Gott nytt kyrkoår!

Nu är alla de klassiska sångerna sjungna - på en konsert med alla kyrkans körer igår och på högmässan idag. Och jag är klippt slut.

Imorgon ska jag försöka få vaccinera mig och sedan får vi väl se hur mycket jag orkar med mitt nya jobb och eventuellt mina studier före de stora konserterna nästa helg. (Poulenc och Rosenberg).

Men roligt är det! Fröjda di-i-ig, det är advent!

Allt på en gång

Jajamensan!

Nu ska jag läsa kursboken om fonetik, så att jag i helgen kan ägna mig åt att sjunga (och få upp adventsljusstakarna), så att jag på måndag kan gå och vaccinera mig, så att jag på tisdag förhoppningsvis kan börja jobba, så att jag på tisdag och fredag och lördag och söndag kan sjunga igen.

Nu kör vi!

Jag e så gla

Ha ha,
hurra!
De ringde på min födelseda
och sa:
Vi tror att du e bra,
så dig vill vi ha!

Jag har fått ett jobb ida!

(Fånigt och fritt direkt ur hjärtat.)

Längtansrymd

Läste följande i början av en födelsedagsbok:

"Vad hinner vi längta efter, har längtansrymden försvunnit? Den stod ju för en stor del av tillvarons glädje."

(Bodil Jönssons Tio år senare)

Trött, men lycklig

Idag tar jag det lugnt. Läser tidningen, löser korsord, plockar undan något litet, njuter av minnet av gårdagens trevliga kalas, tittar på alla fina blommor och saker, funderar lite kort på veckan som kommer, läser litegrann i böckerna vi fick, sover en skvätt, plockar undan något litet igen och tittar på ett avsnitt av Världens konflikter på SVT Play.

Precis vad jag behöver för att ladda batterierna inför nästa vecka och adventshelgen. (För även om det var himla kul igår, så har jag laddat länge och blev ganska trött.)

Stort TACK till alla trevliga vänner som förgyllde makens och mitt anspråkslösa 88-årskalas! Det var himla trevligt att det äntligen blev av med en bjudning - och tänk vad roligt det är att få presenter!

Synonymt?

I tidningen Skolvärlden finns det en debattsida, som ofta är både intressant och givande att läsa. Ibland går det dock lite väl fort för skribenterna, tror jag. i senaste numret (nr 18) skriver två lärare (?) som jobbar med något som heter Webbstjärnan om att skolan måste börja jobba med it - nu!

Jag har inget emot uppmaningen, mer än att jag irriterar mig på det synnerliga luddiga begreppet it som sällan konkretiseras. Men slutklämmen offrar allt vad rimlighet är på det klatschigas altare: "Allt är möjligt, användningsområdena är oändliga och it behöver inte vara tekniskt avancerat. It är snarare synonymt med pedagogik." (min kursivering)

Snacka om att blanda äpplen med päron - verktyg med teroretiskt baserad metod. Är en gaffel samma sak som matlagningsförmåga? En dator synonymt med ingenjörskonst? En spruta med medicinsk vetenskap? Knappast.

Man börjar undra vad som är mål och vad som är medel.

Löwenhjelm, var det

Inte så konstigt att jag inte hittade dikten. Den är ju skriven av Harriet Löwenhjelm! Jag ber härmed så hemskt mycket om ursäkt och citerar dikten i sin helhet nedan:

Är jag intill döden trött
Är jag intill döden trött,
ganska trött, mycket trött,
sjuk och trött och ledsen.
Lång var vägen, som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött, ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.

Säg, var hålls min lille vän,
rare vän, ende vän
i den vida världen?
Hjärtat har jag hårt i bänn.
Kommer, kommer du igen,
lille vän, rare vän
i den vida världen?

Kom och hjälp mig för Guds skull,
för min skull, för din skull,
du, som ensam kan det!
Världen är av sorger full,
allt som glimmar är ej gull.
För Guds skull, för min skull,
hjälp mig, du som kan det!

Inte lust

Trött, stressad och allmänt ledsen - det senare utan någon direkt påtaglig orsak. Tungt och grått och vått och rörigt. Hinner inte med något ordentligt. Har inte riktigt lust heller.

Då citerar man Edith Södergran.

"Jag är intill döden trött,
ganska trött, lite trött,
sjuk och trött och ledsen.
Tung är vägen som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött, ganska trött,
sjuk och trött och ledsen."

Och får motvilligt inse att det väl egentligen inte är så synd om mig.

(Men citatet är nog inte riktigt rätt - och just nu hittar jag inte dikten, varken hos Södergran eller för den delen Karin Boye. Men någon av dem är det!)

Bearbetning

Till i söndags läste vi Ragdes Berlinerpopplarna, en trevlig och lättläst bok som inte ställer några större krav på läsaren. Det finns dock möjlighet att bland annat fundera över människan och hennes/våra sätt att hantera relationer i anslutning till texten.

En tanke som slog oss var att titeln känns påklistrad, tillsammans med det lilla som för övrigt står om andra världskriget. Onödigt, helt enkelt. Hade fungerat bra ändå.

Men det kan ju vara så att man i Norge har ett större behov av att hela tiden relatera till detta krig, som ju de var involverade i på ett helt annat sätt än vi svenskar. Så det kan vara lite svårt för oss att begripa att det kan behöva bearbetas på nytt i varje generation.

Kanske. Men värt att läsa i soffhörnet, alltså.

Att kvintilera

Som slutpsalm i gårdagens högmässa sjöng vi några verser på O store Gud, närmare bestämt nr ??? i den svenska psalmboken. Det är alltid lite roligt att få sjunga de här innerliga och trosvisst jublande klassikerna och ta i allt man har. Som postludium improviserade sedan organisten på ett underbart - och långt ifrån sliskigt eller insmickrande - sätt över melodin ifråga. Härligt!

Vid kyrkkaffet var det sedan någon som i sammanhanget använde det inte alltför frekventa ordet "kvintilera". Eftersom en hel del av oss är språkintresserade följde en diskussion kring bland annat ordets etymologi - och jag var förstås tvungen att slå upp det när jag kom hem. Här är resultatet (i något förkortad form).

Enligt den mycket användbara ordboken Prismas främmande ord (1984), betyder ordet ’leka på strängar el. tangenter; småsjunga’. Där får man också reda på att det kommer av tyskans quintilieren, av latinets quintinus = femte. Och att substantivet som kan bildas till verbet är 'kvintilering'.

Men hur gick det där egentligen till? Från fem till musiklek… Låt oss undersöka några ord i närheten.

kvint –en, -er (lat. quinta, till quintus femte) 1 intervall omfattande fem tonsteg i diatoniska skalan 2 femte och finaste strängen på fiol

kvinta (till kvint) 1 virke av femte sorteringen 2 orgelregister som ljuder en kvint högre än den spelade tonen

kvintessens –en (fra. quintessence, av medeltidslat. quinta essentia det femte grundämnet, som ansågs vara av finare slag eftersom himlakropparna enligt Aristoteles skulle bestå av det) det väsentliga, det bästa, kärnan

Wesséns Våra ord (1960) tillägger att det också att kan betyda ’drilla’, men ursprungligen betydde ’leka på femte strängen’.

Och då börjar vi begripa hur det hela har gått till!

Struktur

Jag har denna vecka börjat en ny kurs: Svenskans struktur i ett andraspråksperspektiv. (Kanske skrev jag det nyss? Ja, då får läsaren ursäkta. Repetition brukar dock inte skada!) Jag började med att läsa lite i böckerna och känner att grammatikminnet är lite hyfsat uppfräschat, tack vare det och tack vare att de tidigare kurserna onekligen berört saken ibland.

På Fronter, den lärplattform som används för kommunikation och distribution, har jag dock sett att en del av mina kurskamrater fått något av Stora Skälvan. Alla verkade de ha börjat med föreläsning nr 1, efter att inte ha läst någon grammatik på ganska länge. Den började jag titta på igår och måste säga: Jag skulle nog också ha fått panik!

Det blir plötsligt så väldigt tydligt hur viktigt det är med struktur i en text, oberoende av om den är muntlig eller skriftlig. Särskilt viktigt blir det med tydligheten när man håller en föreläsning för en kamera och inte kan få någon direkt respons av åhörarna. (Märk väl: Jag säger inte att det är en lätt situation. Jag klagar inte på kroppsspråket eller svårigheter med att titta rakt in i kameran. Jag klagar på upplägget.)

Struktur var ordet, sa Bull.
Efter att ha tagit del av tre knappa halvtimmesbitar satte jag mig ner och funderade på vad som egentligen sagts - och varför. Jag tror att jag har genomskådat båda delar nu, men tänk så mycket enklare det hade varit om lyssnaren redan inledningsvis fått dessa ledtrådar till hur alltihop skulle förstås och uppfattas.

Det behövs ju bara en mening eller två. Ska det vara så svårt?

Det var inte igår

Nu har jag städat ugnen/ugnarna. Det var inte igår. (Jo, det var det... Igår kväll, faktiskt. Men det var naturligtvis inte så jag menade.)

Så idag kan jag baka utan att det luktar bränt. Härligt!

Tänk vad ett rakblad och lämpligt dundermedel kan göra.

Knep och knåp

Jag har idag haft väldigt roligt med en liten bok som heter Språktypologi och språksläktskap av Lars-Gunnar Andersson. (Måste inhandlas. De flesta böcker till studierna lånar jag på biblioteket om och om igen, men den här vill jag ha!).

Förutom att det var intressant att läsa om olika språk och hur de kan klassificeras på olika sätt - och fått riktigt intressanta idéer till vettiga grammatiklektioner för svenska elever - så kunde jag inte låta bli att göra alla övningarna som fanns längst bak i boken. (Seminarieuppgifterna tar jag en annan dag.)

Så nu har jag lyckats klura ut en massa saker (om böjning och ordningsföljd och uttal) om språk som jag inte behärskar ett dugg, som t.ex. swahili, japanska, polska och esperanto. Kul!

Se´n sist

Har hållit höstens första, lena kastanj i min hand.

Har städat ett av alla hörn i huset, ett sådant där som inte hör till de högprioriterade.

Har fixat kalas för att äldste sonen fyller fjorton.

Känns bra!

(Subjektet, det är jag det. Och i de två senare fallen även min man.)