Det är värt 120 kronor att slippa!

Nu har jag gjort något som väl antagligen är oförlåtligt för en kvinna. Jag har lämnat in mina täckbyxor för byte av dragkedja. Ja, jag tänker betala någon annan att göra jobbet åt mig, eftersom jag varken har lust att påta med eländet eller är bra på det.

Men det är intressant att jag tror att jag kanske bär mig illa åt. Tanken slog mig att det kanske var av en liknande anledning som maken länge envisades med att laga bilen, fast det tog en evig tid och alla vi runt omkring fick hålla säkerhetsavstånd under tiden eftersom han blev folkilsken. (Ungefär samma förhållande som jag har till blixtlås, alltså.) Men när jag frågade sa han att det var av rent ekonomiska skäl.

Innebär detta att det bara är kvinnor som känner trycket att kunna fixa alla de husliga ("kvinnliga") detaljerna, medan männen är mer fria gentemot "manliga" förväntningar. Eller är jag extra känslig (eftersom jag saknar lust och förmåga att fixa ett flertal av dessa detaljer), medan maken är mera trygg i sig själv (eftersom han verkligen är bra på att reparera annat och snickra och så)? Eller skiljer vår självkännedom? Ja, det kan man fråga.

Jag funderar lite extra på sådana här små detaljer just nu, eftersom jag just har läst ut Gunilla Bergenstens Familjens projektledare säger upp sig. Den upprepar sig lite väl mycket och kommer inte fram till några revolutionerande slutsatser precis, men är emellanåt både rolig och tänkvärd. Och vi fick incitament till ett riktigt bra prat här hemma, vilket alltid känns skönt.

Boken handlar om det faktum att det så väldigt ofta är kvinnan bakom allt, dvs HON som har det övergripande ansvaret för till exempel:
- att det finns presenter till kalas och bjudningar
- att det finns skridskor/gympadojjor o.likn. som passar barnen när skolan har friluftsdag
- att det köps biljetter till den där utflykten vi har pratat så länge om att göra tillsammans
- att lakanen byts ibland även om de inte är nerkissade eller nerspydda
- att veta var alla prylar finns
- att lägga tillbaka dem där när de flyter runt
etc

Därmed inte sagt att hon gör riktigt allt själv, men hon måste väldigt ofta fungera som tändstift för att det ska bli av. Medelst tjat. Inte för att hon nödvändigtvis är bättre på att ha den övergripande kollen, inte för att hennes hjärna är bättre utrustad eller för att hon har en outsinlig lust till det - utan för att hon måste.

Håhåjaja.

För övrigt har jag nu bluddrat i den här formen i snart ett helt år. Tänk, va!

Bara nästan nackspärr

En av barnens kompisar, på utflykt till köket från det överfulla vardagsrummet där TV-spelen rullade, frågade oskyldigt: - Är det roligt att måla tak?

- Ja och nej, sa jag efter moget övervägande. Det är nu, tredje gången, som det går lätt och verkligen är roligt att måla. Men det är INTE roligt att behöva måla ett tak tre gånger. Om du förstår vad jag menar.

Han såg lite förvirrad ut, men jag var inte på humör att försöka förklara mer och han var troligen inte intresserad av någon längre föreläsning. Hans trevlighetsövning hade väl redan fått oanade konsekvenser.

Nyårslöfte?

Nytt år, nygamla projekt.

Snart, snart, snart är alla gipsskivor och isoleringsbuntar och träreglar och annat skräp borta ur vår källare. Och då kanske vi orkar få lite fart på renoveringsprojektet till slut, vem vet. (Vi har varit utan gillestugan i ett och ett halvt år hittills...)

Tills dess - och parallellt - renoverar vi köket. Något som alltid har funnits på listan, men aldrig högst upp. Just nu är bara köksbordet och stolarna kvar därinne, medan kökssoffan och stora skåpet och lilla bordet och pappersinsamlingen och microvågsugnen och (snart) överskåpen till kyl och frys har placerats på möjliga platser i huset (alltså inte lämpliga eller strategiska, utan just möjliga).

Jag har också insett att vi måste måla fönsterkarmar och liknande också, så projektet växer litegrann, men ändå - det kommer att bli färdigt inom rimlig tid, typ under januari månad. Så det så.

Nattsudd igen

En massa för-jul pågår. Och imorgon ska vi åka till själva julfirandet. Men nu är alla paket inslagna, de flesta väskorna packorna och gå-bort-brödet bakat. Dags för en nattmacka. Och en önskan om god jul och gott nytt år till er läsare.

Frid i julnatten - och alla andra nätter - önskar jag er!

Mjukplastskeptiker

Jag har den senaste tiden sett Stefan Holm i tidningen då och då, tillsammans med en krullig unge och ett käckt tillrop om att börja sortera mjukplast - för barnen och för framtiden. (Klatschigt? Nja.)

Vi återvinner det mesta här hemma, tycker jag. Matrester i komposten (utom äggskalen och apelsinskalen som inte blir mull på en halv evighet), papper och tidningar, kartong (utom kladdiga filförpackningar som kräver så mycket rengöring att energiförlusten skulle bli enorm), hårdplast, glas, metall (inkl. värmeljus och folieformar), mediciner till apoteket, batterier och glödlampor och målarburkar på rätt ställe också osv osv. Trä och deponi och allt vad det heter. Men mjukplast?

Jag menar... Kravet är ju att det man lämnar ska vara rent och torrt. Är det mening att jag ska stå och diska rent alla sladdriga plastpåsar, som jag själv har återanvänt otaliga gånger tills de använts till något kladdigt? Och chipspåsarna och kycklingfilépåsarna fulla av salmonellabakterier? (Majonnästuben och tandkrämstuben ska man tydligen bara sätta locket på och kasta som den är, annars skulle jag räkna upp dem också.)

Jag tror inte det. Och det handlar inte bara om att jag är lat, faktiskt, utan om det rimliga i att slösa varmvatten på detta. Jag tvivlar helt enkelt på att miljöpåverkan blir mer än högst plus minus noll. Och vad ska de göra fjärrvärme av om jag inte kastar ens mjukplasten i skräptunnan?

Rätta mig om jag tänker fel.

Sanningen?

Jaha, då är det väl bevisat. Inte alls konstigt att jag inte trivdes i de mammadominerade sandlådorna. Jag är nämligen endast till 12% flickaktig (eller hur man nu ska översätta 'girly').
Undersök saken här: http://blogthings.com/howgirlyareyouquiz/

En lummig måndag

Efter två hysteriska veckor med körsjungande, adventsfixande, konfirmandplanerande och annat har dagen idag varit lugn. Igår hade vi en trevlig liten bjudning med lagom många gäster. I eftermiddag har jag helt enkelt suttit i en fåtölj och bara läst en hederligt charmig deckare om mrs Pollifax - och all tröttheten har hunnit ifatt mig. Nu är jag ganska lummig, men ska nog klara av både kvällsmat och en liten snabbplanering innan jag går tidigt i säng.

På väg hem från biblioteket och apoteket mötte jag idag en ovanlig syn: en ung tjej som gick och läste i en bok utomhus. Jag är ju själv en sådan där som har med mig boken överallt - framförallt i till exempel läkares väntrum - så jag tycker inte alls att det är konstigt. Men vi blir färre och färre som läser litteratur på allmän plats, så det är trevligt att notera!