Igelkottens elegans

Boken med den fantastiska titeln är skriven av Muriel Barbery och var den vi läste till förra bokcirkeln. (Vi ska diskutera nästa bok på söndag, så jag ligger lite efter. Men det visste ju både jag och läsaren.)

En mycket trevlig läsupplevelse! Handlar om en portvaktsänka samt om människorna som bor i huset hon vaktar, med omväxlande hennes tankar och en tolvårig flickas. (Även om den senare liksom aldrig blir till kött och blod, tycker jag.) Tänkvärt om vilka roller vi spelar i livet och vilka fördomar vi har om varandra, utan att bli sliskigt.

Vad gäller slutet kan jag inte bestämma mig för om det var det enda raka, för att förhindra sliskighet bland annat, eller om det var fegt av författaren. Värt att tänka på.

För övrigt var det länge sedan jag skrattade högt när jag läste en bok, om än bara på ett ställe.

Sitter nöjd

Nu har jag lekt rörmokare. Jag har inte gjort något särskilt avancerat, men känner mig väldigt nöjd ändå. Detta dels för att problemet med stopp i vasken till slut har blivit åtgärdat, dels för att jag gjorde det själv och dels för att jag löst de ytterligare problem som uppstod på vägen.

(Ja, eländet höll ju inte tätt när jag skruvade ihop allt igen. Så vi fick diska i tvättstugan över helgen. Men nu är nya gummiringar inhandlade och apterade, så det rinner inget vatten mer än där det ska.)

Jag känner mig härligt produktiv! Men tänk så många gånger man sköljer fingrar och redskap under matlagning i köket...

Näst bäst

Jag läste i morgontidningen häromdagen att många arbetslösa tycker att det jobbigaste med livet som arbetslös är att gå och vänta på besked, tätt följt av att gå på anställningsintervju. Jag håller inte med.

Intervjuer är intressanta och lärorika - nu senast nästan spännande! - och innebär absolut en anspänning och en förberedelsetid. Däremot tycker jag inte att de är jobbiga eller svåra, egentligen. Och visst är det skitjobbigt att vara näst bäst. Att få komma på intervju, men inte få jobbet. Det blir tungt i längden, även om det är ännu värre att inte få komma på intervju alls.

Men det som tar mest på krafterna är att man aldrig får slappna av, koncentrera sig på faktum och sätta igång med något fruktbart. Du vet aldrig vad som gäller och vad som kommer att hända - och du ska alltid vara alert, reflekterande och ge järnet utan att kunna jobba långsiktigt.

(För att inte tala om hur trött man blir på att prata om sig själv när man skrivit hundratals ansökningar, som alla ska anpassas lagom!)

Därför släpper jag taget en stund efter varje ansökan/intervju. Jag lämnar det bakom mig nästan innan jag fått besked, för att hinna vila och njuta av väl förättat arbete ett litet tag. Innan jag får det där jobbet (vilket jag ju oftast inte får) eller innan jag måste uppbåda en massa ny energi för att söka nästa.

En fest i tiden

Igår var vi på fest, en fest i tidens tecken. (För övrigt lever vi i en ny tid, nuförtiden, när vi föräldrar kan gå på fest hela kvällen och barnen kan vara ensamma hemma utan knot eller problem.) Det var mycket trevligt!

När vi funderade på ett tal passade vi på att inventera bokhyllan på jakt efter boktitlar med ordet "tid" i titeln. Här kommer ett axplock:

I tid och otid av Bodil Jönsson
Momo eller Kampen om tiden av Michael Ende
Tre veckor över tiden av Gunnel Beckman
Tidernas framfart av Alf Henriksson
Genom tidens handflata av Anita Salomonsson
Den utmätta tiden av Peter Noll
Stiftelsen och tiden av Isaac Asimov
Allt har sin tid av Denis Lindbohm
Tid att älska, dags att dö av E.M. Remarque
Medan tiden tänker på annat av Niklas Rådström
Pestens tid av Stephen King
Tidens gång & tidens värde av Lennart Lundmark
Ett veck i tiden av Madeleine L'Engle
Tiden. Från solur till atomklockor. av A G Smith
Berglinska Tider. Teckningar av Jan Berglin

Jag har nu blivit riktigt sugen på att läsa om Rådström, L'Engle och Ende samt på att läsa Noll och Lundmark. Bodil Jönssons bok hann jag med före festen.

En annan dag kanske jag funderar lite djupare kring tid, men idag avslutar jag med Alf Henriksson, som ju skrev dagsverser i svenska tidningar i nära femtio år.

Tidernas framfart
När alla klockor stannat
skall tiden gå ändå.
Den gör ju aldrig annat.
Den bara larvar på.