Återstoden av dagen är en ren fröjd att läsa! Det är en långsam och snirklig monolog i form av dagboksfunderingar inför och under en kortare resa i England på 1950-talet. Språket är vackert, korrekt och lite omständligt - och jag gillar det skarpt. Personen som funderar och reser är butlern Stevens, men även om läsaren visst får följa med på resan ifråga så är det inte den eller det engelska landskapet som är bokens egentliga innehåll och behållning. Istället handlar det nästan uteslutande om den här mannens tankar kring hur en bra butler ska vara och förhålla sig. Under tiden som han resonerar om detta kan läsaren sakta se och förstå hur hans liv på Darlington Hall har varit och hur det är nu.
"Utmärkt, tack" skulle han nog själv säga. "Något att vara stolt över, bara några få mindre detaljer kan ordnas." Men medan man läser stiger en isande ensamhet, en skrämmande oförmåga till sociala relationer och en urskuldande bitterhet som han inte vill kännas vid fram på sidorna. Hans möten med människor på resan understryker och förtydligar detta.
Ändå är det ingen tung läsning. Men man får anledning att fundera: Vad är det viktigaste för att bli bra i det du själv ägnar dig åt? Har du det - och hur vet du det? Är detta något värt att eftersträva eller finns det andra sätt att se på saken och annat som är viktigare? Vad innebär det egentligen att vara lojal - mot sin arbetsgivare, mot sig själv och mot andra? Hur lever man vidare med ett krossat hjärta och krossade drömmar?
Jag har inte sett filmen - den måtte vara mycket långsam för här händer ju inte direkt någonting - och jag tror inte att jag ska göra det heller. Boken är den bästa roman jag läst i år och jag vill suga på den karamellen ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar