Boken handlar om Samuel, som är död efter en bilolycka. Någon slags författare, som vi här kan kalla Berättaren, försöker belysa vad som hände innan det skedde genom att prata med släkt, vänner och flickvänner. Boken består av korta stycken, åtskilda av stjärnor och oftast högst en halv till en sida långa, berättade av dessa olika personer. Ibland interfolierar Berättaren själv och ofta verkar de prata om sina minnen till/med honom (Är Berättaren en han? Jo, jag tror faktiskt att han någonstans refereras till som av manligt kön.), men det händer allt som oftast att man som läsaren tappar orienteringen och inte riktigt har klart för sig vem som är "jag" och vem som är "du" i de olika styckena. Det som berättas om vad människorna minns står inte heller precis i kronologisk ordning.
Så även om berättelsen i sig kanske inte är så udda (men ganska speciell, för all del), så är det sättet att berätta som är både behållningen och det som gör boken svårläst. Det blir alltså lite rörigt, men vågar man släppa taget om kontrollbehovet så börjar en någorlunda heltäckande bild ta form av den upplevelsesökande Samuel (som egentligen inte verkar bry sig om någon annan än sin mormor), hans nära vän Vandad (en biffig karl vars transaktioner är både tragiska och komiska, dock för det mesta kriminella), de två flickvännerna (som inte heller verkar må bra någon av dem) och det hemliga boende för gömda som upprättas i mormors hus när hon hamnat på ett hem.
Men det blev lite väl långt till slut. Och när jag nästan hade givit upp, då började sista delen av boken. Och där vänder Khemiri på allt och läsaren blir ännu mer förvirrad. Han börjar med att göra det oförlåtliga, som nästan aldrig fungerar, nämligen att låta Samuel berätta vad han tänkte precis innan han dog. Det är så dumt att det blir genialt, när han i nästa andetag låter Berättarens egna minnen blandas in och ifrågasätta vilka minnen som är vilka. Samtidigt visas hur de olika personernas perspektiv och minnen brutalt krockar med varandra.
Så blir boken en kommentar till den eviga frågan: Vad är sanning? Och definitivt ett inlägg i debatten kring romaner "baserade på en verklig historia". Läs den om du vågar ge dig in i det.
(Det kanske inte finns en sådan debatt. Det kanske bara är jag som envist hävdar att många sådana "sanna" böcker är mindre trovärdiga och mindre givande att läsa än en god fiktiv roman. Jag menar: Vad är det som säger att det som har hänt vid ett speciellt tillfälle är mer verkligt än det som skulle kunna hända eller som antagligen redan har hänt? Inget. Bara det handlar om levande människor man kan tro på.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar