Dagsformen är helt okej

För första gången i mitt liv vänder jag nästan på dygnet. Det känns lite konstigt. Inte ens under tonåren ägnade jag mig ju åt att sova länge på morgnarna i någon större utsträckning. Nu måste jag göra det för att vara hyfsat klar under hela min arbetstid 11-15.

Till min glädje verkar det dock fungera! Jag sover till strax före nio, klarar av att jobba halvtid för första gången på länge, sover en stund sen eftermiddag och tar mig mer eller mindre motvilligt upp till en lång kväll. Idag har jag både lyckats klippa lite häck och ta en promenad och läsa. Så nog är det positivt.

Men jag tror att jag måste gå och lägga mig före midnatt idag, så vi får väl se hur länge jag kan sova imorgon...

Regngrått

Usch, så kall jag är.

Jag fick ta en joggingrunda i museihallen ibland för att inte frysa fast denna regnvädersdag. Och boken (Oz, se till höger) har iallafall inte på de första två dussin sidorna fått mig att glömma att det regnar. Brr.

Men det kommer fler dagar!

Mer relativitet

Plötsligt ringde de från ett av alla dessa otaliga jobb som jag sökt. Skulle jag kunna tänka mig att sköta privatundervisning i svenska för invandrare en och en halv timma i veckan med start i augusti? Låg lön (så klart) och inga bestämda datum, men bara två elever och möjlighet att lägga schemat som vi kommer överens om tillsammans. Jodå! (Lämpligt tillfälle att prova på detta med Svenska 2, som jag egentligen inte har någon utbildning för. Sådana jobb verkar ju alltid finnas...)

Senare samma dag hade jag anställningsavtal och sekretessavtal i e-brevlådan, att undertecknas i två exemplar och insändas snarast möjligt.
- Hmmm...
tänkte jag när jag med stigande förvåning - och obehag - läste igenom dessa till ofullständig svenska översatta sidor. Jag är ingen nyckelperson, jag vet ingenting om företaget, jag är erbjuden timlön och några futtiga timmar per vecka... Det är verkligen inte rimligt att jag ska skriva under på alla dessa om och men, som i värsta fall kan tolkas som att jag inte får jobba med utbildning hos någon annan varken när jag är anställd eller under de därpå följande två åren. Dessutom rimmar det illa både med vad jag vet om svenska anställningsförhållanden och med a-kassereglerna.

Alltså avböjde jag - och talade om att det kändes obehagligt. (Samt skrev ett brev till handläggaren på arbetsförmedlingen med en förklaring. Någon nytta har man ändå av att vara över fyrtio! Jag skulle aldrig ha vågat när jag var tjugo.) Döm om min förvåning när jag nästa dag får en förfrågan om jag kan tänka mig att skriva under det nya avtal, utan så mycket text, som de samma dag skickat med vanlig post! Allt är tydligen relativt.

Jo, jag har skrivit på det. Det känns spännande och ska bli roligt. Framförallt känns det väldigt bra att jag lyssnade på mig själv och sa ifrån - och det gick bra ändå!

Apropå

Apropå den där tentan i den där nätkursen, tänker jag nu utnyttja detta utrymme till att känna mig himla nöjd.

(Jag kände mig rätt nöjd när jag i början av juni konstaterade att tentan var färdig. Det var också en befrielse att känna att - Ja, ja. Blir jag inte godkänd så SKITER JAG I DET! Och så kändes det rätt bra att maken då bara tittade på mig, skakade på huvudet och sa ungefär att Lisa lilla, du blir INTE underkänd. Möjligheten existerar inte.)

Faktum är att jag fick högsta betyg - och hade 17 av 18 poäng på tentan. Och även om det ju egentligen inte har någon betydelse, så känns det himla bra för egot!!!

Hemma igen

Jag skulle bara vilja informera om att jag lever och mår bra. Och att vi har haft en trevlig semester, trots att det var uschligt kallt i tältet! Nu är hela familjen tillbaka hemma, även om jag fick ta nattåget hem för att hinna till jobbet i början på veckan.

Maken har semester och har så smått börjat snickra lite på huset igen, barnen far omkring mellan lego och tv och dator och basketplan och inlines och... Själv sitter jag i museet mellan 11 och 15 varje vardag hela sommaren. Så vi ska försöka göra lite utflykter däremellan, kanske framför allt på helgerna.

För övrigt kan jag rekommendera hällristningarna i Tanumshede och Bohus fästning, som uppskattades även av barnen!

Sommarrelativitet

Ha!
Tentan är inlämnad!
Och jag har än en gång blivit påmind om att allting är relativt.

Har fått ett sommarjobb, vilket förutom att det är trevligt också är nyttigt för mitt CV! De senaste två dagarna (och några dagar till nästa vecka före bilsemestern) ska högsäsongen förberedas genom städning av det lilla museum som jag ska vara värd för på vardagarna. Och om jag en gång tyckte att det var väldigt skitigt i hörnen här hemma, så har jag tänkt om. Det är det inte.

Men icke förty så behöver här dammsugas. Det sparar jag dock till imorgon. Nu ska jag fika på rabarberpaj i skuggan av en markis. Och det är sommar och det är sol och allt är fullkomligt underbart!

Ängel i vardagen

Vi bor väldigt bra med trevliga grannar. Är det nå´t som saknas går man helt enkelt in i närmsta hus och får låna några ägg, kanel, en mortel, en stege, högtryckstvätten, en stektermometer, några extra vinglas eller madrasser, bärhjälp eller vad man nu behöver. Barnen springer runt hos varann också, så ibland har jag tio ungar i källaren eller på tomten och ibland inga alls. Och blir man trött på för mycket stoj så hivar man helt enkelt ut dem - och litar på att alla andra föräldrar vid behov gör detsamma. Härligt!

Detta inlägg ska dock bli en hyllning till närmaste grannfrun. Igår tog hon med ett halvdussin barn i kvarteret, inklusive mina, på en lång cykeltur till närmaste badplats och var borta större delen av dagen och kvällen. Lisa satt vid datorn och skrev i lugn och ro flitigt på sin tenta. Snacka om ängel i vardagen! Och alla var nöjda och glada. Dessutom somnade barnen gott med närmare två mil i benen. Tack!

Hur det går med tentan? Jotack. Den första uppgiften är nu en hel text som bara ska minskas i omfång. Den andra uppgiften är grundjobbet gjort på, men jag tänker inte kolla hur mycket mer det är kvar förrän imorgon. Dagen idag är knökfull som den är.