Spegelns kraft

Som bekant läser jag oftast ett antal böcker samtidigt. De finns spridda över huset, men jag vet oftast precis var jag har vilken bok. Som bokmärke använder jag vad som råkar finnas i närheten när jag behöver det - en biljett, ett udda spelkort, remsan från ett trosskydd, ett kvitto eller något som faktiskt är framställt i syfte att vara just ett bokmärke.

Häromdagen upptäckte jag att jag satt och läste min roman med ett YuGiOh-kort i handen. För er som inte vet är det ett av flera kort som används när personerna i serien duellerar med varandra på sin väg mot självkännedom och lycka. (Klassisk fabel, alltså!) Korten kan vara monster av olika slag, som används i attack- eller försvarsläge, men det finns också en del andra. Och nu satt jag alltså med Mirror Force i handen.

Passande, konstaterade jag. En av alla saker som litteraturen kan göra med och för oss, är ju att spegla livet och vad det är att vara människa. Och i de böcker som jag tycker om har jag kanske ofta fått en skymt av mig själv i spegeln, antingen den jag tror att jag är eller den jag önskar att jag vore.

Tänkvärt är också att kortet i min hand var ett "trap-kort". Man använder det på samma sätt i spelet som den där ordleken "spegel tillbaka" - om nu någon minns den - som en slags fälla. Spegeln fungerar alltså som försvar och skydd för den ene, men som ett potentiellt hot för den andre.

Jag associerar vidare till Narcissus-myten och till Snövits styvmor och till Erised-spegeln i Harry Potter... Ja, nog finns temat om spegelns kraft på många håll i litteraturens värld.

Vilken berättelse eller bild kommer du att tänka på?

Så sant som det är sagt

Jag kan inte låta bli att dela med mig av en Berglin. Som läsare (något över flingpaketsnivå) och litteraturvetare måste jag säga att jag tycker mer och mer om den här stripen ju mer jag funderar på den!

(Klicka på den så blir den större och lättare att läsa.)

Flumpe

Hmm. Efter att ha följt skoldebatten ett tag inser jag att jag nog borde börja kalla mig "flumpedagog", även om definitionen är väldigt vid. (Alternativt skarpt begränsad till personer som inte håller med skolminister Björklund om precis allt han säger. Men det blir ju ganska vitt i verkligheten!)

Läs mer här och i de länkar som finns där.

Nya ord

Jag gillar vårt svenska språk, högt och rent!

En av trevligheterna är att det är så lätt att göra nya ord. Vi gör det hela tiden nästan utan att tänka på det med hjälp av sammansättningar och adjektivböjningar, men verben är ju också en favorit förstås.

Jag kommer ihåg när jag läste i mammas ICA-Kuriren på 80-talet om en tävling där man ville få fram bästa ordet för att laga mat i microvågsugn. Vinnaren kom på verbet "micra", som idag är en fullkomligt självklar del av vårt ordförråd. Häromåret vann en femåring priset för bästa nyord, som gick i samma stil: lysa med ficklampa - "fickla". Det är fantastiskt!

Yngste sonen har fått en ny magister nu i sexan. Av det lilla jag sett hittills av honom i skrift lider han av särskrivningssyndrom (om det nu var han som producerade packlistan till dagens utflykt), men det förlåter jag honom pga av den lilla lappen till oss som lovat att skjutsa barnen till kanotuthyrningen. Rubriken var nämligen fantastisk:

Paddlingschaufförer!

Mmm. Smaka på det.

Tråkmåns?

Tänkte studera lite på distans igen, i brist på anställning att lägga min tid och energi på. Inte för att jag egentligen saknar saker att sysselsätta mig med, men för att det är trevligt att ge sig själv möjligheter att utvecklas och förvånas.

Dessutom tillåter a-kassan deltidsstudier om man på heder och samvete lovar att det inte hindrar en från att ta de jobb som dyker upp. (Vilka jobb då? Jag har tyvärr inte sett till eller blivit erbjuden särskilt många de senaste sju åren. Och när jag har försökt själv vill de bara kasta ut mig ur systemen.)

Högskolan i Dalarna är en av få högskolor som verkligen ger sina distanskurser på distans, dvs där det inte förekommer några som helst fysiska träffar. Föreläsningar, inlämningar, diskussioner och seminarier sker med datorns hjälp (Fronter respektive Adobe Connect) och jag behöver inte resa någonstans.

Detta passar mig utmärkt, eftersom vitsen med distansstudier ju är att jag ska få studera på mina egna villkor. Jag vill inte vara beroende av andras almanackor eller påverka/förstöra andras studier för att mitt liv i dagsläget inte passar ihop med deras. Det underlättar också en eventuell kombination med eventuella timanställningar som eventuellt dyker upp.

Kort sagt är jag nog en himla tråkmåns, som inte vill samarbeta med någon och inte ens tycker att seminarier är särskilt nödvändiga. (Iallafall var de av tveksamt värde i den förra kursen - för mig. I bästa fall bidrog jag med något ändå - för andra.) Och grupparbeten tycker jag är väldigt onödiga i distansstudier. Föreläsningar kan vara bra - om de tar upp något mer än det som står i litteraturen.) Om inte annat kanske jag ska definieras som en allt mer egotrippad besserwisser?

Jag menar bara att jag vill anförtros uppgiften att själv välja vad jag använder min tid till - och när. Annars är jag numera så obekväm att jag gör det ändå!

Gummibollsbyte

Jag har ägnat mig åt lite VVS-arbete. Det är ju verkligen inte mycket att skryta med, men det känns skönt att jag försökte - och lyckades - alldeles själv! Så här gick det till:

Ett: Toaletterna står och rinner hela tiden.
Det går åt en massa vatten och det låter så förskräckligt när de tankar in vattnet ett antal gånger varje natt - i onödan.

Två: Slå upp det!
Enligt boken kan felet bero på två saker: flottören eller gummigrejen. Eftersom vi (läs maken)ganska nyss bytte den förstnämnda i den toastol som är värst, borde det vara det senare som är problemet.

Tre: Ta en titt!
Jojomen. Snacka om söndervittrat gummi!

Fyra: Åk till favoritfarbror Leif i VVS-butiken och handla det som behöver handlas.
Jag kom hem med två gummibollar (ja, de heter så) och en flottörmojäng till den andra toan också. Som vanligt fick jag eftertänksamma instruktioner med mig på vägen.

Fem: Byt ut grejerna!
Denna del brukar jag lämna åt maken, men idag har jag alltså gjort det själv. Eller iallafall har jag bytt ut gummibollen i den ena toan - och nu fungerar det hela utmärkt.

Dessutom har jag visat ene sonen med kompis hur en toalett fungerar. Inte illa!

Min madeleinekaka

Gryningsgräs.

Smaka på det, ett nytt ord ur Andhés fatabur.

Gryningsgräs. Bara fötter i daggigt gräs som tassar mot mormors utedass i gryningen. Fuktade gympadojjor som sedan samlar damm på grusvägen på väg mot morfars eka och näten som ska dras.

Gryningsgräs - barndomssomrar i Bohuslän.

Prousts madeleinekaka satte sprutt på hans minnen, men själv behöver jag bara ord och allitterationer.