I detta tredje inlägg (eller fjärde beroende på hur man räknar) om sommarens läsning ska jag försöka sammanfatta intrycken av fyra lätt-tuggade romaner som är skrivna både av och om kvinnor. Två av böckerna är svenska, två är skrivna av engelskspråkiga författare. Två av dem gjorde mig besviken och två av dem tycker jag att du ska prova på att läsa.
- Elisabeth Nemert är lärare i svenska och historia. Hon har givit ut ett antal historiska romaner som alltid har en stark kvinna i huvudrollen och jag tycker att de är läsvärda allihop. Det blir kanske på gränsen till magistral historielektion ibland och karaktärerna är kanske inte precis nobelpris-djupa, men jag gillar dem ändå och läser om dem med jämna mellanrum. Den här gången har jag läst den ganska nya Ljusets dotter, som utspelar sig i Stockholmstrakten under sent 1700-tal. Boken handlar om Maria, en fattig och handikappad ung kvinna som älskar musik och som mot alla odds också får utveckla sin ådra - och bland annat spela för Gustav III. Kan med fördel läsas av både ungdomar och vuxna.
- Sommarbruden heter boken jag inte ens tänker stoppa in i bokhyllan. En platt och långtråkig och oerhört förutsägbar historia om bröllopshysteri och kriser och nublevdetbraigenminsann. Den irländska författaren Marita Conlon-McKenna gladde mig med den småcharmiga En liten hattaffär på hörnet för några år sedan, men det här var tyvärr ingenting att ha.
- Sanningens ögonblick av den amerikanska författaren Kristin Hannah, kan man kanske också både ha och mista. Mest blev jag nog besviken för att jag redan har läst den, men hade glömt bort det. (Ja, litegrann säger det onekligen om boken!) Hennes böcker brukar utspela sig i en liten småstad någonstans i USA, ofta med storstadsvyer som kontrast på ett eller annat sätt, och handla om några syskon eller ett kompisgäng som tacklar livet på olika sätt - men håller ihop. Det brukar vara hyfsat trevligt att läsa dem och när hon använder en historisk approach, som i Den frusna trädgården, blir det riktigt bra.
- Rosengädda nästa är en ganska osannolik men skön historia av Emma Hamberg, en svensk författare som utlöste synnerligen delade meningar på en bokcirkel häromåret. (Läs mer här!) Den började iallafall himla bra med en massa människor på gränsen till sammanbrott, även om den kanske tappade lite fart mot slutet och upplösningen. Och visst, det är ganska mycket klichéer, men de är på något sätt brutalt använda och liksom friska. Så trots detta och en viss förutsägbarhet så gillar jag henne fortfarande - och boken också.
Några böcker till läste jag nog i somras, men dem får ni klara er utan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar