Romanen handlar om trillingarna Sebastian, Clara och Matilda som nu är 25 år. De verkar alla vara psykiskt instabila, förvirrade och osäkra människor, utan mening eller styrsel. Sebastian, som på det kända hjärnforskningsinstitutet i London får ett flertal förvirrande uppgifter (bl a att mata en moralisk appa i bur), är kanske lite mindre illa däran än sina systrar. Men han är på flykt han också, från livet och från sig själv och från sin självdöda flickvän (som senare visar sig vara syster med hans systrar, medan han är en bortbyting).
Iallafall så velar de omkring var sin del av världen (Clara är på Påskön och Matilda i Berlin resp Västerbotten) på jakt efter någon slags mening eller system och förlorar samtidigt sig själva. När de efter femhundra sidor börjar genomskåda både sig själva och konspirationsteorierna, slutar boken (ganska snopet och abrupt) med att allt nog kan bli bra och att "we are family" ändå vad som än händer och det finns kärlek man kan slita på.
Fine! Enkla sanningar är också sanningar. Och jag gillar huvudpersonerna. Men boken är väääldigt lång och förvirrad och har alldeles för många bipersoner som brer ut sig. Så trots att berättelsen är välskriven och flyter på bra, är boken bara fläckvis intressant.
Synd. Men författaren kommer nog att växa till sig och bli mer läsvärd, kom vi överens om i bokcirkeln. Om någon på förlaget kan hjälpa henne att stryka.
