onsdag 30 december 2009

Bildbläddring

Har suttit och bläddrat i fotoalbum de senaste dagarna. Det gör iallafall jag alldeles för sällan! Tänk så mycket trevligt arbete jag har lagt ned på dem - och vilka fina bilder det finns här och där. Inte heller denna gång var det bara för att det skulle vara kul, förstås, utan för att det skulle förenas med nyttan.

Barnens album är inte särskilt uppdaterade, ser ni. Närmare bestämt sträcker de sig båda till den dag respektive fyllde ett år, vilket är ett bra tag sen nu. Så då tänkte jag fylla på lite där, komplettera insticks-albumen med de bilder som jag tidigare nallat till andra ändamål samt fixa nyårshälsningen till adoptionslandet. Allt i ett när man ändå håller på och gräver liksom. Framförallt de två tidigare anledningarna tvingar mig ju till en djupdykning bland gamla negativ så småningom, men det får nog bli nästa år.

Så gott slut!

söndag 27 december 2009

Mellandagar

God fortsättning på er, alla eventuella läsare där ute!

Själv njuter jag av dessa mellandagar, som ger tid och avslappnade möjligheter till lite av varje som kanske inte hinns med när det inte finns så mycket mellanrum i livet.

Just nu är tanken att det mesta av kraften ska läggas på källarrenoveringen. Vi har varit duktiga hittills, och/men inte överansträngt oss. Det är väl föralldel inte heller meningen, men vi vill hinna komma igång ordentligt. (Så där så att jobbet liksom fortsätter av bara farten när terminen kommer igång igen, då när det blivit självklart att gå ner i källaren och jobba k´lite varje dag.)

Vad jag gör av mellanrummen? Jag penselmålar källartaket, just nu på andra varvet av tre. Jag läser lite här och löser lite korsord där. Jag bläddrar igenom gamla album för att bestämma och småningom beställa alla de där fotona jag borde ha klistrat in i barnens album de senaste elva resp. tretton åren. Jag funderar på en nyårshälsning till Korea. Jag bakar ibland. Planerar lite ibland. Fikar med min man och ibland med mina barn.

Kort sagt har jag det riktigt skönt!

onsdag 23 december 2009

Juletid - julefrid

Nu är det snart jul igen. Imorgon och några dagar till, för att vara exakt.

Och i år har jag rimmat på julklapparna!

Goda helger!

söndag 20 december 2009

Klappat och klart

Sådärja!

Julbreven är skickade (nja, inte de som ska gå med e-post än förstås), julklapparna inslagna, julgranen inköpt och monterad (lite pynt kvar åt barnen), åtminstone en del av huset städat, i princip alla nationella prov rättade (av dem jag har fått hittills) och det mesta av studierna avslutade (utom hemtentan så, som jag tar tag i mån-tis).

Inte illa pinkat när man sitter här med skägget i brevlådan!

(1) Vilket påminner mig om de första sidorna i Populärmusik från Vittula, det enda jag egentligen kommer ihåg av den där boken.
(2) När man som jag fortfarande är lite ostadig på benen, alltså.

torsdag 17 december 2009

Skillnad

Tänk, vilken skillnad det blir i ljusförhållandena när det är snö på marken i jämförelse med när det inte är det!

tisdag 15 december 2009

Hjärtdjur

I söndags diskuterade bokcirkeln Herta Müllers Hjärtdjur. Vi var överens om att den är mer eller mindre obegriplig och inte var särskilt njutbar att läsa - iallafall inte i längden. Och inte är vi intresserade av att läsa något annat av henne heller.

Boken handlar om kampen för att överleva i en diktatur, en kamp som enligt baksidan skulle ske med språket, berättelserna och humorn. Det låter väldigt spännande, men tyvärr begrep vi inte särskilt mycket av det heller. Det var grått och trist och skitjobbigt - vilket vi ju vet att det är.

Vitsen med att läsa kan ju vara att man får en större eller djupare förståelse för fenomenet, men så var knappast fallet. November blev snarast ännu gråare, utan att upplysas av någon förståelse. (Och ärligt talat: Vi borde väl ändå kunna räknas till läsare som ligger en aning över flingpaketsnivån?!)

Men vetenskapsjournalisten jag hörde på radio kanske har rätt: Hur ska vi i detta sockervaddsland kunna förstå ett språk som smakar metall och som river hål i taggtrådsstängsel?

Å andra sidan är det tveksamt om det är värt att försöka. Jag tycker nog att Herta Müller lämnar mig i sticket, snarare än att (som någon hade sagt) "ha stort förtroende för läsaren".

måndag 14 december 2009

Decemberblandning

Tillbaka på banan och i selen. Julbrevet ska korrekturläsas och klapparna få snöre, men sedan är det nästan klart.

Trevlig Göteborgshelg där man hann se barnen i ögonen och prata med varann, utan avbrott av datorer och telefonsignaler, har vi hunnit och orkat också.

Och förhoppningsvis ramlar det in två offerter på helrenovering av tak, dvs utbyte av råspont, underlagspapp, läkt, tegelpannor, skorstensinfästningar, avvattningssytem och delvis ruttet innertak. Pust!

tisdag 8 december 2009

Tillbaka

Jag är tillbaka på banan. Två dygns totalvila hjälpte - och nu är jag skör men fungerande.

Känns bra.

lördag 5 december 2009

Tillbaka i träsket

Det blev ingen Poulenc-konsert idag. Och jag har bett maken hindra mig om jag får för mig att försöka imorgon. För jag vill ju så gärna! Men jag har smärtsamt erfarit att det tyvärr inte går. (Jag har svimmat från en gradäng mitt under en körövning en gång, det får räcka.)

Istället har jag sovit, vilat, gråtit, läst strödda sidor i böcker som jag läst många gånger förr, sovit, vilat, gråtit, sovit (heter det så? Plötsligt ser det jättedumt ut!)osv. Och jag har ont i hela kroppen och mår illa. Influensan tror jag dock inte att jag kan skylla på, eller sprutan för den delen. Det här är den gamla vanliga sjukan, den som Försäkringskassan sammanfattar med att jag är "fullt frisk och hundra procent arbetsför".

Skittrist är det. Jag är trött på att vila!!!

Men det är bara att bita ihop och vila sig upp ur träsket igen. Nu är jag ju inte lika rädd, för nu vet jag att det går att komma en bra bit på väg. (Till femtio procent arbetsför, ungefär iallafall.)

torsdag 3 december 2009

Tonårsdiskussioner

Arrggghh! Jag blir galen!

Lugn och fin ska tonårsföräldern vara, och jag försöker verkligen in i det sista. Men det finns ju gränser för hur länge man orkar vara pedagogisk... Samtidigt är det ju förunderligt att det ska vara så svårt att hålla huvudet kallt.

Nu börjar jag iallafall genomskåda diskussionstekniken han har, äldste sonen. Han tror nog faktiskt ärligt att han tar upp saker lugnt och sansat (även om vi vuxna upplever det som en attack). När vi svarar lugnt, särskilt om svaret är nej men ibland även om det är till hans fördel, så trappar han omedelbart upp kriget med att tala om att vi är värst i världen, att vi suger, att vi är ena djävla idioter, att han minsann ska sticka hemifrån så fort han bara kan etc.

Det kan vi oftast ta, vi har hört det förr, även om det nöter en hel del på tålamodet. Om vi eventuellt får möjlighet att fortsätta diskussionen med att exempelvis ange skälen för vår inställning, finns det en risk att han inser att de är rimliga. Då slår han snabbt till med ett (i våra ögon) oförklarligt ämnesbyte som ger honom möjlighet att älta gamla oförätter. Och då har han oss som i en liten ask - vi blir förbannade.

Dels för att det inte har med saken att göra och dels för att han hela tiden vill slåss istället för att konstruktivt diskutera - som vi hade tänkt och drömt om.

Om han visar sig ha argument som vi köper, blir det extra tydligt. Det är ju egentligen lite roligt, men i det läget är man ju så trött att det är svårt att se det så. Ja, du får - varför skäller du då på mig, unge?! (sa jag inte, men tänkte). Särskilt jobbigt är det för honom om det visar sig att han kan välja själv, antagligen för att han inte kan skylla på oss då?!

Han låter ju som ett monster, men är en alldeles vanlig - och ganska trevlig - tonåring.

(Diskussionstekniken ifråga har man ju föralldel stött på även i andra sammanhang, där det ju inte finns några förmildrande drag alls. Men då kan man ju slå tillbaka med ironi eller kall beslutsamhet eller något annat som inte hör hemma i relationen med sina barn.)

onsdag 2 december 2009

Det finns hopp

Har börjar läsa in mig på rättningsmaterialet till det nationella prov i svenska B som det är mitt uppdrag att rätta. De verkar till min glädje vara lika bra som de brukade vara. Skönt!

Innan jag läser färdigt ska jag dock börja med veckans föreläsning om fonetik. Annars kommer jag nog aldrig vidare med studierna - och jag tänkte inte ge upp dem riktigt än...

Dessutom verkar jag ha lyckats sova bort det mesta av huvud- och muskelvärk efter vaccinationen i förrgår.

Det finns hopp, särskilt i adventstider!