fredag 25 oktober 2019

Med detta sagt vill jag ändå rekommendera


Till bokcirkeln i söndags läste vi Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk. av de två advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelson, som tydligen också både är gifta med varandra och arbetar på samma advokatbyrå. De skriver böcker om uppmärksammade svenska rättsfall, verkar det som, och det här är en i raden. De flesta behandlade hittills verkar ha briserat på 50-talet ungefär.



Jag hade inte detta riktigt klart för mig, utan trodde att jag skulle läsa en historisk roman. I flera sidor trodde jag det, men sedan blev det uppenbart att det här inte är en roman. Det är en rappt skriven och mycket intressant historia i reportagestil, författad på flyhänt tidningsprosa. God research och dramatiserade händelseförlopp och ett snyggt upplägg gör berättelsen om hur Florence blir lurad om och om igen läsvärd, men också till den direkt plågsamma historia den rimligen var.

Men litteratur är det inte. Här finns en faslig massa personer ur vilkas synvinkel historien berättas – och alla är på något sätt ganska träaktiga bipersoner till huvudpersonen Brottet (till och med Florence!). Författarna har grava begränsningsproblem, som snarast förvirrar läsaren istället för att belysa något, och de stilistiska knepen känns tillkämpade och ibland skrattretande skolboksaktiga. Dessutom är texten rätt tendentiös.

Med detta sagt vill jag ändå rekommendera boken. Du får lära dig allt om denna sorgliga lurendrejerihistoria, här finns finfina sammanfattningar av vår historia, ibland glimmar någon gestaltning till på riktigt och mot slutet blir åtminstone Florence och hennes advokat nästan till människor av kött och blod.

Inga kommentarer: