Långrandig?

Tänk, nu finns jag som metervara på IKEA. Långrandig, men med ganska många glada färger ändå. För 59 kronor metern.

Vad betyder det här, egentligen? Den senaste tiden tycker jag att företaget ifråga mest har namngivit sina prylar på mer märkliga sätt (Karlstad, Frostig, Nutid, Granat, Änga, Dignitet). Men sanningen är väl att mitt vackra drottningnamn är fullkomligt ute och nuförtiden passar bäst i sällskap med Tore, Hjördis, Hedda, Detolf, Ivar, Irma, Adele och de andra.

Där ser man.

Kvalificerat skitsnack

I måndags började min nätkurs - och jag har ägnat veckan (samt en och annan timme under våren) åt en del inläsning. Varje gång jag börjar läsa akademiska texter efter en längre tids uppehåll, blir det ett visst motstånd först. Så ska det vara - helt naturligt när man som jag vanligtvis läser mest skönlitteratur. Däremot är komplicerat innehåll och fackspråk ingen ursäkt för författaren att ägna sig åt akademiskt dravel, vilket inte alltför sällan är fallet.

Men, men. Kvalificerat skitsnack förekommer ju emellanåt i de flesta fack och situationer. I bästa fall döljer - och ibland mer eller mindre begraver -de tjusiga, men obegripliga, ordridåerna ett intressant innehåll. I värsta fall döljer de platt intet. Nada. Den koncentration och möda läsaren (eller åhöraren) lagt ner på att förstå och tränga igenom den hopplösa språkliga formen är totalt förspilld. Tack och lov så minskar mödan något med tiden, eftersom även denna slags träning oftast ger resultat.

De texter jag har läst hittills i kursen har, med något undantag, varit rätt hyfsade. Jag vill ändå med viss emfas hävda följande:
Att skriva en vetenskapligt korrekt, begriplig och någorlunda njutbar text är förvisso en konst, men det är faktiskt fullt möjligt. Däremot kräver det en viss möda - från författarens sida!

Välgörande paus

Tillbaka i vardagen igen efter dryga tre dygn hos Mariadöttrarna i klostret på Ombergs sluttning. (Ja, jag sa "vardagen". "Verkligheten" har jag nämligen befunnit mig i hela tiden.)
Jag har pratat med Gud (både privat och i de klassiska tidebönerna), läst, skrivit, promenerat, ätit och sovit. Mycket välgörande! Jag har inte planerat, plockat eller ordnat på något sätt - mer än att jag bad att få återkomma i september.

"Vad lat du är!" sa äldste sonen i telefon. "Vi är ju aldrig lediga från allt vi måste göra", fortsatte han och syftade troligen på de uppgifter som han och hans bror förväntas sköta. Jag hävdade min rätt att vara lat - och påpekade att bön också är en slags arbete! - men tog inte upp diskussionstråden för övrigt. Jag vägrar nämligen tycka synd om honom som en gång varje vecka ska
- laga mat
- duka
- duka av
- gå ut med soppåsen
- plocka ut bestick och glas ur diskmaskinen och ställa in dem
- gå ut med soppåsen
- ta ner tvättkorgen (vid behov flera gånger)
- fylla på med toapapper
- plocka in sin egen, redan vikta, rena tvätt

samt varannan vecka ska
- dammsuga och våttorka sitt rum.

Min lista är längre! Och överst står just nu att vattna alla glömda krukväxter.

Ansvarsfrihet

Nu har jag sjunkit ihop i en liten blöt hög. Samfällighetsföreningens årsstämma är avklarad, inklusive ett konstituerande möte. (Dessutom har jag städat lokalen både före och efter användandet samt bakat kakan till fikat). Pust! Och hurra, jag och min styrelse har fått ansvarsfrihet - av de fyra (!) närvarande medlemmar som inte var styrelseledamöter - och den nya styrelsen är fulltalig. Men någon valberedning blev det inte i år heller.

Det finns väldigt mycket att säga om individuellt ansvar för det allmänna och om demokratiska principer, men jag orkar inte just nu. Istället tänker jag vara nöjd med det hela ett tag. Och imorgon ska jag gå i kloster några dagar.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig

Efter att ha firat påsk med körsjungande i diverse gudstjänster och med mat och samvaro i diverse familjekonstellationer, väldigt trevligt alltsammans, skulle vi fara de trettio milen till Stugan för att "öppna" efter vintern. Röja lite på tomten så att man kommer fram, städa undan lite av all spindelväv som växer ur vrårna så fort man stängt dörren efter sig. Och njuta av vårsol på näsan utan en massa måsten! (Man kan ju faktiskt inte börja måla ytterväggar eller byta takpannor/hängrännor när snön mer eller mindre yr kring knutarna.)

Och så startade inte bilen.
Eftersom kommande helg också är full av trevliga aktiviteter, så smälte de möjliga röjardagarna bort som oväntad snö i slutet på mars 2008. (Möjligen ska jag påstå att de brann inne, för att fullständiga denna orgie i haltande bilder...) Så vi stannar hemma och styr lite lagom, har just varit och bowlat, har just fått igång bilen igen, kanske tar en tur till simhallen på lördag etc. Vi tar det lugnt och hinner med en hel del annat, helt enkelt.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig - men annorlunda och bra ändå!

Te och Ipren

Det är inte så dumt med annandag och påsklov när magen månadskrigar ovanligt intensivt. Allt jag vill ha är (inte ett halsband av korall, utan) många koppar te och så många Ipren som man får äta per dag. Samt en soffa och en trevligt lättläst bok...

Boknörd?!!

Det här var jag ju bara tvungen att prova!



Tyvärr får jag inte plats med mer än en bokcirkel i mitt liv, men å andra sidan har jag inget behov av att vara en del av Svenska Akademien...

(En vecka efter att jag gjorde det här testet kom det ett e-brev från Barnens Bokklubb med medlemsinformation till mina barn. Där framgick att det redan är 16000 som provat på det!)