, där den ständiga kampen mot det onda i varje kommande bok slipar fram vad som är det viktiga i livet. En hjälte som bara vill vara vanlig, men som tar sitt ansvar när det behövs. En vänskap som stöts och blöts och som håller i längden. En parallell värld som kittlar lusten och glädjen, men som samtidigt är lika vanlig som vår egen - och med samma mänskliga möjligheter och hinder.
Böckerna är disponerade efter ungefär samma mönster allihop, som populärlitteratur brukar vara. I det här fallet börjar varje bok på sommaren hos släktingarna på Privet Drive och fortsätter med något slags mindre äventyr ihop med Ron och Hermione innan det är dags att ta tåget till skolan. Väl där får vi diverse lektioner och fritidsaktivitetet till livs medan Harry kämpar med att hitta en lösning på det eller de problem som dykt upp. I slutet av skolåret och boken blir det en kamp på liv och död med den onde Voldemort, men Harry överlever på håret när och hans mentor professor Dumbledore förklarar lite till av bakgrunden till vad som skett och till hur det en gång ska kunna få ett bra slut.
Men om dispositionen är enkel, så finns det annat som är desto mer avancerat. Författaren presenterar personer, teman och andra påhitt hela tiden, som på ett mycket intrikat sätt återkommer och får avgörande betydelse när man minst anar det - och hon är oerhört konsekvent. Språket är lättläst men inte simpelt, utan fyllt av klurigheter som gör det direkt underhållande att läsa.
Ja, jag tycker att böckerna är riktigt bra. Lewis Narnia-böcker är klassiker, men det blir de här också! Åtminstone den första, Harry Potter och de vises sten, bör var och en bokintresserad unna sig att läsa. Här presenteras alla huvudpersoner och -företeelser och man får en känsla för hur denna till synes traditionella hjälteberättelse i en värld i världen ser ut och fungerar.
Men man kan gott läsa de andra också:
- Den andra boken Harry Potter och hemligheternas kammare spinner vidare på ungefär samma sätt kan man tycka, men den är inte bara underhållande utan innehåller också mycket som visar sig helt väsentligt för hur sagan senare utvecklar sig.
- Den tredje Harry Potter och fången från Azkaban är en av de bästa, tycker jag, med ett rafflande äventyr i tiden.
- I den rafflande fjärde Harry Potter och den flammande bägaren börjar vi inse att det här är på allvar, bland annat för att någon faktiskt dör.
- I den femte Harry Potter och Fenixorden höll jag först på att drunkna i alla tonårshormonsvängningar, men ganska snart insåg jag att denna bok ger ett otäckt skolexempel på hur en diktatur fungerar.
- I den sjätte Harry Potter och halvblodsprinsen eskalerar rasismen och motståndet och allting dras till sin spets.
- I den avslutande Harry Potter och dödsrelikerna slutför Harry sitt omöjliga uppdrag, även nu med vännernas hjälp, i en av terror ockuperad värld.
Filmerna då?
De är sevärda och fartfyllda och ibland troligen ganska obegripliga för den som inte har läst böckerna. (Fast det har jag ju svårt att bedöma, egentligen.) Det jag kan se är att de framför allt i början är väldigt trogna böckerna, för att med tiden bli mer fristående. Några gånger har man stoppat in extra scener som inte finns i böckerna för att filmen ska bli mer spännande, men för det mesta har man komprimerat och förenklat för att sagans huvudlinjer ska bli tydliga. Det är fullt rimligt och dessutom välgjort - film är ett annat medium, helt enkelt. Se dem!
(Men tro inte att J. K. Rowling är lika okomplicerad. I böckerna finns mycket mer att hämta!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar