Vårvardag

Det är verkligen vår!

Som vanligt hinner jag inte se några musöron på björken innan den har slagit ut - och rosorna är inte nedklippta än. Men vad gör det? Det går att göra imorgon också.

Tog en cykelpromenad med större delen av familjen, vilket inbegrep försiktigt kryssande på skogsstig. Vitsippshavet mellan trädstammarna gjorde mig riktigt lycklig, trots att sonen till slut sa: Vad letar vi efter egentligen?

Inget. Vi bara upptäcker lite tillsammans. Och det är stort i sin vardaglighet.

Alakoski

Till i söndags läste jag färdigt Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski. Boken var inte svårläst, men det tog ändå ett tag att ta sig igenom den. Språket, huvudsakligen en inre monolog blandad med minnen av dialoger och händelser, var intressant och vitalt. Ungefär de två sakerna var vi överens om i bokcirkeln. Sedan skiljde det sig kring huruvida vi uppskattade boken eller inte.

Alla var vi dock överens om att det var intressant att få del av denna verklighet, den anhöriges/medberoendes verklighet, som ligger så långt från vår egen. Detta resulterade i ett mycket givande samtal kring familjens betydelse för oss människor och våra liv. Tack för det vänner!

Titeln? Den är hämtad ur ett avsnitt ganska sent i boken då berättaren Annis dotter Jenna ritar en teckning till sin morbror i skolan. Det är intressant att bokens titel kommer av en sådan till synes liten och obetydlig detalj. Därför funderar jag fortfarande på dels om situationen (att "komma ut" i skolan med vilken slags person Sami är) nog är större än vad jag riktigt insåg när jag läste boken och dels om inte "fengelset" kanske kan symbolisera något mer - typ hela livet som medberoende...

Mmm. Intressant är det iallafall.

Inte mycket, men bra

Jag tycker om att gå till jobbet varje dag. Det är trevligt!

Men jag är ganska trött och orkar inte formulera mig särskilt mycket här.

Ofokuserad

Känner att jag vill skriva något, det var ju länge sen sist. Men om vad? Det finns kanske några alternativ:

Klass 9A på tv, som jag tittar på med skräckblandad förtjusning. För det mesta.
En lovsång till Gud och till körsången, som får mig att må så bra.
Vädret och uteprojekt som äppelträdet jag beskar igår.
Glutenfri-lådan jag fyllt i frysen, för att sonens nya kompis också ska kunna få fika.
Mitt trevliga jobb, som får mig att känna mig riktigt nöjd med mig själv.

Men jag orkar inte riktigt fokusera, så det blir inte mer än så här.

Kompledig

Har tagit två dagar komp.ledigt så här i slutet på sportlovsveckan. Gårdagen använde jag till att hjälpa mamma röja lite.

- Borde du inte vara hemma och leka med dina barn?
- Jo, kanske det. Men å andra sidan är de inte så intresserade av att leka med mig.

Idag har jag iallafall spelat lite pingis med yngste sonen. Dessutom ska jag boka en bowlingtid för hela familjen i helgen. (Vadå? Vintersporter? Dem kan man ju se på tv! ;)

Dessutom borde jag röja lite härhemma, men vi får väl se vad jag orkar. Jag har iallafall allvarliga planer på att köra undan en hel massa insamlingar som svämmar över alla breddar. Och att sätta igång en tvättmaskin - innan jag får läsa lite och kanske sy lite till. För egentligen har jag ju redan jobbat de här timmarna och ska vara ledig. ju.

Med små, små steg på väg...vart?

Kan inte låta bli att tipsa om det senaste inlägget i Flumpebloggen.

http://flumpedagog.wordpress.com/2011/02/17/inte-besvarliga-manniskor/#comment-893

Min kommentar:
Nu börjar det brännas! DETTA är samvetsfrågor för vårt samhälle och för vår skola.

Gymnasieval

Så där!

Efter att ha pluggat på allt om det nya gymnasium som ska sjösättas i höst, talat och talat med femtonåringen om hur det är tänkt att vara och hur det kan bli, besökt en massa öppet hus-tillställningar, peppat och tagit fram intagningsstatistik, legat lågt ett tag och tjafsat om skolan här och nu istället... så har äldste sonen till slut loggat in på gymnasiestudera.nu och gjort sina val.

Ett yrkesprogram i första hand. Ett studieförberedande i andra, på samma skola som han går i nu. Samma yrkesprogram, men på en annan skola, i tredje.

Det blir nog bra.

Nu är det bara att hänga i så att nian blir vad den ska också. Till exempel med alla dessa nationella prov de ska skriva. Måtte sugen inte tappas alltför ofta!