Jag lever i sommaren

Kommer ni ihåg förra sommaren? Det var inte direkt målarväder, om man säger så. Eller badväder. EN skön och ljum och lång sommarkväll blev det då. I år har jag blivit bortskämd med att i stort sett varenda dag kan avslutas med en sådan där härlig sommarkväll, som man behöver för att tanka energi inför vintern. Ett himla härligt sommarliv har jag haft ända sedan i början av juni - och har fortfarande!

Jo, jag har läst en del. Förstås. Men jag har inte alltid haft ro till det, eftersom alla våra projekt tagit mig i anspråk. Bokkommentarer kommer så småningom, när jag hämtat hem böckerna jag glömde kvar i stugan.

Projekten heter i stugan "få ordning i verkstaden" och "måla huset (betydligt större behov än vad vi hade tänkt)" och här hemma "fint på baksidan". Det förra betyder att vi har ett antal målartimmar i stugan som bör hinnas med nu i augusti, det senare betyder plattläggning och trädäckssnickrande med allt vad det innebär av grävande, lyftande, borrande, sågande, spikande, skruvande etc.

Jag känner att jag lever och för det mesta är det riktigt, riktigt bra!
(Och där emellan får man tänka: O så bra det blir när det blir färdigt!)

Dröm blir verklighet

Vår källare har varit byggarbetsplats i evigheter (läs flera år). Jag erkänner gärna att det är ett i-landsproblem när man kan låta drygt 40 kvm av huset stå tomt och ändå leva lyckliga på resterande yta, men det är faktiskt lite jobbigt också att aldrig liksom orka bli färdig med projektet.

Men nu, nu är det på gång! Visst är de flesta av alla listerna ännu omålade, men de är tillsågade. Visst finns belysningsrampen ännu inte på plats och det är fortfarande ett hål i väggen där det egentligen bara ska finnas en inspektionslucka. Men ändå!

IKEA-sofforna är monterade och står i en trevlig grupp runt det nya, björkfärgade (eller vad man nu ska säga) soffbordet. De nya dvd-hyllor som förhoppningsvis ska sluka alla befintliga skivor står där bredvid den ena tv-bänken. (Den andra står fortfarande i vardagsrummet med den gamla tvn på. Och får så göra ett tag till.) Den nya, stora, ulligt tjocka mattan kommer när som helst med posten och idag ska jag sy draperiet som ska avskärma soffhörnet från pingisbordet.

Det är en fantastisk känsla att se tankar och drömmar ta form och bli just så bra som vi trodde. Tack för det!

Tabu?

För ett tag sedan kommenterade jag en väns statusrad på Facebook, som handlade om att säsongen för hennes söners vintersport nu har dragit igång och hur många gånger i veckan de är engagerade i detta. (Typ tre vardagar i veckan plus lördag och/eller söndag.) Av utropet framgick att detta påverkar hela familjen.

Jag skrev: "Jag skulle bli galen! Kan de inte cykla med sina trunkar ibland? Eller åka buss?" Möjligheten till eventuell samåkning nämnde jag inte.

Reaktionerna, inte från henne men från hennes vänkrets, lät inte vänta på sig:
Ja, det märks ju vilka som är sportföräldrar och vilka som inte är det...! och Vad gör man inte för de små? (Och så följde en uppräkning av vilka olika aktiviteter som barnen i den familjen har varje vecka - cirka tre olika.) och liknande.

Hoppsan! Trampade jag i ett getingbo? Men jag borde ju veta vid det här laget att barnens aktiviteter är en helig plikt för oss föräldrar idag. Det är på gränsen till hädelse att, som jag gjorde, sitta bredvid fotbollsplanen och läsa en bok istället för att uppmärksamt följa träningen stående. Men det är ju så skittråkigt! När de kunde cykla själva så följde jag faktiskt inte med regelbundet längre.

(Det är ju därför vi har valt att bo i stan - för att ha cykelavstånd till det mesta samt tillgång till bussar och andra kommunikationer.)

Och jag tycker inte alls att jag är en dålig mamma för det!

Sitter nöjd

Nu har jag lekt rörmokare. Jag har inte gjort något särskilt avancerat, men känner mig väldigt nöjd ändå. Detta dels för att problemet med stopp i vasken till slut har blivit åtgärdat, dels för att jag gjorde det själv och dels för att jag löst de ytterligare problem som uppstod på vägen.

(Ja, eländet höll ju inte tätt när jag skruvade ihop allt igen. Så vi fick diska i tvättstugan över helgen. Men nu är nya gummiringar inhandlade och apterade, så det rinner inget vatten mer än där det ska.)

Jag känner mig härligt produktiv! Men tänk så många gånger man sköljer fingrar och redskap under matlagning i köket...

Inte bara smör i Småland

I åratal har vi betalat för ett antal (fler och fler vad tiden lidit) nyckelbrickor från Svenska Stöldskyddsföreningen. För närvarande tror jag att vi har sju stycken.

Vänta, får jag räkna...
Två föräldraknippor, två barnknippor, två bilnycklar, en sommarstuga...eeh... Ja, det är nog sju.

Inte kommer jag ihåg vad de kostar om året, men vitsen är alltså att de sitter ihop med nycklarna när man av någon anledning blir av med dem. Och då kan upphittaren gå till polisen och få hittelön direkt alternativt lägga dem i en brevlåda var som helst - och så får betalaren nycklarna hemskickade i ett rekommenderat brev (eller får gå och hämta dem hos polisen, antar jag). Det är ju bara det kruxet att de kanske inte hittas. Eller att upphittaren inte bryr sig om att läsa på baksidan av den lilla brickan.

Många nyckelknippor har tappats bort genom åren och en hel del har kommit till rätta igen av sig själv. (Sanning att säga var det åtminstone en gång i veckan ett tag, men nu har det lugnat ner sig.) Men härom veckan försvann yngste sonens nycklar och vi har med våra gemensamma ansträngningar inte lyckats återfinna dem.

Innan vi hann göra några drastiska låsbyten kom dock det rekommenderade brevet. (Snacka om omedelbart bönesvar!) Någon hade lagt grabbens nycklar i en postlåda i Eksjö. I Eksjö?!! Det ligger ju flera timmar bort och jag har inte varit där sedan jag var tonåring... Hur hamnade de där?

Vi får leva med det frågetecknet. Med nycklarna i tryggt förvar känns det nästan lite mysigt med ett sådant mysterium.

Arkeologiska fynd

I vår lilla hallsmatt finns en specialbyggd hallmöbel bestående av de två garderober som fanns där från början, samt hyllor och fack och klädstång mellan dem. På den ena hyllan har jag emellanåt tryckt in de där löstagbara huvorna från barnens overaller och jackor. De vill nämligen inte ha dem och vi har ju ingen vidare vinter här, så... Okej.

Idag dristade jag mig till att dra fram hyllans innehåll. Det fanns tolv olika artiklar ("plagg" kan man väl knappast kalla dem?) och jag kände knappt igen en enda av dem. Snart ska jag gå upp i förrådet och se efter, men jag tror faktiskt att ALLA tillhörande plagg (här blir det bra!) är utslitna och urvuxna och kastade.

Nej en av huvorna hör faktiskt till en regnjacka som är i bruk, så den ska jag knäppa dit igen.

Tänk, vad skönt det var att kunna kasta alltsammans!

Och tänk så många hörn och hyllor som återstår att sortera när andan faller på.

Ett eget hörn

Det är lite trångt här hemma. Inte för att vi har dåligt med plats i vårt flexibla hus, som är större på insidan än på utsidan. Nej då. Men för att vi håller på och renoverar under så lång tid att extramöbler från andra rum nästan växer fast i det preliminära.

Den senaste tiden har jag känt det som om jag inte får plats eller har någonstans att vara på eftermiddagarna när huset är fullt av barn. Eftersom tvn (samt medföljande tv-spel och spelande ungar) inte längre är i källaren utan i vardagsrummet och eftersom datorn sällan är ensam i arbetsrummet (där det iallafall står en soffa för närvarande) ... är det inte lugnt någonstans mer än möjligen i köket.

Nu har jag tagit konsekvenserna av detta och av att det faktiskt är himla trist att läsa en god bok vid köksbordet. Jag har lyft in en lampa och en fåtölj i köket, helt enkelt! Den stora skänken (eller vad det kan tänkas heta när nedre hälften är vanliga skåp och övre hälften är vitrinskåp) smälter in rätt bra i hallen och får stå kvar där tills källaren är färdigrenoverad. Svårare var det inte.

Dessutom har jag frostat av frysen, minsann.

(Om vi hann? Nej, inte riktigt. Gästerna fick sitta på de gamla köksstolarna i söndags. Jag hann inte skruva ihop de nya innan de kom.)

Några siffror en vanlig dag

43 st kalsonger och trosor samt 1 näsduk har jag hängt på tork. Det är normalinnehållet i en mörk sextiotvätt i den här familjen.

2 st tonårskillar skjutsade jag imorse till friluftsdagsbussen, eftersom de missade lokalbussen här hemifrån.

5 krukor, 1 vas samt 13 penslar har jag placerat på sina rätta platser efter att ha röjt lite till i tvättstugan (som alltså fungerar som grovtvättställe också).

11 lådor och 4 papperskassar med petflaskor, glas, hårdplast, mjukplast, kartong, papper, metall, miljöfarligt avfall etc har jag samlat i köket för vidare transport till bilen och återvinningen. (De utplattade mjölkpaketen orkade jag inte räkna!)

4 olika projekt av olika slag har jag ordnat lite med idag. Alla hemmaprojekt oräknade.

0 muffins har jag bakat.


Men nu är det lunchdags!

Fördelar

Det finns fler fördelar med min hemmagympa, förutom det fysiska och mentala välbefinnandet. Varje gång jag flyttar på soffan för att få plats att hoppa omkring framför tv:n, måste jag ju först dammsuga där och under soffbordet. Och det behövs!

Bara nästan nackspärr

En av barnens kompisar, på utflykt till köket från det överfulla vardagsrummet där TV-spelen rullade, frågade oskyldigt: - Är det roligt att måla tak?

- Ja och nej, sa jag efter moget övervägande. Det är nu, tredje gången, som det går lätt och verkligen är roligt att måla. Men det är INTE roligt att behöva måla ett tak tre gånger. Om du förstår vad jag menar.

Han såg lite förvirrad ut, men jag var inte på humör att försöka förklara mer och han var troligen inte intresserad av någon längre föreläsning. Hans trevlighetsövning hade väl redan fått oanade konsekvenser.

Nyårslöfte?

Nytt år, nygamla projekt.

Snart, snart, snart är alla gipsskivor och isoleringsbuntar och träreglar och annat skräp borta ur vår källare. Och då kanske vi orkar få lite fart på renoveringsprojektet till slut, vem vet. (Vi har varit utan gillestugan i ett och ett halvt år hittills...)

Tills dess - och parallellt - renoverar vi köket. Något som alltid har funnits på listan, men aldrig högst upp. Just nu är bara köksbordet och stolarna kvar därinne, medan kökssoffan och stora skåpet och lilla bordet och pappersinsamlingen och microvågsugnen och (snart) överskåpen till kyl och frys har placerats på möjliga platser i huset (alltså inte lämpliga eller strategiska, utan just möjliga).

Jag har också insett att vi måste måla fönsterkarmar och liknande också, så projektet växer litegrann, men ändå - det kommer att bli färdigt inom rimlig tid, typ under januari månad. Så det så.

Beachparty

Nu ska det minsann hända något konkret med alla dessa renoveringsprojekt vi har! Eftersom jag tydligen har fått en släng av extra novemberenergi har jag tagit tag i den tre kvadratmeter stora toan på bottenvåningen. Den har en ganska ful, men fungerande våtmatta på golvet och målade väggar. Vi kör budgetrenovering (dvs 8-10 000 kr inklusive duschkabin, istället för samma siffror med ytterligare en nolla efter.)

Jag har i veckan plockat ut alla prylar och skåp, skruvat loss alla krokar samt gnuggat rent alla rör och annat. Igår köpte jag färg (takfärg plus tre olika lämpliga kulörer för sand, hav och himmel) och idag spacklar jag. Om jag hinner maskera också är det bra. I helgen målar jag. Nästa vecka kommer de "tapetklistermärken" barnen och jag har valt ut på inreda.com - de kallas wallies, klistras upp med vatten och sägs kunna flyttas vid behov. Med en jättepalm, delfiner och snäckor får vi vårt eget blue Hawaii!

Duschkabiner googlade jag på igår kväll. Vi vill INTE ha en ång- och massageduschbastu för femtitusen, så jag tror nog att budgeten räcker till. Däremot vill vi ha säkerhetsglas samt får inte plats med standardmåttet 90x90, men det ordnar sig nog ändå. Jag ska gå till en lämplig återförsäljare och provstå några smalare varianter innan vi bestämmer oss. (Och det är ju ingen ko på isen, eftersom tonåringen inte har börjat duscha frivilligt än.)

Och jag känner mig härligt produktiv med lite skit under naglarna.

Man får träningsvärk av femtonspelet

I helgen har vi påbörjat en ny runda av villaägarens stora femtonspel. (Ja, du vet den där lilla kvadratiska plattan med femton flyttbara rutor och ett hål, där man skulle flytta runt dem tills siffrorna kom i ordning eller bilden blev rätt.)

Vi vill ha den tomma rutan i källaren, i vår gillestuga, för att kunna fortsätta renoveringen. Alltså måste vi flytta på all isolering och alla gipsplattor som vi rivit ner från väggarna. (Träreglarna och trägolvet och panelen har vi redan kastat i en container.) Isoleringen är det inget fel på, så den tänkte vi lägga på vinden så småningom. Just nu ska dock de omysiga mineralullsrektanglarna mellanlanda i garaget över vintern. Men där är det fullt! Och för att kunna påbörja städningen av garaget, behövde vi röja lite i förråd och hobbyrum i källaren så att det blev lite bättre plats där. Dessutom har vi ett fasadprojekt som inte är riktigt avslutat...och som genererar platskrävande prylar.

Du fattar vad jag menar. Ett evigt femtonspel.

Maken röjde hobbyrummet i fredags. I lördags rev han ställningen och började sortera alla brädbitarna, som i många fall ska in i garaget för att torkas över vintern. Jag ägnade lördagen åt att metodiskt tömma garaget på 50x1,08 kvm klinker. Och bära ner alla de små paketen (som rimligen väger minst 10 kg styck) i hobbyrummet, ett i taget. Detta innebar femtio varv som såg ut så här:

1) Böj mig ner och ta tag i det tunga paketet - böj knäna och lyft upp.
2) Gå genom garaget, ner ett trappsteg och ut på uteplatsen, upp ett steg och in i huset samt ned för tolv trappsteg till källaren. (Luta mig gärna lite extra bakåt så att jag inte ramlar!)
3) Fortsätt in i hobbyrummet, böj knäna och placera paketet försiktigt på lämpligt ställe.
4) Gå tillbaka till garaget.

Efter tio stycken tog jag paus - fikade och/eller läste tills svetten torkat in. Och idag har jag en ganska saftig träningsvärk, men känner mig väldigt duktig efter att ha flyttat på sisådär ett halvt ton!