Värderingar

I kursen Tvåspråkighet läser jag för närvarande Seija Wellros bok Språk, kultur och social identitet. Den är mycket intressant och välskriven och lättläst, om än svår att anteckna ifrån. (Allt känns så självklart på något sätt, så jag vet knappt vad jag ska skriva. Men så blir det väl lätt när det handlar om något så existentiellt som språket och hur vi använder det.)

I ett avsnitt om språket diskuterar hon hur ord och begrepp färgas av värderingar, ofta utan att vi reflekterar över att det faktiskt är just värderingar. (För övrigt ett av bokens huvudbudskap: När kulturen internaliserats totalt ser individen sina tankar och sitt beteendemönster som det enda rätta och inget annat. Om vi blir medvetna om hur vi tänker och gör - för det är inget fel att tänka och göra så, det är det naturliga och eftersträvansvärda här hos oss - är det lättare att inte känna sig hotad av de människor som tänker och gör annorlunda.)

Ett av exemplen är 'gammal' (s. 28), som jag tidigare funderat lite över här. Wellros konstaterar att ordet ifråga bara under de senaste decennierna genomgått en värdeförändring i vårt samhälle, från associationen 'gammal och klok/gammal och vis' till associationen 'gammal och trött/gammal och gaggig/gammal och sjuk'. Ordet har alltså fått en negativ laddning, "utom i några särskilda sammanhang där pengar och traditioner är inblandade".

Jovars!

I ett senare kapitel refererar Wellros till två kommunikationsforskare, Condon och Yousef (1975), som talar om ett antal universella problem som har fått lite olika lösningar (el. värdesystem, som de kallar dem). De två polerna på en av skalorna handlar om huruvida ett samhälle hyllar individualism eller ömsesidigt beroende. I det förra, alltså det individualistiska samhället, är det bättre att vara ung än gammal. Detta för att man tänker sig att styrka, hälsa, bra utseende och flexibilitet i tänkande (som kan tänkas gälla mer för unga än för gamla människor) ökar individens möjligheter att fullt ut fylla sin alldeles egna plats i samhället - vilket är bra både för samhället och individen själv. Motpolen är ett samhälle där det är bättre att vara gammal än ung, eftersom erfarenheter och livsvisdom ökar med åren - och sådant befrämjar både individens och samhällets utveckling.

På många andra sätt hör jag hemma i detta vårt individualistiska samhälle, men när det gäller detta är jag alltså flera decennier efter. Plötsligt förstår jag också varför träning, mode, mat, inredning etc har blivit så oerhört viktigt för att man ska räknas som en vettig människa. Hennes fortsatta referat förklarar nämligen varför det i ett individiualistiskt samhälle är så viktigt att vara effektiv, nyttig, sportig, socialt rörlig och ägna sig åt konkreta handlingar och verksamheter som syns - snarare än att i första hand bygga relationer.

Intressant och värt en del tankar.

Bli gammal

Jag trodde att jag tidigare hade skrivit här om detta med att det är så svårt att få bli gammal i vårt samhälle, men jag hittar inte något sådant inlägg. Så då får jag väl börja med den introduktion jag kanske redan har skrivit...

Äntligen 40! skrev jag på min kalasinbjudan för ett par år sedan. För jag tycker att det är härligt att inte vara 25 längre - och för att jag kanske äntligen, någongång, kan få bli betraktad som vuxen och inte som en ungdom i olika sammanhang. Frågan är dock om det gör någon nytta (ur den aspekten alltså) att åren går, så länge föräldragenerationen styr och ställer.

Jag fascineras av att det är helt okej att bli äldre så länge man är under 25-30, men att det sedan inte längre är eftersträvansvärt. (För att inte tala om 'att åldras'. Det uttrycket går knappt att använda längre om man inte talar om någon som är över 80.)

Det är också intressant att det är så svårt att prata om ålder och om att bli gammal (som man ju blir hela tiden, med tiden), även med människor som jag normalt har pratat om det mesta i livet med.

Underligt! Men nu har jag läst en intressant bok, som jag ska återkomma till!

För övrigt frågade jag för många år sedan min nuvarande make: - Vill du bli gammal med mig? Och det ville han! Jag hoppas att vi får fortfara med det i många år än.

(Jag kommer tyvärr inte ihåg varifrån jag fick den underbara formuleringen, men jag tror att det var en dikt.)

Echovox 3

Till min stora förvåning har kronor tvåhundrafemtio överförts till mitt nya konto från Schweiz. Sanning att säga trodde jag nog att vi skulle få tillbaka pengarna till slut, men eftersom vi faktiskt inte har betalat mer än ett hundra kronor av dem än... (Antagligen kommer de sista påstådda beställningarna med på nästa månads räkning, för de hade ca fyra månaders eftersläpning sist.)

Trevligt är det, iallafall!



Du kan läsa mer om den här historien i tidigare inlägg, närmare bestämt här och här.

Pust!

Allting går i ett och jag hinner inte andas riktigt...

Nu verkar det dock som om äldste sonens skolilska kan mildras något efter intensiv kontakt med skolan. Dessutom är de stora proven gjorda för den här gången. (Han behöver väldigt mycket stöttning, som kanske har framgått här tidigare!)

Mina egna studier har stått på undantag, men jag har till slut lyckats sätta punkt för inlämningsuppgiften som ska vara färdig den här veckan. Skönt! (Litteraturläsningen till seminariet nästa vecka får faktiskt vänta ett tag.)

I helgen tänker jag hinna med hus och hem och tomt - och njuta av det! Jag ska vara ute i det vackra väder som maken lovat mig och klippa ner lite buskar, jag ska baka något gott och jag ska röja undan de värsta högarna till förmån för luft och ljus. Kanske kan jag övertala någon att dra runt dammsugaren lite...

Nu är det nu och sedan är på måndag. Härligt!

(För övrigt är jag mycket fascinerad av att min besöksräknare plötsligt har hoppat från elvahundra till elvatusen. Kan ni inte skriva och berätta vilka ni är allihop?)

Sång i september

I helgen var jag på körläger. Nu för tiden orkar jag delta nästan fullt ut och det är jag så glad för! (Att den här veckan blir ganska trög och påfrestande står jag gärna ut med, för sakens skull.) Vi övade bland annat Rosenberg och Poulenc, som vi ska sjunga i vinter ihop med en del andra körer - och en jätteorkester. Kul!

Och idag är det tisdag, körövningskväll. Det brukar vara särskilt givande så här direkt efter körlägret, då man fortfarande nästan är uppsjungen och dessutom får befästa något av vad vi lärt oss under helgen. Härligt!

Jag måste få passa på att dela med mig av en sjungande dikt av Kajenn. Läs den högt och njut av ljudkombinationerna!

Uppmuntringssång i september

Går du mot hösten
sjungande
blir gången mera
gungande
och sången mera
klingande,
bevingande och lätt.
Det krävs något
betvingande
och lagom
tröstebringande
när mörkret blir
betungande
och alldeles för tätt.

Att sjunga
är ett sätt!

Höstens gåvor

Skolan har börjat och jag har inte ett enda ordentligt jobb, men vi har det bra tillsammans här hemma - och med äldste sonen kan jag till och med prata just skola utan att vi blir osams!

Det börjar bita i kinderna både på morgonen och på kvällen, men något gråväder lider vi inte av. Solen skiner uppmuntrande varje dag, tycks det mig, även utomhus.

När vi var i stugan härom helgen plockade vi med oss en massa äpplen hem. De äts av någon anledning inte upp i någon högre hastighet, vilket skulle behövas, så jag har börjat göra torkade äppelringar av dem. Underbart gott!

Några gånger i veckan går maken ut och plockar en liten skål med hösthallon att ha i filen. Och i frysen står små burkar på rad med rårörda röda vinbär för samma ändamål senare under terminen.

Jag måste erkänna att jag känner mig rik.

Söderköpings gästabud

I lördags var vi på utflykt hela familjen, trots tonåringens protester. Vi besökte det medeltids- och vikingatidsarrangemang som kallas Söderköpings gästabud.

På kort promenadavstånd i den inte särskilt stora stadskärnan fanns massor med olika saker som hände - bågskytte, marknad, gycklare och fakirer och andra upptåg, medeltidsmusik både i kyrkor och på gator och torg, vikingläger, tornerspel, teater... Arrangemangen återkom så att man som besökare inte behövde välja bort alltför mycket.

Riktigt trevligt och mysigt med happenings i varenda hörn, så detta kan rekommenderas även för en familj med lite större barn!

Inblick - utsikt

Gud, för Dig är allting klart.

Efter dagarna hos Mariadöttrarna ser jag också något klarare på den närmaste framtiden. Tack!

Och nu är snart alla fönster putsade också!

Fortsatta boklistor

I serien "Listor från bokcirkeln" har jag nu kommit till

Böcker det fanns mycket att säga om:

Kärlekens teater av Doris Lessing
Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap av Mary Ann Schaffer
Århundradets kärlekssaga (dikter) av Märta Tikkanen
Tätt intill dagarna av Mustafa Can
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon
Öken av le Clézio

Snacka om populärhistorisk schablon

Igår diskuterade bokcirkeln den första delen i Historiska Medias romanserie Släkten, som är tänkt att levandegöra svensk historia. Blandat blod utspelar sig på vikingatiden och är skriven av Katarina Mazetti.

För första gången var vi nu sex stycken och ändå var vi, tråkigt nog, överens om att det inte var någon särskilt givande bok att läsa. Hon kan ju skriva en bok, men vi hade väntat oss mer. Det kändes tyvärr inte som om det blev varken hackat eller malet, dvs vi som läsare fick inte särskilt mycket mer kunskap och heller inte mycket till liv.

De viktigaste frågorna som ställdes var nog:

Varför tar författaren inte sina romanfigurer på allvar - och hur kan hon tro att vi läsare ska kunna göra det när hon aldrig fördjupar utan bara förklarar ytligt utifrån dagens perspektiv?

Har hon inte fått rimliga arbetsförutsättningar - eller trodde hon att allt skulle ge sig bara man försöker härma Röde Orm litegrann till formen?

Behöver den schabloniserade bilden av vikingatiden verkligen en bok till - utgiven på det historisk seriösa förlaget dessutom? (Och hur ser boken om medeltiden ut? Vi ryste vid tanken.)

Det brukar inte bli så mycket diskussioner när vi är överens - iallafall inte om sådana här stolpskott - men frågorna är ju onekligen principiellt intressanta. Eller vad säger du?

Spegelns kraft

Som bekant läser jag oftast ett antal böcker samtidigt. De finns spridda över huset, men jag vet oftast precis var jag har vilken bok. Som bokmärke använder jag vad som råkar finnas i närheten när jag behöver det - en biljett, ett udda spelkort, remsan från ett trosskydd, ett kvitto eller något som faktiskt är framställt i syfte att vara just ett bokmärke.

Häromdagen upptäckte jag att jag satt och läste min roman med ett YuGiOh-kort i handen. För er som inte vet är det ett av flera kort som används när personerna i serien duellerar med varandra på sin väg mot självkännedom och lycka. (Klassisk fabel, alltså!) Korten kan vara monster av olika slag, som används i attack- eller försvarsläge, men det finns också en del andra. Och nu satt jag alltså med Mirror Force i handen.

Passande, konstaterade jag. En av alla saker som litteraturen kan göra med och för oss, är ju att spegla livet och vad det är att vara människa. Och i de böcker som jag tycker om har jag kanske ofta fått en skymt av mig själv i spegeln, antingen den jag tror att jag är eller den jag önskar att jag vore.

Tänkvärt är också att kortet i min hand var ett "trap-kort". Man använder det på samma sätt i spelet som den där ordleken "spegel tillbaka" - om nu någon minns den - som en slags fälla. Spegeln fungerar alltså som försvar och skydd för den ene, men som ett potentiellt hot för den andre.

Jag associerar vidare till Narcissus-myten och till Snövits styvmor och till Erised-spegeln i Harry Potter... Ja, nog finns temat om spegelns kraft på många håll i litteraturens värld.

Vilken berättelse eller bild kommer du att tänka på?

Så sant som det är sagt

Jag kan inte låta bli att dela med mig av en Berglin. Som läsare (något över flingpaketsnivå) och litteraturvetare måste jag säga att jag tycker mer och mer om den här stripen ju mer jag funderar på den!

(Klicka på den så blir den större och lättare att läsa.)

Flumpe

Hmm. Efter att ha följt skoldebatten ett tag inser jag att jag nog borde börja kalla mig "flumpedagog", även om definitionen är väldigt vid. (Alternativt skarpt begränsad till personer som inte håller med skolminister Björklund om precis allt han säger. Men det blir ju ganska vitt i verkligheten!)

Läs mer här och i de länkar som finns där.