Det är höst och klockan är kväll. Mörkret sluter sig kring bilen. Alla direkta ljus och reflekterande ljuspunkter kastar sig in i ögonen, där jag kör på den svarta asfaltvägen hemåt.
Det är inte så farligt sent och jag är inte så farligt trött, men ändå är det nästan hopplöst att komma ifrån tunnelseendet. Det finns ju ingenting utanför ljuskäglornas sken, mer än ett blink här och där! Det blir nästan lite overkligt att köra så här...
En smygande, absurd tanke dyker upp efter ett tag. Tänk om det här inte är vägen hem. Tänk om Någon eller Något har flyttat om alla vägar medan jag var borta - och skyltarna i rondellen jag snart hamnar i visar något helt annat än vad jag förväntar mig.
...
Jag har nog sett för mycket av barnens data- och tv-spel, men eftersom jag inte är så fasligt mörkrädd var det ganska kul att tänka tanken vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar