lördag 1 mars 2008

Berätta om dig själv!

Nu har jag varit på anställningsintervju, för första gången på länge. Med andra ord: Det var nyttigt för självkänslan - och för tron på mänskligheten! (Bara för att jag har varit och är sjukskriven och arbetslös innebär det faktiskt inte att jag numera är ett vrak både emotionellt och intellektuellt. Mina kompetenser har inte heller blivit färre eller sämre. Snarare tvärt om.) Jag tycker att intervjun gick bra. Vi pratade med varandra, fångade upp trådar och kastade dem tillbaka. Hela tiden med en glimt i ögat, eftersom jobbet ifråga bland annat innebär att lära folk att klara av exempelvis en intervjusituation. En ganska surrealistiskt situation på sitt sätt.

I förberedelserna (Jag hade bara glömt förbereda en av standardfrågorna - Hur ska en bra chef vara? - resten var väl genomtänkta.) hade jag bland annat plockat fram mina anteckningar från en kurs jag en gång gick i Arbetsförmedlingens regi och som gick ut på personlighetstest och jobbmatchning. Det viktigaste jag lärde mig där var att jag har en helt annan syn på människans möjligheter till utveckling och lärande. Hur då? Jo, jag är helt övertygad om att vi kan förändras, att vi kan lära oss och utveckla nya kompetenser och kunskaper. Det trodde inte de där modellerna. Men jag fick iallafall lite nya infallsvinklar på hur man kan beskriva sig själv, så det var ju inte bortkastad tid ändå. Riktigt använbart, faktiskt, även om jag inte passade in i mallarna. Det föredrar jag dock att tolka som att jag inte är särskilt fyrkantig, utan istället mångsidig!

(Vilka standardfrågorna är? Ni vet: Berätta om dig själv! Vilka är dina starka respektive svaga sidor? Varför vill du ha det här jobbet? Varför ska vi anställa just dig? Vad vet du om oss? osv)

1 kommentar:

Mysan sa...

Grattis Lisa! Håller tummarna för att det går vägen!
Kan förresten bidra med en fråga som jag tror plockade pluspoäng vid min senaste intervju:
- och om jag får jobbet, vad har ni för förväntningar på mig på kort och lång sikt?
Kan säga att intervjuarna kom av sig. Den formuleringen hade de inte riktigt funderat över ;-)