söndag 28 december 2014

Räddaren i nöden

Inser just, så här söndagen efter jul, att jag inte skrivit om den bok vi talade om i bokcirkeln för tre veckor sedan. Till dess hade vi passat på att läsa en klassiker: J D Salingers Räddaren i nöden. Jag borde ha läst den någon gång under min utbildning till svensklärare åtminstone, men jag var inte säker. Och är fortfarande inte säker på om jag har läst snuttar (som vanligt, svenskläraren förbannelse - OCH välsignelse) eller om jag faktiskt har börjat någon gång och inte orkat fullfölja.

1951 måste boken ha rört om ordentligt, men idag är det genomgående ungdomsspråket inte så uppseendeväckande och inte innehållet heller, tyckte vi. Boken är skriven helt ur en tonårings perspektiv, ja som en enda lång monolog - och eftersom jag har fullt upp med mina tonåringar hemma upplevde jag vimsigheten och distanslösheten som ganska prövande. Men trovärdigt är det!

Så här står det på Wikipedia:

"Räddaren i nöden blev en fantastisk succé när den kom och dess popularitet har fortsatt att växa med åren. Romanen blev på många sätt stilbildande och klassas som generationsroman.
Den blev även hårt kritiserat på sina håll på grund av sitt för den tiden utmanande språkbruk med många grova svordomar. Den ansågs också omoralisk på grund av sin handling, i vilken huvudpersonen bland annat förlöjligar traditionella amerikanska värderingar, röker, super, svär och tar en prostituerads tjänster i anspråk [kan ju diskuteras om han verkligen gjorde Min anm.]. Bokens blandade mottagande kan illustreras med det faktum att den ända fram till 1980-talet var en av de mest förbjudna böckerna på amerikanska skolor och bibliotek, samtidigt som det var en av de böcker som användes mest i undervisningen.
Bokens intrig är tämligen enkel: Holden Caulfield är en ung livstrött man, som av sina föräldrar placerats på ännu en privatskola där han ännu en gång blir relegerad på grund av sitt olämpliga uppträdande och sina dåliga betyg. Eftersom han inte förväntas komma hem förrän om tre dagar lämnar han i hemlighet skolan tidigare än planerat och tar tåget tillbaka till hemstaden New York. Där tar han in på ett hotell av halvdan standard och driver under några dagar ensam runt i storstaden.
Bokens originaltitel The Catcher in the Rye är en referens till en gammal anglosaxisk barnramsa.
Den senaste svenska översättningen är från 1987 och gjordes av författaren Klas Östergren, (som senare har reviderat sin översättning). Boken utkom på svenska senast 2005."

Jag läste Östergens översättning från 1987, vilket var helt okej i jämförelse med den tidigare version som en av väninnorna läste. 50-talsslangen i den upplevdes som icke-fungerande, helt enkelt. Jag får medge att jag inte riktigt fattar varför boken har blivit så stor att det finns alluderingar till den i diverse popmusik och i japanska animeserier, men desto mer väsentligt är det ju att ha läst den. Och jag skulle nog inte ha orkat igenom den om det inte var för att vi skulle prata om den i cirkeln.

Som alltid blir litteraturen större och mer meningsfull när man tillsammans försöker sätta ord på sin upplevelse av den. Prova!